Planeringsdag
Det kommer ett litet inlägg till från mig, orkar inte hålla mig borta från bloggandet.
Idag är det söndag, vädret här i Karlstad har varit väldigt växlandet. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att det i nästa stund ösregnar. Mitt i allt detta blåser det nästan storm. Ja, ja så har vi haft det här i Karlstad idag.
Själv har jag suttit inne och planerat lite inför starten av gympasäsongen. Jag är gympaledare i Karlstads Gymnastikförening sedan några år tillbaka, och har hur kul som helst. Om det inte vore för att man måste göra ett nytt pass!!!! Jag har varit gympaledare sedan 1996 nu, och det blir bara värre och värre att komma på musik och rörelser. Och nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar. Det blir nog så att jag drar igång gympandet med gamla pass om jag känner mig själv rätt, eller så sitter jag på söndagkväll nästa vecka och sliter mitt hår i ren förtvivlan. Inte nog med att jag ska göra ett så kallat "Landgympass", jag ska även hitta på ett vattengympapass, eftersom jag är ledare där också!
Usch ja, vad gör man inte för att komma ut och få motion. Annars såg jag under helgen att fotboll bränner mer fett än vad löpning gör. Får nog försöka sätta igång att sparka boll jag också. Kan man börja när man är 45 år? Nej, jag gör nog som jag brukar göra - sätter mig i soffan framför TV:n och kanske äter något godis av något slag och bara njuter!
Ha en bra kväll allihopa
AnnaKarin
Idag är det söndag, vädret här i Karlstad har varit väldigt växlandet. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att det i nästa stund ösregnar. Mitt i allt detta blåser det nästan storm. Ja, ja så har vi haft det här i Karlstad idag.
Själv har jag suttit inne och planerat lite inför starten av gympasäsongen. Jag är gympaledare i Karlstads Gymnastikförening sedan några år tillbaka, och har hur kul som helst. Om det inte vore för att man måste göra ett nytt pass!!!! Jag har varit gympaledare sedan 1996 nu, och det blir bara värre och värre att komma på musik och rörelser. Och nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar. Det blir nog så att jag drar igång gympandet med gamla pass om jag känner mig själv rätt, eller så sitter jag på söndagkväll nästa vecka och sliter mitt hår i ren förtvivlan. Inte nog med att jag ska göra ett så kallat "Landgympass", jag ska även hitta på ett vattengympapass, eftersom jag är ledare där också!
Usch ja, vad gör man inte för att komma ut och få motion. Annars såg jag under helgen att fotboll bränner mer fett än vad löpning gör. Får nog försöka sätta igång att sparka boll jag också. Kan man börja när man är 45 år? Nej, jag gör nog som jag brukar göra - sätter mig i soffan framför TV:n och kanske äter något godis av något slag och bara njuter!
Ha en bra kväll allihopa
AnnaKarin
Planeringsdag
Det kommer ett litet inlägg till från mig, orkar inte hålla mig borta från bloggandet.
Idag är det söndag, vädret här i Karlstad har varit väldigt växlandet. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att det i nästa stund ösregnar. Mitt i allt detta blåser det nästan storm. Ja, ja så har vi haft det här i Karlstad idag.
Själv har jag suttit inne och planerat lite inför starten av gympasäsongen. Jag är gympaledare i Karlstads Gymnastikförening sedan några år tillbaka, och har hur kul som helst. Om det inte vore för att man måste göra ett nytt pass!!!! Jag har varit gympaledare sedan 1996 nu, och det blir bara värre och värre att komma på musik och rörelser. Och nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar. Det blir nog så att jag drar igång gympandet med gamla pass om jag känner mig själv rätt, eller så sitter jag på söndagkväll nästa vecka och sliter mitt hår i ren förtvivlan. Inte nog med att jag ska göra ett så kallat "Landgympass", jag ska även hitta på ett vattengympapass, eftersom jag är ledare där också!
