Söndag kväll och renskrubbad!

Så är man då hemma efter vår liga match som tyvär slutade 1-1. Matchen var vår, vi hade trycket och 85% spelades på motståndarnas planhalva, men vi lyckades inte få till några ordentliga eller svårfångade skott. Det var ett schyst lag vi mötte, de var grymma på att glid tackla och försvara men de hade inget anfall. Jag skulle ju kunna skylla på domaren i det här läget för vi borde ha vunnit, men jag kan inte.............inte för att domaren var bra utan tvärt om, han var urusel. Och det var inte bara mot vårat lag, de andra laget led också. Visst är domare människor dom också de kan ha fel precis som jag och mina felpassningar men den här domaren hade egna regler. Han blåste aldrig för felaktiga inkast, inte ens när en spelare hoppade upp jämnfota i kastet. Hans beslut ifrågasattes och då säger han......hoppas du sitter ner, annars hitta en stol eller pall inanna du läser vidare. Dam spelare kan in kasta ordentliga inkast och jag kan inte hålla på och blåsa för det hela tiden. Jag har aldrig hört på maken, han sa en hel del annat med så jag har precis skrivit färdigt ett brev till domar förbundet och vår liga med en begäran att han ska avtas rätten att döma damfotboll och även uteslutas från förbundet. Tur var att båda lagen var av samma mening, motståndar lagets ledare kom över och pratade med oss för att se om vi förstod hans beslut men vi var lika förvirrade som dom. Vid två tillfällen blåste han av spelet för att spelare låg skadade på planen, regelboken säger att matchen skall återstartas med en dropp boll, men vad gör domaren jo han skickar ner bollen till målvakten som startar spelet med en inspark. Jaja, här i London har jag fått möjligheten att spela boll med de absolut bästa domarna London har att erbjuda på amatör nivå men jag har också spelat boll med de värsta domare i hela universum, jag tvekar på mig själv som domare emellanåt men efter en sån har match har jag boostat mitt självförtroende helt klart, in all the bad you can always experience something good and positive. Mitt i allt i hopa så fick jag ett gult kort, hurra hurra, har ingen aning om varför och när jag frågade varför så fick jag till svar -ring förbundet de kan ge dig svar.  Om 7 dagar är det en ny Söndag, ny match och en bättre domare, för nu tror jag inte att det kan bli sämre. Jo vädret kan bli sämre, otroligt att vi i mitten av oktober spelade under en klarblå himmel och med en temperatur av 24 grader, känns lite märklig att cykla hem i shorts o linne bland vrvlande höstgulröda löv. Nu ska jag ta kväller men skulle någon av er packa väskan o dra till London för ett år eller två och vija spela boll hör av er och glöm inte vår adress www.kikkunited.co.uk . Måste ju hålla mitt löfte och eftersom att det här är sista dagen för vår London blogg är det väl lika bra att avslöja vad K.I.K.K står för. Kick In Kulan i Kryset, en svengelsk kompromiss som funkar. Goodbye Ax  

Dagar som försvinner

Så har det helt plötsligt blivit lördag kväll, men ibland är det tyvär så att livet och dagarna bara rullar på utan broms. Träningen i Onsdags var lite lagom avslagen, över halva laget låg nerbäddade i förhoppnigar om att kurera sig från höst förkylningen innan matchen på söndag. I torsdags morse var jag trött så när klockan ringde vände jag på mig och sov en halvtimme till. Sen var det dax att hoppa upp, duscha, fixa frukost, packa lunchen och pysa till jobbet. När jag arbetat färdigt var det bara att dra ner till fotbollsplanen för att kolla så att alla 5-a-side matcherna flöt på som dom skulle..............ett lag dök aldrig upp så då fick jag till min glädje hoppa in för att jamna ut antalet spelare och spela boll i 50 minuter. Alltid kul att spela med killar för det är ett annat tempo och mindre mjäkande, pang på osså har jag fått bollmärken på låren. Fredagen kom sedan alldeles för fort, jobb som vanligt sen hem och fixa till sig och sen ut igen för att fira av en arbets kollega som bestämt sig för att flytta hem till Irland igen.....det blev en sen natt och en superskön sovmorgon. Idag har vädret varit underbart, jag och min andra hälft har promenerat i solen längst Themsen bland alla höstlöven pratat strunt och bara njutit av livet. Egentligen borde man väl ha suttit på en pub och kollat på både fotboll och rugby men för en gångs skull var vadret alldeles för fint för att man skulle vilja låsa in sig och glo på en TV skärm. Missade nog inget, vår upptäckts promenad var en välbehövlig bodily and mental re-charge, vi hittade nya vackra oaser runt området där vi bor, ställen som jag inte trodde existerade i centrala London men det är ju underbart trevligt när man ibland har fel och motsatsen är bevisad. Nu är vi hemma och jag är trött, skönt trött nu ska jag bara slappa och göra ingenting resten av kvällen. Mentalt ska jag förbereda mig på morgondagens match mot Westway. Ett nykommet lag som vi inte har någon koll på, vi får gå ut hårt från start och bara öka, förhoppningsvis är det tillräckligt för en seger. Nu ropar vist soffan efter mig och fjärrkontrollen saknar min varma tumme topp, bäst o gå vill ju inte att den ska bli avigt inställd mot mig. Hör av mig efter matchen i morgon! Tjing A x

Glamour på den Engelska gräsrotsnivån?

