Att vara tränare är det bästa som finns!
Kräftskivan vi var bjudna på började fyra så det var bara hem och vända.
Det blev en trevlig kväll med tipspromenad, lite lekar, dans och sång och naturligtvis diskusioner om fotboll.
I går var det frågan om kvaliten på spelare i dag jämfört med för tio år sedan som stod på agendan.
Spelare som i dag platsar i div 4 skulle aldrig ha gjort det förr. Varför? Åsikterna var lika många som vi som deltog i samtalet. Jag tror att den slutsats vi kunde enas om var att vi var av "segare virke" förr än ungdomarna i dag.
I dag så får man räkna med att spelare åker till IKEA eller tar en sista minutenresa trots att det krockar med träning eller match. Blir man trött vill man byta. När jag var som mest aktiv låtsades man inte höra när det ropades på byte. Jag skulle aldrig ha kunnat resa bort under pågående säsong. Alla övriga aktiviteter planeras efter hur träningar och matcher ligger.
Jag var på en föreläsning för ett antal år sedan om "lust barn". Det pratades om att barn och ungdomar måste ha lust att göra något. Det börjar i tre års åldern då man tar kontroll över fjärrkontrollen till tv'n.
Det var tråkigt , då byter man kanal.
Det blir en chock för dessa barn när de börjar skolan och fröken står där och säger: Nu ska vi räkna matte. Det är tråkigt, hur byter man fröken?
Det är den stora skillnaden mellan att ha ett klubblag och ha hand om distriktslaget. I Dalalaget har man bara spelare som vill bli bättre, som är där för att de älskar fotboll. I klubblagen är det en ständig balansgång för att alla ska tycka att det är ok att vara där. Både de som satsar ,de som tycker att det är kul motion och de som är där för att polarna spelar.
I mindre föreningar så vet man att man måste vara rädd om alla, för rätt var det är ,framför allt på hösten, så åker några till Kreta för "bara"2995 kr och då kan man annars stå där utan spelare.
Därför är det en lista för själen för en tränare att ha hand om en grupp som alltid vill och alltid är där. Tror inte att spelare alltid vet hur mycket tid man lägger ner på träning och match. Det finns med i tankarna hela tiden.
På väg till jobbet funderar man på senaste matchen, vad behöver vi träna på, vilka positioner fungerade ,vilka ska vara med i u-laget, måste prata med den spelaren, måste ringa en skadad spelare, är nya klubboverallerna klara, har kansliet kommit ihåg att kalla domare, planen är avstängs pga regn- vart ska vi ta vägen, måste hinna på styrelsemötet de vill ha en rapport, måste ringa och försöka flytta nästa match, måste fylla på förbandsväskan och hämta trunken med matchstället, kiosklistorna ska delas ut, vilkas tur är det att ta bil till nästa match och just ja planera nästa träning. Och alltid ställa upp och vara positiv , uppmuntrande, energigivande, påläst, rättvis, medkännande, ja adjektiven kan staplas på varandra.
Det låter negativt men på något konstigt vis så älskar man det och kan inte vara utan det. Och oavsett hur trött man är på hösten och hur skönt det är när uppehållet kommer så efter två veckor så kryper det i kroppen och man vill igång igen.
Tack så mycket för den här veckan !
Jessica
Jag hinner.....
Hade hemstudier i går. Lungt och skönt tänkte jag. Blev uppringd av min chef som frågade om jag hade möjlighet att jobba. Självklart! Läsningen hinner jag med när jag kommer hem.
När jag inte studerar jobbar jag på Ludvika lasaretts akutmottagning och på vårdcentralen. Försöker gå ut lite extra under terminerna, för som student så behöver plånboken alltid fyllas på en aning.
Slutade tre efter en dag då lunchen slängdes ner i två tuggor mellan ett antal halsar och stukade fötter och eftermiddagsfikat svaldes till en föreläsning om nya omläggningsmaterial för bensår.
Nu börjas det med alla dessa infektioner så fort skolorna börjar och semestrarna tar slut och människor trängs ihop på begränsade utrymmen är det färdigt. Här om morgonen väcktes jag först av sambon som mummlade något om svid i halsen, sen kom döttrarna en efter en med svårt att svälja och ömma mandlar. Som den omvårdnadsspecialist man är tittar man liute snabbt i halsen med en hand på pannan och konstaterar : Det går över bara du kommer i gång! Min äldsta dotter säger att om hon skulle ha brutit benen skulle hon få ta bussen till lasarettet. Riktigt så illa är det inte men visst heter det att skomakarens barn har de sämsta skorna. Nog ska de vara riktigt sjuka innan jag drar i väg med dem till en doktor.