Usch ja, vad gör man inte för att komma ut och få motion. Annars såg jag under helgen att fotboll bränner mer fett än vad löpning gör. Får nog försöka sätta igång att sparka boll jag också. Kan man börja när man är 45 år? Nej, jag gör nog som jag brukar göra - sätter mig i soffan framför TV:n och kanske äter något godis av något slag och bara njuter!
Ha en bra kväll allihopa
AnnaKarin
Idag är det söndag, vädret här i Karlstad har varit väldigt växlandet. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att det i nästa stund ösregnar. Mitt i allt detta blåser det nästan storm. Ja, ja så har vi haft det här i Karlstad idag.
Själv har jag suttit inne och planerat lite inför starten av gympasäsongen. Jag är gympaledare i Karlstads Gymnastikförening sedan några år tillbaka, och har hur kul som helst. Om det inte vore för att man måste göra ett nytt pass!!!! Jag har varit gympaledare sedan 1996 nu, och det blir bara värre och värre att komma på musik och rörelser. Och nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar. Det blir nog så att jag drar igång gympandet med gamla pass om jag känner mig själv rätt, eller så sitter jag på söndagkväll nästa vecka och sliter mitt hår i ren förtvivlan. Inte nog med att jag ska göra ett så kallat "Landgympass", jag ska även hitta på ett vattengympapass, eftersom jag är ledare där också!
Usch ja, vad gör man inte för att komma ut och få motion. Annars såg jag under helgen att fotboll bränner mer fett än vad löpning gör. Får nog försöka sätta igång att sparka boll jag också. Kan man börja när man är 45 år? Nej, jag gör nog som jag brukar göra - sätter mig i soffan framför TV:n och kanske äter något godis av något slag och bara njuter!
Ha en bra kväll allihopa
AnnaKarin
Junicupen i Karlstad
Varje år sedan 1995 har Korpen Karlstad anordnat en fotbollsturnering på Skutberget, som ligger strax utanför centrum. Den heter Junicupen eftersom den första cupen var just i juni. Nu är det en tradition att den ska gå antingen första eller andra helgen i juni varje år.
Jag kom med som funktionär på den här turneringen 1997, då som försäljare i kiosken. De flesta lagen kommer från Stockholms-trakten, eftersom de lagen tydligen inte får spela sina matcher på gräs utan de spelar på grusplaner. Här i Karlstad får de spela på gräs, och de trivs alldeles ypperligt där. Och så är jag där och hinner knappt titta på någon match, för vi har så fullt upp i kiosken. Efter att ha gått Friskvårdslinjen på Molkoms Folkhögskola har jag avancerat till sjukvårdsansvarig. De två senaste åren har jag fått sköta om skavsår och sträckningar i lårmuskler. Men det är kul, och vi får väldigt bra kontakt med spelarna.
Fast det fattas tjejlag! De första åren jag var med var det med så pass många tjejlag att det kunde bli en serie för dem också, men nu ... Vart är ni??!! Jag vet att Korpen Karlstad bara hoppas och önskar varje år att det kommer tjejlag också. Så kom igen nu tjejer - anmäl er till nästa år!!!!
Ett annat litet minne som jag har med fotboll är från när jag var liten och gick på grundskolan. Min mormor och morfar hade en garageinfart, där jag lekte för mig själv efter skolan och under loven. Och vad gör jag då? Jo, jag spelar fotboll! Och jag är både hemma- och bortalag, PLUS kommentator! Min mormor var tvungen vid något tillfälle att kolla efter vem det var jag pratade med, så var det bara lilla jag som kommenterade matcherna jag spelade.
Detta är sista inlägget från en icke-fotbollspelande värmlandstös för den här gången! Det har varit jättekul att få skriva om mitt liv inom fotbollsvärlden. Och jag hoppas att ni som läser har haft nöje att läsa mina rader. Jag återkommer gärna igen vid ett senare tillfälle!
Ha det gott och en bra helg!