Damfotboll här i England förvånade mig på många sätt när jag väl börjat spela och fick lite insight i verksamheten. Jag trodde att det skulle vara mer glamour bättre support  även på gräsrot nivå och att folk bara skulle rycka på axlarna och säga kul(!) när man berättade att man spelade damfotboll. Men tji fick jag, visserligen har mycket hänt de senaste tiden och förra året var damfotboll den mest växande sporten i UK och den fortsätter att växa vilket är väldigt roligt och inspirerande. Något som känndes konstigt i början var att när jag i förbifarten berättade för folk att jag spelade damfotboll, seriöst och i en riktig liga blev folk galet imponerade och tyckte det var imponerande. Kan inte erinra mig om en enda händelse hemma i Sverige då ordet damfotboll var det magiska ordet i en 'chat up line'. Från min fotbollstid hemma i Sverige var man ju bortskämd med sin egna klubbsuga, bastu, träningsplaner och man hade alltid sitt matchställ nytvättat och hängandes på sin krok. Här måste man jaga reda på en hemmaplan och har man väl fått in en fot så har man sen första tjing inför nästa säsong, så vi är väldigt nöjda med att få ha Regents Park som hemma plan och särskilt nu nar de renoverat omklädningsrummen och dränerat planerna. En klubbstuga för oss är det inte att tala om, om man inte bor och spelar en bra bit utanför centrala London, vissa borta matcher kan vara riktigt trevliga eftersom att alla klubbhus även har en egen bar och hemma lagen brukar för det mesta bjuda på något att öta efteråt. Fast det hör inte till vardagen, oftast kommer man till en åker med vita linjer på och en barrack att byta om i (vid ett tillfälle har vi även fått byta om i en kontainer) och har herr matcherna spelats på morgonen och damerna har eftermiddags matcherna, framför allt vintertid, så betyder det att vi får byta om på ett lerhavs golv och duscha kallt eftersom att varmvattnet tog slut under förmiddagen och ingen städar förrän alla matcherna är färdigspelade. Skulle det mot förmodan finnas varmvatten så är duschstrålen antingen en tjock en eller 3-5 strålar som pekar åt alla andra håll än neråt. Fast det är det här som på nått sätt gör allt lite gemytligare och trevligare, vi skrattar mycket och får en bra sammanhållning men visst blir man lite förbannad också när man tänker på att vi betalar mycket pengar för att få spela boll och duscha varmt, precis som herrarna, men vi är alltid de som drar de kortaste strået. Så är det, men jag ska inte klaga för mycket har förbättrats, vi har kul, en bra gemenskap och lyckats få sponsorer så vi hänger kvar ett tag till. Tyvär är det långt mellan verklighetens TV skildringar från herrfotbolls England och damfotbollens verklighet, ska bli kul att se hur framtiden kommer att se ut. Synd att Damfotboll inte har samma värde som herrfotboll då skulle mycket se annorlunda ut för oss och kanske skulle vi ha Sven-Göran Eriksson som tränare. När jag träffade honom förra året så frågade jag om han kunde tänka sig att träna ett damlag i framtiden och det sa han skulle vara en rolig utmaning men att det inte lockade just nu eftersom att det inte finns tillräckligt med pengar och PR............... I kväll är det träning, någonting jag ser fram emot, efter en något högljudd och frustrerande dag på barn akuten ska det bli skönt att få springa runt och sparka på en rullande boll. Uj, uj, klockan är mycket och det är dax att leta upp träningskläderna och pumpa bollen. I shall speak to you all in the morning! A x    


Grå, grå, grå, grå och en massa vatten.

Regntunga skyar och en massa vatten som faller ner, precis vad London är känt för. Slutade jobbet klockan fyra, sjönk ner på en blöt cykelsadel, men vad är det att bekymra sig över när jag har en 25 minuters trampande framför mig längs gropiga och vattenfyllda vägar där bilförare struntar fullständigt i om de dränker cyklister när de kör förbi. Är det något som är skamligt här så är det kvaliten på vägarna, förr hade vi också problem med vattenplaning på fotbollsplanen och de flesta matcher under Decmeber - Februari, blev antingen inställda eller spelade i lervälling. Den värsta fast coolaste matchen jag någonsin spelat var för Camden Town i Januari 2002. Matchen började på en fast lerplan, strax efter avspark kom ösregnet, planen blev mjukare och mjukare och bollen studsade inte ens efter utsparkarna. Vi sprang oss gröna i ansiktet, sparkade på bollen som knappt rörde sig ur fläcken eftersom att den låg halvt begravd i lera. Planen hade nu tagit form av ett gigantiskt lerbad och vårat oranga matchställ var allt annat an färggrant och i slutet av andra halvlek gick det knappt att urskilja vem som tillhörde vilket lag. Det var en fantastisk match, vi vann och jag var glad att jag varken var tvungen att städa omklädningsrummet eller tvätta hela matchstället. Det var den matchen det, ikväll ska jag återgen ge mig ut och dömma fotboll, men som tur är spelas matcherna på konstgräs så jag slipper bekymra mig om vilka skor jag ska smutsa ner. Gårdagens matcher gick vägen, viss frustration i slutet ful tackling bakifrån och de röda kort åkte upp. I kväll dömmer jag damer, de brukar sköta sig, bara hoppas att inte vädret eller början på arbetsveckan fått dom på dåligt humör. Nu ska jag leta upp mina regnkläder och bege mig ut i mörkret och höstrusket. Ha de Ax


