Presskonferenser är bra  men alla frågor är inte några höjdare. OS-platsens vara eller inte vara är ju intressant men landslagsledningen är inte beredd att snacka OS förrän VM är över. Helt förståeligt tycker jag,  man ska inte blanda ihop det. Men frågorna kommer ändå och inte en utan gärna flera gånger. Konstigt att man som ledare blir lite trött i ögat då eller? Ibland behövs en del spelares skador gås igenom både en och två gånger. Efter läkarens genomgång av skadeläget under söndagen kom frågorna till Thomas Dennerby och en av dom första rörde återigen Vickans onda tå. Med tydlig ironi besvarade Thomas frågan !
-Tänk blå nagel, blödning, värk, så förstår ni själva hur hon har det.
Repetion av frågor till vilken nytta undrar man ibland. Det är som om det inte räknas när läkaren ger sin förklaring på läget  utan frågan måste också ställas till överkuckun!

Annars kan man tänka sig en fråga som hade varit klockren idag. Ni har haft problem med målgörandet i detta VM (bara ett mål på två matcher) hur i hela friden skall ni klara av att göra tre mål på Nordkorea?
Något svar på det fick inte journalistkåren eftersom frågan aldrig ställdes. Kanske kom den på kvällsträningen.
Jag vet inte för jag hade fått ledigt ett par timmar och dom ägnade jag åt kropp och själ.

Dock har jag i ett tidigare skede pratat jag med Lotta Schelin om matchen mot Nordkorea. Hon sa då.
- Ett mål i halvtimmen är vad som krävs och det borde ju inte vara någon omöjlighet.
Det är ju sant men då gäller det att tjejerna får en bra start så att Nordkoreanskorna börjar darra.
Men bara en sån sak som att min kompanjon Annika Greder Duncan drömt om att Therese Lundin ska göra
mål mot Nordkorea känns ju positivt.

Idag fick Dennerby frågan om hur många gånger man mött Nordkorea och hur det gått i dessa matcher.
Jag vet inte riktigt sa Thomas, jag tror det är två gånger och att vi vunnit båda.
Bredvid mig satt landslagets målvaktstränare och på andra sidan en journalist som spontant uttryckte:
- Ja, ja men nån gång ska vara den första!!!
Allvarligt talat så var jag nära att ställa mig upp och ge honom en lårkaka. Kanske vore rätta medicinen, så
hade hann fått känna på en av alla dessa "småskador" som "våra" landslagsspelare lätt råkar ut för i
stridens hetta.

Någon på bloggen bad mig kommentera truppen eller ta ut min egen trupp. Då vill jag säga att det minsann inte är så lätt men att jag lyckats förutse ganska bra hittills hur man tänkt med laget när de olika skadorna infunnit sig.
Har ingen motorväg in i landslaget men med lite sunt förnuft kan man ändå klura ut hur det hela kommer att se ut.
Dock inte alltid.
Att ta ut ett eget lag kan jag väl göra men ser ingen direkt vits med det i detta läget.
Att jag förordar 4-4-2 är ingen hemlighet. Men sen får dagsformen avgöra. Allt för många små detaljer
spelar in för att man ska hålla på ett enda lag från start till slut i vått och torrt.

Tianjin är ännu större än Chengdu. Var ute på en lång promenad idag och man förundras över hur fort det har gått med förändringen i landet från stenhård kommunism till en mer västerländsk och kapitalistisk orientering. Ok, det kanske bara är på ytan men ändå. Folk står i kö för att äta på mcdonalds och kentucky fried, likaså för att köpa western pastrys!
Landslagsläkaren varnade för att en diabeteschock i asien närmar sig.
Jag tror honom!
-Se hur trådsmala de äldre är och se hur de yngre här börjar bli allt kraftigare. Det är på väg och allt för att man börjar anamma vårt sätt att äta. mer fet mat och mer socker. Här har dom inte ätit godis förut men det kommer på bred front nu, konstaterade han.
  Det är mycket man kan fundera över. Locket ligger på, ja inte i detta ärendet då utan mer som ett tjockt smoglager över himmelen över hela staden Tianjin. Här blåser det in sand ifrån öknen norr om Peking. Sanden och föroreningarna från bilar och industrier i denna tiomiljoners stad gör inte luften skön att andas.
Tur att det finns sval, ren och skön luft på hotellet, eller???

Det blev en lång dags färd mot natt. Lämnade hotellet i Chengdu kl 8.45 i en taxi som tog oss till
flygplatsen. Incheckningen tog tid men det var ändå lugnt.  Den svenska truppen kom samtidigt och tjejerna såg lagom pigga och glada ut. Pratade med några av dem och som ni förstår har dom känt sig på bättre humör.
Många av dem funderade länge innan de somnade efter förlustmatchen mot USA och det kan man lätta fatta.
jag träffade också Skottlands förbundskapten Anna Signuel och hennes assisterande f.k Ann-Helen Grahm som sett matchen mellan Sverige och USA. Dom skulle vidare till Shanghai.