Var lite uppe i varv när jag kom hem så jag bestämde mig för att ta en lång promenad, hade en och en halvtimme på mig för halv 6 hade äldsta barnet samling till match. Yngsta skulle också med till stan då hennes träning började sju. Fick halvspringa de sista kilometrarna för att hinna hem för att hinna till stan i tid.
När dotter var avsläppt åkte jag hem till mamma och pappa och fick två Ipren och en stor kopp kaffe, tur att de vet vad en trött dotter behöver!
Matchen mellan dotterns ÖIS och St Tuna slutade 0-0. Tunas målvakt fick ett knä i huvudet under en närkamp deras ledare reagerade inte. Det slutade med att jag med hjälp av en annan ledare för ÖIS tog hand om henne. Visst det är inte lätt att veta vad man ska göra men lite vanlig TLC funkar bra i sådana lägen. Som tur var hade det gått bra, hon var yr och hade en bula i bakhuvudet men för övrigt ok.
Sista 20 minuterna satt axlarna strax under öronen och fötterna var som isbitar, sommaren är slut......
Hann i alla fall hem lagomt för att se Elfsborg-Valencia nerkrupen i sängen med pyamas och fårskinnstofflorna på. Hemstudierna får jag ta i morgon....
Ha det !
Jessica
Veteranträning
Jag bor ca en mil utanför Ludvika i en by som heter Saxdalen. Här finns Dalarnas finaste fotbollsplan Furuliden men tyvärr inga aktiva lag.
På just torsdagkvällar spelas här säkerligen den bästa fotbollen i Sverige i alla fall enligt de som är närvarande. Då samlas veteranerna, det är ett antal herrar i varierande ålder, lite yngre förmågor och så jag. Vi delar in oss i två lag och spelar match. Och det är precis som någon klok person tidagare sagt: Fotboll är inte en lek på liv eller död, det är allvarligare än så.
Att bara lyssna på de anekdoter som förtäljs i pausen och efter avslutad drabbning är underhållning på hög nivå.
De bravader på och utanför planen dessa gentlemen varit med om skulle bli en bra bok för oss som är insatta i fotbollens värld.
Det är nästan värt en pilgrimsresa för att uppleva lagsport när den är som bäst.
I dag har det varit jobb framtill lunch och sedan lite skolarbete på¨eftermiddagen. Ska på kräftskiva i morgon så det blev en vända till affären med gröna skylten och ett par nya byxor innan jag åkte hem.
Yngsta dottern ska på kalas och bara måste PLATTA HÅRET och den äldre som lovat hjälpa till hänger framför tv'n.
Vi tänkte åka in till Ludvika och se LFK's match men vi får se hur det känns om en timme eller om det blir till att stanna hemma och somna i soffan strax efter klockan åtta.
Ha det !
Jessica
Ps Fick en fråga vad TLC var, tender , love , care, omtanke helt enkelt.
Jag hinner.....
Hade hemstudier i går. Lungt och skönt tänkte jag. Blev uppringd av min chef som frågade om jag hade möjlighet att jobba. Självklart! Läsningen hinner jag med när jag kommer hem.
När jag inte studerar jobbar jag på Ludvika lasaretts akutmottagning och på vårdcentralen. Försöker gå ut lite extra under terminerna, för som student så behöver plånboken alltid fyllas på en aning.
Slutade tre efter en dag då lunchen slängdes ner i två tuggor mellan ett antal halsar och stukade fötter och eftermiddagsfikat svaldes till en föreläsning om nya omläggningsmaterial för bensår.
Nu börjas det med alla dessa infektioner så fort skolorna börjar och semestrarna tar slut och människor trängs ihop på begränsade utrymmen är det färdigt. Här om morgonen väcktes jag först av sambon som mummlade något om svid i halsen, sen kom döttrarna en efter en med svårt att svälja och ömma mandlar. Som den omvårdnadsspecialist man är tittar man liute snabbt i halsen med en hand på pannan och konstaterar : Det går över bara du kommer i gång! Min äldsta dotter säger att om hon skulle ha brutit benen skulle hon få ta bussen till lasarettet. Riktigt så illa är det inte men visst heter det att skomakarens barn har de sämsta skorna. Nog ska de vara riktigt sjuka innan jag drar i väg med dem till en doktor.
Var lite uppe i varv när jag kom hem så jag bestämde mig för att ta en lång promenad, hade en och en halvtimme på mig för halv 6 hade äldsta barnet samling till match. Yngsta skulle också med till stan då hennes träning började sju. Fick halvspringa de sista kilometrarna för att hinna hem för att hinna till stan i tid.