AnnaKarin
Jag kom med som funktionär på den här turneringen 1997, då som försäljare i kiosken. De flesta lagen kommer från Stockholms-trakten, eftersom de lagen tydligen inte får spela sina matcher på gräs utan de spelar på grusplaner. Här i Karlstad får de spela på gräs, och de trivs alldeles ypperligt där. Och så är jag där och hinner knappt titta på någon match, för vi har så fullt upp i kiosken. Efter att ha gått Friskvårdslinjen på Molkoms Folkhögskola har jag avancerat till sjukvårdsansvarig. De två senaste åren har jag fått sköta om skavsår och sträckningar i lårmuskler. Men det är kul, och vi får väldigt bra kontakt med spelarna.
Fast det fattas tjejlag! De första åren jag var med var det med så pass många tjejlag att det kunde bli en serie för dem också, men nu ... Vart är ni??!! Jag vet att Korpen Karlstad bara hoppas och önskar varje år att det kommer tjejlag också. Så kom igen nu tjejer - anmäl er till nästa år!!!!
Ett annat litet minne som jag har med fotboll är från när jag var liten och gick på grundskolan. Min mormor och morfar hade en garageinfart, där jag lekte för mig själv efter skolan och under loven. Och vad gör jag då? Jo, jag spelar fotboll! Och jag är både hemma- och bortalag, PLUS kommentator! Min mormor var tvungen vid något tillfälle att kolla efter vem det var jag pratade med, så var det bara lilla jag som kommenterade matcherna jag spelade.
Detta är sista inlägget från en icke-fotbollspelande värmlandstös för den här gången! Det har varit jättekul att få skriva om mitt liv inom fotbollsvärlden. Och jag hoppas att ni som läser har haft nöje att läsa mina rader. Jag återkommer gärna igen vid ett senare tillfälle!
Ha det gott och en bra helg!
AnnaKarin
Chaufför åt en tvättäkta prinsessa ....
.... har jag aldrig varit, men inte långt ifrån. 1995 var det damfotbolls VM i Sverige, och Karlstad var hemvist för en av grupperna. I gruppen spelade bland annat Nigeria. Deras Head Of Delegation var prinsessa, och det var med spänt intresse som hon väntades in av oss som ingick i körcentralen. Jag var då med i Kvinnliga Bilkåren och kåren här i Karlstad hade ansvaret för alla så kallade VIP-körningar. Det blev en jobbig vecka, men oj vad vi hade kul.
Jag jobbade först mina åtta timmar på mitt ordinarie jobb, och sen var det bara att slänga sig på cykeln ner till Stadshotellet mitt i Karlstad, för att jobba kanske runt åtta timmar till på VM:et. Sova det fick vi göra sen när allt var slut efter en vecka. Jag tror inte att jag sov speciellt många timmar den veckan, bara ett par timmar varje natt.
Det lag jag var med och körde mest var det norska landslaget, som vann hela turneringen tillslut. Fast en gång fick jag vara med och köra även det nigerianska landslaget. De hade besök av vad jag tror var hela regeringen en dag, och de skulle köras ut till flyget senare på eftermiddagen. Så hela bilparken just då fick ställa upp och köra. När vi var tillbaka på hotellet, där vi hade vår körcentral, kom Prinsessan inspringandes och gav alla oss tjejer en varsinn kram - hon hade fått lite parfym av sin chaufför och ville att vi andra skulle känna hur gott hon luktade.
När gruppspelet och den kvartsfinal som spelades i Karlstad var över, då var det en tomhet som kom över mig. Det hade varit en sån intensiv vecka med mycket körande runt om i stan, plus en sväng ner till Partille en natt, så man var helt slut överallt. Vi ville inte att det skulle ta slut, så vi var några stycken som fixade biljetter till finalen i Stockholm. Den dagen regnade det - den enda dagen på hela VM:et tror jag som det gjorde det. Till att börja med verkade det som om det var final i vattenpolo mellan Tyskland och Norge, inte fotboll för planen var så dränkt av vatten. Men solen kom fram på slutet, och det blev en riktigt bra match. Som då Norge vann med 2 - 0.