Vackra färgranna kropp

Så är det äntligen Måndag igen. Lika blåslagen, öm och sönderskrapad som efter förra helgens match. Men vad gör man inte för att se till att bollen hamnar i mål. London säsongen har precis börjat och vi har spelat vår andra liga match för säsongen. Sitter här hemma i Shepherds Bush efter en tröttsam första arbetsdag på akuten som nyutbildad sjuksköterska, och stel i benen men jag ska göra så gott jag kan för att få alla prickar över de behövande bokstäverna för att underlätta Svensk läsförståelse. Igår spelade vi som sagt vår andra match i Division två i The Greater London Womens Football League. Våra motståndare var Fulham FC, och klockan 9.30 var vi alla samlade vid hubben i Regents Park som är vår hemma plan. För en gång skull var vi alla på plats i tid, något som händer allt för sällan eftersom, framför allt Britterna, är väldigt dåliga på att passa tider och duktiga att skylla på transport problem. Väl ombytta, sprang vi runt i det dagg våta gräset i takt till apornas stojande och exotiska fåglars skrik från London Zoo. Dommaren var försenad......förmodligen problem med transporten...tillslut kom vi igång och K.I.K.K spelade fantastisk fotboll, fin fotboll, för fin. Vi passade runt, runt, runt, motståndar laget sprang nästan vilse i jakt på bollen, men inte ett skott på mål förrän efter 20 minuter. Sen tog det fart, skott efter skott och ett och annat nick mål. Matchen slutade 11-1 och en (nästan) fullständig match rapport finns att läsa på www.kikkunited.co.uk/Match02.htm . Efter matchen tog vi oss till en närliggande pub för att äta, varva ner och analysera. Efter att maten beställts bestämde sig kocken för att skära av sig fingret och i väntan på att någon annan skulle ta över matlagningen fick vi en gratis runda av valfri dryck. 90 minuter senare fanns det inget som vittnade om mat så vi blev erbjudna en ny runda....... två portioner kom.....7 var utan.....ytterligare en ursäkt från baren. Det blev en glad kväll och en mindre rolig morgon, värk i både den ena och andra kroppsdelen. Så såg den gångna helgen ut men nu måste jag ta och hoppa i min dommar utstyrsel och pysa ut för att dömma herrfotboll. Ett lagom tränings pass för att spring ur stelheten i benen och vara lagom mjuk till traningen på onsdag. Ha det gott osså hörs vi en annan dag. Bye for now from a pitch black but warm London /A x

Presentation av Andréa Berg

Jag började spela fotboll i Lindsdals IF som sexåring. Jag spelade för Lindsdals IF?s damer fram till dess att jag var 19 år och knäskador satte stopp. Ett par år senare blev längtan after fotbollen så stark att jag åter upptog fotbollen i Smedby BOIK. 1999 flyttade jag till London och när livet började flyta på här kom abstinensen åter och 2001 började jag spela for Camden Town, ett division tre lag. 2003 blev jag skadad igen och funderade på att lägga skorna på hyllan. Medan jag funderade utbildade jag mig till domare genom The London FA och dömde några matcher?....insåg att jag kunde springa igen och då bestämde jag mig för att ge fotbollen en åtminstone näst sista chans och 2004 startade jag och en annan Svensk tjej ett fotbolls lag här i London. Mest för att de Engelska damerna trodde att man blev Beckaham om man stod pa linjen och rökte. Vi ville satsa och skapa ett lag med träningsvilliga tjejer med en bättre attityd. Vårat lag fick namnet K.I.K.K Utd FC?och vad K.I.K.K står för klurade vi ut under en pubrunda men det tar vi en annan gång. Vi började spela i Div 4, 2004, och nu har vi tagit oss upp till Div. 2 for andra aret i rad. Vi missade promotion med två mål i målskillnad ;0( men det ar bara att ta nya tag i ar. Jag som heter Andréa Berg, (ny utexaminerad sjuksköterska som börjarar jobba på St Mary?s Hospital och akuten den 8e oktober, är fortfarande skadefri och aktiv lite var stans på planen men mest på mittfältet och dömmer 5-a-side turneringar tre kvällar i veckan och 11-a-side när det finns tid over,) tänkte blogga lite här under hösten, nu när vår fotbollssäsong précis har dragit igång, för att ge er in liten inblick i hur det är att spela boll i en nation som England. Skillnaden är stor i jamförelse med Sverige så det får nog bli en blogg för sig.

image28