När dotter var avsläppt åkte jag hem till mamma och pappa och fick två Ipren och en stor kopp kaffe, tur att de vet vad en trött dotter behöver!
Matchen mellan dotterns ÖIS och St Tuna slutade 0-0. Tunas målvakt fick ett knä i huvudet under en närkamp deras ledare reagerade inte. Det slutade med att jag med hjälp av en annan ledare för ÖIS tog hand om henne. Visst det är inte lätt att veta vad man ska göra men lite vanlig TLC funkar bra i sådana lägen. Som tur var hade det gått bra, hon var yr och hade en bula i bakhuvudet men för övrigt ok.
Sista 20 minuterna satt axlarna strax under öronen och fötterna var som isbitar, sommaren är slut......
Hann i alla fall hem lagomt för att se Elfsborg-Valencia nerkrupen i sängen med pyamas och fårskinnstofflorna på. Hemstudierna får jag ta i morgon....
Ha det !
Jessica
Vi är dryg!!
Mina kollegor i distriktslaget och jag håller på med en utvärdering till vårat förbund av året som gått. En av frågeställningarna var vad som skillde oss från de lag som vi mött. Vi diskuterade detta en hel del under slutspelet. En ledare för ett av Norrlands distrikten sammanfattade det på följande sätt: " Ni är så dryg att möta".
Det vi själva kan tycka är att det finns en bra rörlighet både med och utan boll. Det är kul att se för att det måste tyda på bra spelförståelse vilket tidigare har varit något av en bristvara inom flickfotbollen.
Dessutom så spelar vi som ett lag, alla gläds åt varandras framgång. Vi har betonat redan från början att de spelare som går vidare till all-star team matcher och landslagssamlingar gör detta för att de övriga i laget gör dem bra.
En grej som hände under en av slutspelsmatcherna var att en av våra mittbackar under slutet av första halvlek ropade: Vi har bytt! Bytt vad då?
Det visade sig de bytt vem som skulle stöta och vem som skulle falla. Förklaringen var att den ena av tjejerna tyckte att den andra började att andas konstigt då hon fick jobba ganska hårt och för att underlätta lite och låta henne "vila " så bytte de. Fantastiskt! Undrar om detta skulle ha hänt i en killmatch , att man byter för att man tycker lite synd om polarn som fått slita hårt?
Denna fantastiska sammanhållning tror jag också kan vara en av orsakerna till den framgång vi haft.
Som DFK är man en motivator, den viktigast rollen man har är faktiskt, i alla fall i min mening, att ge spelarna en trygghet så att de får möjlighet att prestera sitt bästa. Klimatet i gruppen är jätte viktigt, är det någonting jag kan säga om de här tre åren är att jag skrattat. Mina med- coacher har varit helt outstanding att ha att göra med.
Ibland har jag fått för mig att man tittat på oss och tyckt att vi varit lite för livliga. Men jag hoppas att det vi har försökt att förmedla, glädjen med att vara med i distriktslaget och att spela fotboll, har gått fram. Tjejerna har i alla fall aldrig behövt att tvivla på vårat engagemang.
Det känns nästan lite sorgset att våra tre år med tjejerna är slut nu, nu återstår endast en avslutningsmiddag i oktober och i samband med en P-18 landskamp mellan Sverige- Turkiet i Borlänge om någon vecka ska tjejerna bli lite uppmärksammade.
Nu är det dags för kvällsmat och sedan ska jag, fast att det tar emot lite, åka in på Body Attack, vilket är precis som det låter en omgång för kroppen. Gick första gången förra tisdagen, hade som målsättning att ta mig dit på torsdagen också men då jag vaknade på torsdag morgon och knappt fick pjamasjackan över huvudet pga träningsvärk, blev det inställt. Men skam den som ger sig....
Ha det !
Jessica
Presentation av Jessica Lagergren
| Bor: | Saxdalen i södra Dalarna |  |
| Född: | Den 26 juni 1971 | |
| Bakgrund: | Spelat fotboll sedan 1979. Har gått steg 3 i tränarutbildningen. Varit aktiv som tränare för seniorer i tio år. Sitter med i tränarutskottet i Dalarnas fotbollsförbund, är också kursinstruktör. Distriktsförbundskapten för F-88 och F-91. Studerar för närvarande till sjuksköterska, tidigare jobbat som lärare. Har sambo, två döttrar och två katter. | |
| Aktuell: | DFK för Dalarnas F-91 som vunnit Cup Kommunal i år. | |
| Klubb i mitt hjärta: | Djurgårdens IF | |