Mycket roligt har jag fått vara med om tack vare intresset för både fotboll och bilar. Och det är ju kul när man kan kombinera ihop de båda intressena genom att det kommer en större turnering där det behövs chaufförer. Vi fick erbjudande att köra även på EM:et som var i Värmland något år senare, men det blev ingenting av det. Fast det skulle ha varit kul att få ha varit med på det också.
Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!
AnnaKarin
Jitex i mitt hjärta
Jitex BK har varit mitt lag sedan tidigt åttio-tal. Jag, en äkta värmlänning, håller på ett göteborgslag och det står jag för. Jag missade inte en enda match som laget spelade här i Värmland, och för det mesta hade jag min far med mig som chaufför eftersom jag inte hade körkort till att börja med. Men en gång var det bussen som gällde, spelarbussen alltså.
Jag har varit med i supporterklubben i något år då 1981 när detta hände. Jitex spelade mot QBIK och jag skulle få åka med spelarbussen från Karlstad till Grums, där jag då bodde. En resa på cirka tre mil, och det var den mest pirriga och nervösa dag jag har varit med om. Ja, tänk er själva att få åka buss med sina absolut största favoriter - jag var så nervös så jag skakade nästan.
Men vilken lycka det var att få kliva upp på bussen tillsammans med kompisen, som skulle gå av innan mig. Där satt hela den svenska fotbollseliten, och så jag då. I Jitex då spelade stjärnor som Elisabeth Leidige, Pia Sundhage, Anette Börjesson och Marika Domanski. Ja, nästan hela laget spelade ju i landslaget då. Jag vågade nästan inte vända mig bakåt för att kolla vilka som egentligen var med. Men de satt där - hela gänget.
När vi kom till Grums skulle det bli mat, så bussen stannade vid Folkets Hus, och hur hungrig jag än var, så var jag så nervös så jag skulle förmodligen inte ha fått i mig en bit. Till min lycka fick jag prata i några minuter med Anette Börjesson då medan hon käkade. Sen fortsatte färden, jag klev av några minuter senare och Jitexbussen fortsatte mot Göteborg.
Jag var ett minne rikare - ett minne som jag bär med mig hela tiden och som jag tänker på ofta. Hela dagen kommer jag ihåg som det vore i går, och nu är det 27 år sedan! Och Jitex hejar jag fortfarande på trots att de spelar i ettan och inte i allsvenskan. Men jag hoppas och tror att de kommer upp igen!
Nu ska jag ta natten, klockan är mycket. Imorgon kommer det mer!
AnnaKarin
Jag har varit med i supporterklubben i något år då 1981 när detta hände. Jitex spelade mot QBIK och jag skulle få åka med spelarbussen från Karlstad till Grums, där jag då bodde. En resa på cirka tre mil, och det var den mest pirriga och nervösa dag jag har varit med om. Ja, tänk er själva att få åka buss med sina absolut största favoriter - jag var så nervös så jag skakade nästan.
Men vilken lycka det var att få kliva upp på bussen tillsammans med kompisen, som skulle gå av innan mig. Där satt hela den svenska fotbollseliten, och så jag då. I Jitex då spelade stjärnor som Elisabeth Leidige, Pia Sundhage, Anette Börjesson och Marika Domanski. Ja, nästan hela laget spelade ju i landslaget då. Jag vågade nästan inte vända mig bakåt för att kolla vilka som egentligen var med. Men de satt där - hela gänget.
När vi kom till Grums skulle det bli mat, så bussen stannade vid Folkets Hus, och hur hungrig jag än var, så var jag så nervös så jag skulle förmodligen inte ha fått i mig en bit. Till min lycka fick jag prata i några minuter med Anette Börjesson då medan hon käkade. Sen fortsatte färden, jag klev av några minuter senare och Jitexbussen fortsatte mot Göteborg.