Vårt plan som skulle gå 11.40till tTanjin blev 4 timmar försenat, till en början vill säga. Alla fick åka buss
till ett ställe där vi fick mat. Maten var OK och jag tjuvlyssnade när landslagsläkaren sa till
tjejerna att bara äta varm mat. Efter maten försvann landslaget och det vara bara vi journalister kvar. Har inte räknat men vi är väl en 25-30 pers ungefär. Det var varmt och de flesta försökte undvika solen. En stund gick att sola sig men det blev helt enkelt för hett, så skuggan kändes bäst. Några ägnade sig åt basketboll en stund, har ingen aning om var den bollen kom ifrån. Självklart hamnade bollen även i mina händer för en stund men eftersom jag tycker basket är  tråkigt började jag lira med fötterna istället. Inte så uppskattad av det långa skrället Annika Duncan Greder som  tycker hon är en fena på basket.

Det uppenbarade sig en man ifrån flygbolaget som visade in oss i en foajé där en kvinna stod redo att ta
emot pass och boardingkort. Allt kom i retur tillsammans med 200 yuan, cirka 200 kr, som vi fick i ersättning
för förseningen. Skulle aldrig hänt hemma att man fick någon ersättning utan att tjata om det.
Hur som helst alla tog tacksamt och förvånat emot det vi tyckte var en rätt furstlig ersättning för förseningen. Än så länge har vi levt rätt billigt här i Kina nämligen. 200 kr är ungefär vad som går i matpengar på två-tre dagar. Vi ledsnade på att sitta där och häcka och bad att bli körda till flygplatsen där man åtminstone kunde få tillgång till en toalett och lite svalka. Kl 15.30 åkte vi tillbaka och fick besked om att flyget inte skulle gå förrän kl 17.30.

Hittade ett lite käckt ställe på flygplatsen där man kunde få massage och "bathfoot"! Det finns många såna roliga översättningar lite här och där och som alla förstår är det fotbad dom menar.

Jag gick in och beställde en 30-minuters fotbad som kostade 60 kr. Det var helt en underbar behandling i all sin enkelhet. Fötterna ner i skitvarmt vatten och sen gick en tjej loss på mina vader. En kvart senare masserade hon fötterna som nu var rejält mjuka och sköna. Jag svävade ut ifrån salongen på lätta och sköna fötter.

Såna här faciliter finns det lite här och var i de stora städerna här. Vanlig massage och/eller fotbad får man till en ringa kostnad. Skillnaden mellan massage här i Kina och hemma i Sverige är att här sker den med kläderna på. Inga oljor och grejer, det går bra ändå.

Flyget lyfte som utlovat halv sex och både det svenska och det nordkoreanska landslaget satt på samma plan
till Tianjin. Halv nio var vi på hotellet Golden Crown i tianjin som ligger lite öster om Peking. Jag var nöjd för jag lyckades hinna se andra halvlek mellan Brasilien och Kina som gick på TV. Men nog kändes Kina som en besvikelse idag. Brasilien var helt överlägsna åtminstone den halvlek vi såg.Därefter bandade, vi en kommentar till Radiosporten. Eller eller banda och banda, vi pratar in i en mic som har en inbyggd hårddisk.
När Annika hade fört över det till Radiosporten i 08 kunde vi äntligen gå ut och få oss en bit mat.
Nu är klockan lite över midnatt och sängen väntar.

Äntligen har locket som legat över Chengdu, den största tiden vi varit här, försvunnit.
Solen skiner över taken och gatorna, som jag ser ifrån 19:e våningen på mitt hotell. Idag är det dagen D. Dagen då det skall ske. Dagen då Sverige måste vinna eller ta poäng emot US, som inte förlorat en match sen 2004.
Annars är det ajöss och goodbye i VM. Nåja, en match återstår men det kan ju bli betydelselös i det
hänseendet att det inte spelar någon roll om Sverige vinner eller ej mot Nordkorea i avslutningsmatchen, dom kan ändå inte ta sig till kvartsfinal. Eller?
Jo en lite möjlighet kanske finns, men då skall Nigeria vinna över Nordkorea och det är väl lika stor chans att dom gör det som att man skall hitta en tub med kaviar i Kina, som en krönikör i en kvällstidning skrev om Sveriges chanser att vinna mot USA.

Den teorin håller inte eftersom man då hittat inte bara en utan två tubar med svensk kaviar här i Chengdu. Beviset låg väl synligt på presskonferensen igår kväll och jag har säkrat bildbevis. Det var med dillsmak, men det är väl OK, Simon?

Har pluggat USA och för en gångs skull är det ett lag som man hittar gott om uppgifter om och som man sett spela otaliga gånger. Det mesta handlar om att leka leken, "plocka bort Abby". Det är hon som med sin otroliga tajming i straffområdet ser till att vinna matcherna för USA. Ingen lätt uppgift men den allra viktigaste i dagens ödesmatch mot USA.

NU ska jag ladda.....

Onsdagen gick också i regnets tecken. Grått och trist väder i stort sett hela dagen. Har fått reda på att det är så det ser ut  här i Chengdu, i ungefär 200 av de 365 dagar som finns på året. Det känns inget vidare och det är inte utan att man märker av luftföroreningarna när man  fastnar i trafiken.
Två presskonferenser och en träning ja eller två då om man räknar med den egna jag utförde  på rummet i eftermiddags. Till stor förtret, i alla fall för mig, så finns det inget gym på hotellet. Då får man använda fantasin och utföra den sorts träning som går. Alltså ett litet kör på armar, rygg, mage och ben. Alltid något.

