Alla gillar inte fotboll. Det är jättekonstigt men sant.

Min pluggkompis S berättade på msn att han såg sin första frivilliga fotbollsmatch för ett tag sedan. Sverige-Irland(jävla match att välja, men men).

Grattis sa jag.
  "Anledningen var ju att jag skulle på en jobbintervju dagen efter, och det gällde sportredigering så jag kände att jag skulle titta på den ifall det kom frågor", förklarade han det oförklarliga.

Hur intervjun gick? Jo S är påtänkt för ett sommarvick på sportredaktionen på en av Sveriges största tidnigar. 

"Jag har på något oförklarligt sätt lyckats komma på en intervju trots att jag inte gillar sport, trots att jag inte har arbetat redaktionellt i InDesign, trots att jag inte har någon erfarenhet från andra tidningar typ, listan kan säkert göras längre ... själv vill jag tro att jag har lyckats charma henne på något oförklarligt sätt", säger han.

Och när jag tänker på det säger den här historien mer om mediebranschen än om den totalt osportintresserade S. En bransch där folk är så jävla nöjda bara de får komma på en intervju, bara de får ett tremånadersvick.

S då, fick han mersmak av fotboll? Ja lite.

"Jag och O såg ju en fotbollsmatch på storbildsskärm ute i sommras. Typ Brasilien och något annat. Fast vi drack nog mer öl tror jag."