Jag var ett minne rikare - ett minne som jag bär med mig hela tiden och som jag tänker på ofta. Hela dagen kommer jag ihåg som det vore i går, och nu är det 27 år sedan! Och Jitex hejar jag fortfarande på trots att de spelar i ettan och inte i allsvenskan. Men jag hoppas och tror att de kommer upp igen!
Nu ska jag ta natten, klockan är mycket. Imorgon kommer det mer!
AnnaKarin
Jobbig vilodag
Igår tisdag blev det en liten vilodag från allt vad fotboll hette. Nej, nu ljög jag - det blev lite fotbollsprat med kompisen. I stället var jag ute och cyklade. Håller på att bygga upp mig inför nästa års Tjejvättern, så nu har starten gått. Vi cyklade iväg på förmiddagen på en jättefin cykelbana som kommunerna här i Värmland har gjort i ordning av en gammal järnvägsbana. Hela banan är ungefär tio mil, men vi cyklade bara en del av den. Trots detta blev det en nätt tur på sex mil totalt.
Belöningen blev ett härligt dopp i en iskall Kroppkärrsjö när vi kom tillbaka in till Karlstad. Jag, som inte har badat än i år, höll på att få en chock när jag skulle "kasta" mig i. Gissa om jag var lång innan jag väl doppade mig. Men nu har jag badat, och frågan är om jag kommer att bada ute någon mer gång i år - tror knappast det.
I alla fall, det känns i ett antal muskler i dag att jag inte har cyklat så här långt på ganska länge. Har man bil så blir man ganska lat. Nu har jag ingen bil längre, så nu är det cykeln som gäller. Och har man målet Tjejvättern framför sig, så ...
Ha en bra dag allihopa, så blir det mer senare ikväll. Och då blir det ett kärt fotbollsminne från tidigt åttiotal.
AnnaKarin
Belöningen blev ett härligt dopp i en iskall Kroppkärrsjö när vi kom tillbaka in till Karlstad. Jag, som inte har badat än i år, höll på att få en chock när jag skulle "kasta" mig i. Gissa om jag var lång innan jag väl doppade mig. Men nu har jag badat, och frågan är om jag kommer att bada ute någon mer gång i år - tror knappast det.
I alla fall, det känns i ett antal muskler i dag att jag inte har cyklat så här långt på ganska länge. Har man bil så blir man ganska lat. Nu har jag ingen bil längre, så nu är det cykeln som gäller. Och har man målet Tjejvättern framför sig, så ...
Ha en bra dag allihopa, så blir det mer senare ikväll. Och då blir det ett kärt fotbollsminne från tidigt åttiotal.
AnnaKarin
När jag började och avslutade min fotbollskarriär
Mitt allra första minne av att jag spelar fotboll är från trean på lågstadiet. Då hade vi en klassfest med våra föräldrar och min fröken kom på att vi skulle ha en fotbollsturnering. Jättekul tyckte vi i klassen, problemet var att en av mina klasskompisars mamma precis hade skaffat en ny pojkvän - som spelade fotboll på riktigt! Kunde det bli mer orättvist egentligen, han spelade ju i motståndarlaget!!! Mitt lag hette Råbäcken efter en liten bäck därhemma i lilla Grums som jag är från, hur det gick har jag ingen aning om. Förmodligen vann vi allihopa, det skulle vara rättvist och vi var ju bara åtta - nio år. Men vi spelade i alla fall och kul hade vi säkert. Här kunde min fotbollskarriär verkligen ha börjat på allvar om fotbollsklubben hemma hade haft ett damlag på gång, men det hade de inte då.