Middagen ikväll stod förbundet för. Trevligt nog bjöd dom in den svenska presskåren.  Jag hoppade det till förmån för Teven. Ville så gärna se Kina-Danmark.
Det såg ut och hördes som om det var rejält tryck på arenan och med  50 800 på läktaren  lär det ha varit fullsatt.
Kina överraskade alla genom att vinna. Och vilken lättnad det såg ut att vara för Marika Domanski Lyfors och Pia Sundhage. Jag vet att trycket är enormt på dem. Men det är en grym förändring som dom åstadkommit med det Kinesiska landslaget sen dom tog över i början av april. Det var inog nte många som trodde att dom skulle klara av att slå Danmark. Nu är det gjort och vägen mot  en kvartsfinal ligger öppen.
Att det slog slint hos de danska ledarna är beklagligt. Konspirationsteorierna under detta VM flödar flödar dock, danskarna är inte ensamma. De amerikanska journalisterna har meddelat att samtliga rum som vi journalister bor på är buggade. Någon sa:
-Det förklarar kanske varför vi bor på rum alldeles ovanför varandra.
Jag har t.ex 1916 och Annica Greder Duncan 1816. De första dagarna luktade det otroligt äckligt på min toalett och Annika hade samma problem. Då skulle man ju kunna tro att det var någon som lagt en kabel just där???
Vi påtalade problemet i receptionen och en eftermiddag var odören borta. Innebär det då att dom konstaterat att vi är ofarliga eller att dom dragit kabeln någon annanstans?

Kom att tänka på en grej när jag sitter här med datorn kopplad till ett hål i väggen som ger mig tillgång till internet och mail nästan hela tiden. På datorn ringer jag också, Skype är fantastiskt. Det kostar nästan ingenting att ringa hem. Innan jag åkte laddade jag ner programmet från internet, satte in 100 spänn, beställde ett par lurar och sen var det bara att sätta igång. Har nu ringt en hel del och har fortfarande kvar cirka 75 kronor på kontot. Dags för en liten jämförelse.
I början av december 1973 åkte jag och 20 andra i badmintonlandslaget till Indonesien.
Jag kände ingen som varit där tidigare. Bara att åka till Spanien eller Kanarieöarna var ett äventyr på den tiden.
Vi skulle vara borta i en månad och det var inte utan att det bjöds på en del överraskningar iform av magsjuka, frossa och konstig mat. Shit man hade ju knappt ätit ris på den tiden men det de enda man liksom vågade sig på. Allt annat var så stark så det brände på tungan.  Vattnet var strängt förbjudet att dricka och vi fick inte ens använda det när vi skulle borsta tänderna. Nåja, julafton kom och gissa om man längtade hem just då. vi var många som ställde oss i kö för att köpa ett samtal hem till familjen. Så här gick man tillväga för att ringa på den tiden. Man beställde ett samtal till Sverige nere i receptionen och medans det kopplades gick man in i ett bås där telefonen hängde på väggen, lyfte av luren och pratade när man fick klartecekn. För tre minuter betalades cirka 180 kronor. Hu, det var mycket för en  fattig badmintonspelare på den tiden.
Och nu, för 180 spänn kan jag snacka med vem som helst på Skypeout och det räcker jättelänge.
Fler jämförelser mellan nu och då kommer,  tills dess hälsar jag till alla som läser och som kommenterar blogggen. Till Vante vill jag säga, fortsätt att gödsla men sprid skiten lite till andra spelbolag också! För det vet ni väl att konkurrens är nyttigt och gynnar alla!
Anette 

Vilket läge det var för Sverige att både ta ledningen i gruppen och att bli av med den förhatliga nollan i kolumnen över antalet vinster i inledningsmatcher av mästerskap. 
I matchens slutskede grusades de förhoppningarna och man var inte glad över att Sverige delade poängen med Nigeria, speciellt inte om man tänker på de chanser Sverige skapade, men inte gjorde mål på.

Inte heller för en stund inbillar jag mig att ni därhemma är nöjda med en poäng.
Jag kan chockerande nog meddela att det är inte dom svenska spelarna och ledarna heller.
Stämningen i Mediazone en dryg timme efter matchen sade allt. Det är bara att hoppas att
Sverige kan samla ihop sig och göra en bra match mot USA. Poäng kommer att vara nödvändigt!

Apropå USA då, så hoppas jag att ni inte missade deras match mot Nordkorea.. Vilken match! Något av det absolut bästa jag sett.
Maken till tryck på USA var det länge sedan jag upplevde. Att det viskats om att Nordkorea var bra har
jag tidigare meddelat. Synd att ingen skrek ut det och synd att jag inte följde mitt eget råd om
spel på Nordkorea som vinnare, en högoddsare. Men nåja, det är lång väg att vandra ännu och likt
spelarna så vägrar jag att tro att det är slut ännu. Två matcher kvar att spela och allt kan hända.
Den floskeln passar väl in som hand i handsken här.

Röda idoler
En vandring genom staden Chengdu, nåja, en mycket liten sådan, eftersom staden är så enormt stor, visar
att i alla fall en svensk är mycket för att inte säga enormt känd i detta enormt stora land.
Det rör sig alltså om min kompis (passar på att skryta lite om det) Kinas förbundskapten Marika "Mackan" Domanski Lyfors, som på enorma affischer pryder stora husgavlar tillsammans med tre av sina spelare.
Dom står så där käckt och tittar småleende upp mot den blå himlen. Ett fel hittade jag.
Pia Sundhage(också min kompis) den röda, skulle stå där och hålla upp den kinesiska röda flaggan, då, först då hade bilden varit fullbordat. Ja, enligt min mening då.
Jag behöver kanske inte klarlägga var Pia står på den politiska himmelen för att få er att förstå budskapet.

Stolta lila
Det är inte utan att Jitex, klubben i mitt hjärta, skall känna sig stolta. Jag vet två som är det i alla fall.
Berit och Stig Andell. Det var dom som grundade Jitex och som var med under Jitex gyllene år. Jitex som hade lila tröjor och vita byxor, en annorlunda kombination på den tiden.
Sex SM spelade  det lila laget Jitex hem och det första kom 1974. Gissa om Berit och Stig var glada då.
Jag själv minns ännu festen som pågick framåt småtimmarna.
Vi håller förresten kontakten, om än sporadiskt vi "gamla" Jitexare. Vi har bildat en liten en klubb som
heter "Delila".
Tom Jones sjöng om henne, tror att namnet , som uttalas delajla,  nämns i sången med samma namn, ett sjuttiotal gånger på tre minuter. Inte illa, undrar vad resten handlar om.

Jag får väl tillägga då att Mackan, Pia och jag var klubbkamrater under några härliga och lycksamma år i Jitex. Pia kom -79 och Mackan -80 tror jag. Mackan kom inte närmare landslaget än att hon gifte sig med Ulf Lyfors, den tidens förbundskapten. Vi spelare kallade Ulf för "blyfot" . Han åt definitivt för många kakor till kaffet på den tiden.
Ulf missar inte ett enda tillfälle att tala om för sin fru att det var bättre förr. Hans landslag vann ju ett EM, det är han ensam om i familjen om att ha lyckats med.
Nåja Mackan får väl trösta sig med att hon nu kan ståta med att ha varit förbundskapten för två nationer, det har inte Ulf.

Jag lovade ju att kolla om Nilla Fischer var med i Pandaparken eller inte. 
Jag ställde frågan till Nilla om hur det var  med den saken?
Nilla tittade upp lite förnärmat under luggen och sa:
- Nej, jag var inte med, jag låg hemma på rummet och vilade.
 Och därmed var den gåtan löst!

Avdelningen förvirrade
Det var inte bara vi journalister som inte visste om Nilla skulle komma på träning eller inte.
 Therese Sjögran  fikc frågan av en journalist om Nilla var kvar på hotellet och vilade.
-Ja det är hon,  svarade Therese,  samtidigt som Nilla passerade henne bakom ryggen.
-Journalisten såg lätt förvirrad ut, och jag bara flabbade åt Therese som blev lång i synen när hon strax efter själv fick syn på Nilla, berättar Carolin Seger leende.
 

Japp, då befinner jag mig på plats i Chengdu.
Det är Kinas fjärde största stad med cirka 10 miljoner innevånare och ni kan ju alltid leka med tanken att hela Sverige och några till befinner sig på en och samma plats.
Lite läskigt eller hur?

Befinner mig på Luoman Grand Hotel där för övrigt nästan alla svenska journalister bor.
På hotellet finns ett gäng volontärer, unga engelskspråkiga kineser, som verkligen jättevänliga och har varit till stor hjälp med att fixa kinesiska kontantkort till mobilen, visat väg till arenan och lite annat.
Vi bor riktigt centralt och VM-arenan i Chengdu ligger på bara fem minuters gångavstånd. Det gillar vi eftersom det annars brukar bli en hel del bilåkande till och från träningar och presskonferenser.
Under EM i England tillbringade vi säkert 3 timmar om dagen i bil, skönt att slippa det.
Vi det är gänget ifrån Radiosporten. Eller gäng och gäng, det är Annica Greder Duncan och jag men det sitter ju ett gäng i Stockholm som också jobbar med det här, så på så sätt känns det som ett gäng.

Tillbaka till den stora staden Chengdu. Som ni förstår är trafiken här är enorm. Bilar, mopeder, cyklar och människor kör och går i något slags organiserat kaos, känns det som.
Till en början kändes det som om man tog den där promenaden till arenan med livet på spel. Fast det vara bara en illusion. 
Bilförarnas körstil är aggresiv  men samtidigt lugn, inget gapande och svärande här inte! När man åker taxi känns det som om man åker slalom emellan bilarna, men det finns ändå någon slags logik i det hela, eftersom alla verkar veta precis vad dom ska göra. Fort går det, nära varandra ligger dom men vänligheten finns där.
Alla väjer för alla och det är först när vi turister förskrämt och tvekande ger oss ut i trafiken som de blir kaos.
Regel nummer ett. Stanna inte, gå lugnt och målmedvetet så klarar du dig helskinnad över gatan.