Jag avslutade min aktiva karriär som fotbollsspelare flera år senare, närmare bestämt i ettan på gymnasiet. Då var min klass med i en skolturnering, och eftersom varje tjej i laget fick ett bonusmål låg min klass långt före redan från början, vi var bara tjejer i min klass. Själv stod jag i mål, och ärligt talat så är jag rätt bra som målvakt i vilken sport det än är. Vi vann våra två första matcher och låg bra till i tabellen - då blev jag sjuk och missade den tredje matchen. I vårt mål stod då den mest bollrädda i laget, självklart förlorade vi då. Och sen blev det inga fler matcher för oss. Så med detta avslutades min fotbollskarriär.
Sedan 1978 har jag inte spelat någon fotboll alls, bara tittat på. Men jag har tittat på desto fler matcher. Min stackars far fick köra runt mig i hela Värmland innan jag fick körkort för att jag bara var tvungen att se Jitex BK spela här i Värmland. Otaliga gånger har vi varit till Mallbacken och titta, vi har varit i Karlstad och till och med i lilla Eda när de spelade i allsvenskan en kort sväng på åttio-talet. Men vad gör man inte för att se sina idoler spela?
Numera skriver jag om fotboll. Tänk att få skriva om det man tycker så mycket om! Och detta bara för att jag kom på att jag skulle intervjua redaktör Anette för ett skoljobb jag hade under min utbildning till journalist. Och som ett led i detta, så ska jag den här veckan blogga om mitt intresse för fotboll och mina minnen från vad som känns som ett tidigare liv.
Hoppas ni kommer att få någon glädje av mina rader!
AnnaKarin
Jag avslutade min aktiva karriär som fotbollsspelare flera år senare, närmare bestämt i ettan på gymnasiet. Då var min klass med i en skolturnering, och eftersom varje tjej i laget fick ett bonusmål låg min klass långt före redan från början, vi var bara tjejer i min klass. Själv stod jag i mål, och ärligt talat så är jag rätt bra som målvakt i vilken sport det än är. Vi vann våra två första matcher och låg bra till i tabellen - då blev jag sjuk och missade den tredje matchen. I vårt mål stod då den mest bollrädda i laget, självklart förlorade vi då. Och sen blev det inga fler matcher för oss. Så med detta avslutades min fotbollskarriär.
Sedan 1978 har jag inte spelat någon fotboll alls, bara tittat på. Men jag har tittat på desto fler matcher. Min stackars far fick köra runt mig i hela Värmland innan jag fick körkort för att jag bara var tvungen att se Jitex BK spela här i Värmland. Otaliga gånger har vi varit till Mallbacken och titta, vi har varit i Karlstad och till och med i lilla Eda när de spelade i allsvenskan en kort sväng på åttio-talet. Men vad gör man inte för att se sina idoler spela?
Numera skriver jag om fotboll. Tänk att få skriva om det man tycker så mycket om! Och detta bara för att jag kom på att jag skulle intervjua redaktör Anette för ett skoljobb jag hade under min utbildning till journalist. Och som ett led i detta, så ska jag den här veckan blogga om mitt intresse för fotboll och mina minnen från vad som känns som ett tidigare liv.
Hoppas ni kommer att få någon glädje av mina rader!
AnnaKarin
Presentation av AnnaKarin Johansson
| Gör: | Ingenting just nu, är en arbetslös ekonomikontorist som precis skolat om sig till journalist. |  |
| Född: | Den 1 juli 1962 på Karlstads BB | |
| Bor: | I Karlstad | |
| Bakgrund: | Har jobbat som receptionist och ekonomikontorist på ett antal företag i Karlstad. Nu har jag skolat om mig till journalist som är en dröm jag har haft att bli i ett stort antal år. | |
| Fotbollsbakgrund: | Som fotbollsspelare - knappt någon. Har spelat en skolturnering på gymnasiet, det är det enda. Annars är jag en MYCKET aktiv f d supporter till Jitex BK | |
| Gillar: | Mina nallar. Samlar på kramdjur av alla de slag, och det är alldeles för många i min trea. Och Pollygodis. | |
| Aktuell: | Har precis blivit B-loggare på damfotboll.com. | |