Riktigt överraskad blir man  när ett gäng ljudlösa scotrar, eller mopeder dyker upp på trottaren bakom en och vill förbi.
Det här vore absolut något att införa i Sverige.
Ja inte att man ska köra scoter eller moppe på trottoaren, men de ljudlösa mopparna tilltalar definitivt.
Tänka slippa tonåringar som verkar ha lagt klipulver på gashandtagen!
Det finns massor av dessa mopeder som alltså är batteridrivna. Visst låter det som en tyst miljövänlig saga!

Vi har varit på två presskonferenser och en träning och allt är lugnt så som det brukar vara innan stormen.
Tjejerna i landslaget är spelsugna och väntar förstås på att allt skall komma igång. Alla försäkrar att allt är Ok.
- Hotellet är bra och maten är bra men det är tur att vi har egna kockar med oss, som någon sa!

Journalisterna är som flugor kring laget och precis som herrlandslaget har damlandslaget börjat att dela upp ansvaret att ta sig an presskåren.
En kväll kom inte Carolin Seger ner på presskonferensen. Katastrof. Hon som hade klappat en Panda på dagens utflykt!   Bildbyråns Andreas Hillegren hade fångat detta på bild och detta bildtillfälle kunde man inte sumpa.
Om Carolin kom ner till slut? Jodå, Jonas Nystedt, SVFF:s presschef gick och hämtade henne.

Alla frågar mig om hur det skall gå. Tyvärr är jag inte synsk eller kan se in i framtiden, för då hade jag nog satsat en slant på vinnarna. Kanske borde man välja det lag som är presenterat på sidan 88 (ett lyckonummer i Kina) i Media Guiden, nämligen Nordkorea.
Det vore väl en högoddsare, eller?

God kväll, hoppas att ni har haft en skön och avkopplande helg. Gårdagens EM-kvalmatch blev väl inte riktigt som vi trodde här hemma. Vi tippade ju att det skulle bli en del mål och inte saknades det väl chanser heller. Zlatan var på ett underbart spelhumör och fick mig att jubla under täcket. Bolljongleringen strax utanför straffområdet för att sedan felvänd få på ett skott på mål, det är världsklass!  Zlatan är en hybrid, en perfekt blandning mellan kraft och fart! Kanske är han den största stjärnan inom svensk fotboll någonsin. På behörigt avstånd har jag via mitt jobb sett och hört honom en hel del och jag har min åsikt klar för mig. Han är mycket trevligare, klokare och ödmjukare än den bild som massmedia förmedlar. Jag tror bara att han är så jäkla trött på att ständigt framställas som han gör. Men vad vet jag? Jag har inte frågat honom. 

I vår serie långt ifrån fullsatt Råsunda, välbetalda proffs och statsministern,

Division 2 Nordvästra Götaland har ännu en omgång spelats och läget är i princip oförändrat.

Förutom att vi tog oss tillbaka upp på andra platsen igen.

Tabelltoppen:

Jämnt är det med tre omgångar kvar. Vi möter Lerum på lördag och gissar att de kommer vara revanschsugna efter 4-0 förlusten i vårmötet. Det är riktigt små marginaler i vår serie och maximal otur hade vi när vi mötte Jitex i första höstmatchen. I Jitex spelade: Malin Normelli, Helena Fock, Johanna Becklund, Rebecka Ljungdahl, Frida Thydén, Lisa Christensen m.m det finns inte ett enda division 2-lag som skulle rubba det Jitex vi tog emot på Nösnäsvallen den måndags kvällen. Det är jag helt säker på! Men sådana är reglerna och vi har själva ett farmarlag och vet vilken frustration detta kan skapa.

I sista omgången är det dags för Byttorp - Jitex då har Jitex A-trupp fått ledigt då Division 1-laget har spelledigt. Ingen idé att vara bitter här inte ;-)

Bollen är rund och allt kan hända! Så sant som det är sagt!

Jag har nu tre seriematcher och en DM-final kvar som Vallen tränare. Efter det väntar nya äventyr och med mig tar jag många fina minnen från en klubb som har lång väg att vandra för att bli en elitklubb inom damfotbollen. Engagemanget finns men tyvärr fattas det en hel del rutin från riktig satsning, inte bland tjejerna i A-truppen utan snarare från styrelse och övrig klubbledning! Men vi får inte glömma att Vallens IF är en klubb från lilla Bohuslän med en fin tanke om att alla skall få vara med. Att ha en stomme av "egna produkter" är ett måste men att inte plocka in några spelare utifrån håller inte. Inte ens i division 2!

Anna Furberg född 1990, Helen Lundström född 1991, Natalie Liljekvist född 1989, Emely Johansson född 1990 och Sandra Asplund född 1988 är alla fem spelare som kommer vara intressanta för klubbar högre upp i seriesystemet redan till nästa år! Skall bli kul att se hur långt dom kommer gå!!!

Tror att många både spelare, föräldrar och annat "Vallen folk" kommer att pusta ut när jag lämnar om cirka en månad. Jag vet att jag är en krävande tränare som alltid förväntar 100% av min omgivning. I gengäld får man en lika fokuserad och engagerad tränare tillbaka.

Jag tycker aldrig det är ok att missa en träning, jag är noga med att tjejerna själva skall ta ansvar för tider, kläder, material osv. Jag vill också att tjejerna skall ha ett ansvar när det gäller teoretiska kunskaper. Kunna förklara för utomstående hur vi spelar, hur vi prioriterar i försvar och vad vi söker för uppspel. I längden är jag säker på att den höga nivå vi satt under våra två år tillsammans kommer att ge oss alla viktig rutin och även resultat i framtiden.

Ledarteamet bestående av Assisterande tränare Anders Fors, Veronica Jansson och målvaktstränare Malena Olsson har varit kanon kul att jobba med. Även vår skadebehandlare Claes Elofsson har också betytt mycket. Nu börjar detta låta som ett tacktal på fotbollsgalan bästa att sluta medans man är på topp!!

Vill sluta med ett tips till Blåvitt, tycker ni som jag att Bengt Andersson börjar se lite seg ut på träningar och matcher kan ni alltid ringa Hellström. Alltså inte Erland utan Ronnie... Ni verkar ju gilla det här med rutin.

Tack för mig, har varit kul att blogga och det är en stor ära att få lämna över till Drottningen av Damfotboll.com! Annette fortsätt kämpa med sajten och tidningen! Du är guld värd för oss alla fotbollsälskare!

Till min favorit spanare, ledsen att hela vår söndagskväll tillbringades framför datorn!!

Älskar dig!!

Kram på er!!

Linda Breding

Får börja med att be om ursäkt för att jag inte skrev igår. Idag har vi haft match mot Lindome GIF och vi hade revansch att utkräva efter 1-1 i våras. Så blev det också även om den första halvleken inte var speciellt välspelad. I den andra ändrar vi om lite för att öka på vår 1-0 ledning. Det faller väl ut och 2-0 och 3-0 kommer ganska omgående. Matchens lirare idag blev Laila Tagesson (för vilken gång i ordningen?). Vi brukar skoja om att hon har så många "matchens lirare t-shirts" att vi snart kan använda dem till uppvärmnings t-shirtar.   

Bara 2 floskler under kommentarer i torsdags. Det var lite klent tycker jag. Bättre kan ni.

Jag skulle ju suttit hemma hos vår ass. tränare nu men pga feber så ligger jag just nu nerbäddad i soffan och tycker synd om mig själv som missar en sådan trevlig händelse. Vi har just ätit lite och analyserar kvällens startelva. Hade hoppats på Rami från start... Medans mitt målvaktsorakel redan konstaterat att det "så klart kommer vara Isak som står". Hemskt va smarta dom måste bli på polishögskolan nu förtiden. Ni kan ju tänka er att vi har livliga fotbollsdiskussioner här hemma. Just nu kretsar det kring om Vickan och Zlatan har samma frisyr eller inte? Är Fredrik Reinfeldt och Teddy Lucic samma person? Varför får Anders Svensson spela?

Matchen då? Jag tippar 3-1, oraklet säger 4-1. Återstår att se vem som går segrande ur den kampen.

Imorgon blir det min sista blogg! Hade tänkt skriva mer idag men orkar inte riktigt. Så jag får gottgöra er imorgon...

Heja Sverige!!!

Vore det inte himla roligt om Anette och co startade en floskeltopp här på Damfotboll.com?

Vi har en på Vallens hemsida och det är riktigt kul att gå in där och kolla vad för grodor som hoppat ur oss och som någon så påpassligt lyckats snappa upp.   

Förra säsongen utsåg tjejerna själva årets floskel. Den som vann löd så här:

"Blir det vita brödet nyttigare om man rostar det? Det blir ju mörkt bröd då!"

Vill inte lämna ut den som funderade över detta, men som tips för er med skarpa hjärnor så gick hon till Kopparberg/Göteborgs FC inför årets säsong.

På årets floskeltopp finns några riktigt roliga:

-         "Vad är det för nummer till 118 118?" (Inga kommentarer...)

-         "Spelar det någon roll vilken fot jag sätter skyddet på?" (En av våra mittbackar har tänjt ut ledbandet i foten och fått ett fotledsskydd av vår sjukgymnast)

-         "Nu går vi f-n inte av planen förrän vi har förlorat tjejer! (Samma mittback peppar?! laget)

-         "Jag tror att jag måste rensa min dator på cashewnötter... Eller just det cookisar eller var det nu heter." (Målvaktstränaren visar prov på datakunskaper)

-         "Jag förstår om man inte kan komma om man har 29 graders feber!" (Förstående ledare har vi i Vallen)

-         "I Afrika vet de inte vilken dag det är. De är bara nöjda att de får vatten." (Unga snillen spekulerar)

-         "Så träningen är från 7 till 18,30?" (Förvirring ang. nya träningstider)

Får väl bjuda på några jag själv kläckt också:

-         "Förra året spelade vi 4-2-2"

-         "...så trycker vi på allihopa bakifrån!"

-         " Alla är hela och friska så det är hård konferens inför Hovås/Billdal matchen"

-         "Emina är Vallens svar på Zaatan"

På lördag är det dags för Em-kval igen och det är Danmark som står för motståndet.

Det är alltid lika roligt med landskamper oavsett om de spelas på Råsunda eller på Ullevi.

Skillnaden för mig brukar vara att är matchen i Solna sitter jag uppkrupen i soffan med sambon och tittar på matchen. På Ullevi står jag i spelargången, med värkande fötter efter minst 10 timmar i högklackat och händer fulla av com radio, mobiltelefon och en hög papper.

Något jag har blivit riktigt bra på sen jag började är att inte visa glädje när Sverige gör mål. Jag har utvecklat en teknik som gör att man jublar och hoppar inombords. Inte illa för mig som är väldigt tydlig och spontan i övrigt. Hemma i soffan studsar jag upp och ner oavsett om det gäller offside avblåsningar, sidledspassningar på mittfältet och missade målchanser. På bänken i Vallen blir jag lätt ganska hetsig. Tänkte gå in lite djupare på just det ämnet imorgon.

I vilket fall som helst så tippar jag på svensk seger. Firma Zlatan/Elmander är sugna på att leverera... Matchen ser jag på storbild hemma hos en av Vallens ass. tränare. Skall bli mycket trevligt! Heja Sverige!

God natt!!

Ps, kan inte låta bli att lägga in en bild på min bror som är tagen vid tillfället jag berättade om igår. Linus förlåt!

God kväll!

Är jätte trött idag och kommer nog inte orka skriva något långt inlägg idag.

Men ni får stå ut!

Är ju som ni kunde läsa i presentationen ett inbitet blåvit fan. Den första sången jag kunde sjunga var Heja Blåvitt, min första halsduk var 1 meter lång och blåvit (det tog dock ett par år innan jag fattade varför man skulle ha den mitt i sommaren). Att efter alla dessa år utan SM guld är årets allsvenska och i synnerhet hösten nu alldeles fantastiskt. Äntligen är "vi" med i toppen. Tyvärr hinner jag inte se matcherna så ofta eftersom det nästan alltid krockar med våra egna träningar och matcher. Ibland sviker jag en solig söndag också för att rasta båten. Men att gå på Blåvitt är trots detta tvivelaktiga beteende något av det bästa jag vet.

Mina kompisar brukar skratta åt mig när jag säger:

"Det är ingen idé att gå om vi missar Heja Blåvitt (inmarschen och line up)"

Det är ju då matchen börjar den stämningen, alla flaggor och halsdukar i luften. HELT OSLAGBART!

Ett av mina bästa minnen är ifrån sista omgång i allsvenskan och min lillebror Linus då 8 år "knör" bland över 17.000 till på Gamla. Det står 2-0 till Blåvitt och det är 1 min kvar av matchen. I detta läge leder Blåvitt allsvenskan på 4 poäng eftersom Helsingborg ligger under i sin match. Hela arenan kokar! Hela sittplatsläktaren står upp när Linus drar mig i armen och tittar på mig med sina stora blå ögon och säger: "Blir det SM-guld nu?"

Med det härliga minnet hoppar jag nu i säng och önskar er alla en god natt!

Hörs imorgon!

Hej på er!

Dags igen för ett litet inlägg och jag hade ju redan igår bestämt mig för att jag skulle skriva om VM. Observera att jag skriver VM och inte DAM VM. ;-)

Inför friidrotts VM var det skyhöga förväntningar på våra svenska medaljhopp och besvikelsen total när "bara" en tog/guld. Inför Fotbolls VM har det varit relativt dämpat förhands snack men det kan ju hända att det kommer igång nu den närmaste veckan.

Här kommer mitt förhandssnack:

Svenska truppen är intressant och känns riktigt fräsch och genomtänkt. 

Dennerby/Persson har verkligen lyckats med något som skulle göra Lagerbäck/Andersson avundsjuka nämligen att överraska svenska folket lite och vågat plocka med några "wild cards". KUL!

Precis som alla "förstå-sig-påare" har jag väl också åsikter och önskemål om spelare som inte kom med. Även kring mitt lilla div2lag har folk mycket åsikter och de är som det ska vara.

Förbundskaptenerna har helheten och är de som så klart har bäst koll.

Startelva mot Nigeria (Om jag fick välja)

Sofia Lundgren

Anna Paulson Hanna Marklund Karolina Westberg Frida Östberg

Caroline Seger Viktoria Svensson Nilla Fischer

Lotta Schelin Hanna Ljungberg Therese Sjögran

När man läser kvällstidningarna och ser bilderna på svettiga vatten drickande svenskar kan jag bara tänka på en sak... VM 94. Tror det är ett gott tecken. Samtidigt som jag tror att årets VM kommer bli det jämnaste någonsin. Tyskland, Norge, USA, och Brasilien har riktigt bra lag. Även Kina kan överraska.

Hjärtat tippar svenskt guld! Hjärnan säger medalj är kanon. Låt oss inte bygga upp för höga förväntningar för vi svenskar fungerar alltid bäst när vi får slå ur underläge. Men chansen har vi och den skall vi ta! Om herrarna brukar vi alltid säga "går vi vidare från gruppen kan allt hända" och det som brukar hända är att vi åker ut i första matchen efter gruppspelet. Det kommer inte att hända med damerna, laget tillhör världens bästa och det gäller bara att få ihop laget och lagdelarna. Få 11 stycken att spela över sin förmåga varje match, ingen enkel uppgift men Dennerby/Persson kommer lösa detta. Helt övertygad!

Till alla er som hörde av er och undrade varför jag gått lös fullständigt på frågetecken igår kan jag lugnande säga... Jag har inte blivit galen. Det var alla citationstecken som blivit frågetecken helt av sig själva.

Till sist vill jag säga att vi spånade lite, jag och vår målvaktstränare Malena, i bilen förra veckan och följande kom vi fram till:

Dam-friidrott (för så heter det väl) är skit dåligt! Carolina Klüft är så dåligt tränad att hon bara orkar köra 7 grenar när killarna kör 10. Höjd och längdhopp borde döpas om till korthoppning. För att knappt komma över 2 meter på höjden är ju löjligt. Tresteg borde göras om till i alla fall femsteg om tjejerna skall komma någonstans. Gör sandgroparna kortare, låt tjejerna använda mindre kläder eller varför inte kroppsmålning. Låt löparbanorna gå upp på läktaren så att den manliga delen av publiken kan ta på tjejerna medan de joggar förbi på sina 100-meters lopp. Ni är med på vart jag vill komma va?!! Sluta nu för f-n att jämföra herr och damfotboll. Fotboll som fotboll!!!  Samma sport men med helt olika förutsättningar!

Klart slut!  

Så var det dags, enda sen Anette skickade ett e-mail till mig och frågade om jag ville blogga har jag bara haft en tanke i huvudet. ?HJÄLP?

Visserligen hade Damfotboll.com inte börjat med blogg då och inte kunde jag väl ana vilka stjärnor som skulle blogga innan mig? Men nu är det då dags.

Skall försöka att bjuda er på lite underhållning ur min synvinkel de närmaste dagarna.

Mitt liv som div2-tränare, egen företagare och sambo med en landslagstränande narkotikaspanare (kanske några av er själva kan räkna ut vem det är ;-)

Tänkte börja med Vallens IF klubben jag har varit huvudtränare för i snart 2 år.

Dam truppen består av ca 25 spelare där den äldsta är född 67 och den yngsta 92.

Vi tränar 4 pass i veckan, samt två matcher A (div2) och B (div3). Många av tjejerna går också på fotbollsgymnasium och får där 2-3 pass extra. Vi har till och från under säsongen lett serien och dess i mellan legat på andra plats. Så i lördags var det då dags för seriefinal mot Byttorps IF. För att få optimal laddning och hitta den ?goa? känslan åkte vi till Borås redan på fredag kväll där vi åt god uppladdnings mat, badade bubbelpool och umgicks lite lagom på kvällen för att sedan krypa ner i Scandics sköna sängar. Tack till en generös sponsor som gjorde detta möjligt!!

Matchen skulle spelas redan klockan 12.00 så vid 10.30 var vi på plats på Ramnavallen.

Laddningen i gruppen var total och det kändes som om man kunde ta på stämningen i omklädningsrummet innan vi gick ut för att värma upp.

Matchen startar i ett ganska lågt tempo där lagen känner av varandra, och inget av lagen vill riktigt ta taktpinnen. Men det känns som att Byttorp är laget som först får ordning på nerver och försöker organisera sitt spel. Tempot höjs i båda lagen och den första halvleken bjuder på snabbt anfallsspel från Byttorps sida och ett gigantiskt målvaktsspel från Vallens.

0-0 i paus och det skall vi med ?Vallen hjärtan? vara klart nöjda med. Det är vår otroligt duktiga målvakt Sandra Asplund som räddat oss kvar i matchen. Vi pratar ihop oss i paus och bestämmer oss för att vi signal från bänken gå ner på 3-backs linje för att få bättre tryck framåt. I matchens 70-min flyttar vi upp våra positioner och spelar nu 3-4-3 och resultat låter inte vänta på sig i den 80minuten gör Nicole Baldemark (f.91/hennes andra div2 match någonsin) 0-1. Vi går direkt tillbaka på 4-backs linje men tyvärr lyckas Byttorps suveräna forward Jessica Jansson få på ett kanonskott som Asplund återigen gör en bra räddning på men tyvärr går den i stolpen och mycket påpassligt trycker Lisa Öberg in 1-1 med 6 min kvar att spela. Vi försöker återigen trycka fram våra positioner med tyvärr får vi inte riktigt tag på bollen.

Tabelltoppen efter 14 spelade omgångar:

4 omgångar kvar och allt kan hända (hoppas jag)

Nu dags för jobb och sedan bär det av till träning och ledarmöte. Imorgon tänkte jag börja köra lite VM uppladdning. Inte långt kvar nu!!! Äntligen?

Avslutar dagens inlägg som föregående bloggare slutade

?Att vara tränare är det bästa som finns?

Hade hemstudier i går. Lungt och skönt tänkte jag. Blev uppringd av min chef som frågade om jag hade möjlighet att jobba. Självklart! Läsningen hinner jag med när jag kommer hem.
När jag inte studerar jobbar jag på Ludvika lasaretts akutmottagning och på vårdcentralen. Försöker gå ut lite extra under terminerna, för som student så behöver plånboken alltid fyllas på en aning.
Slutade tre efter en dag då lunchen slängdes ner i två tuggor mellan ett antal halsar och stukade fötter och eftermiddagsfikat svaldes till en föreläsning om nya omläggningsmaterial för bensår.

Nu börjas det med alla dessa infektioner så fort skolorna börjar och semestrarna tar slut och människor trängs ihop på begränsade utrymmen är det färdigt. Här om morgonen väcktes jag först av sambon som mummlade något om svid i halsen, sen kom döttrarna en efter en med svårt att svälja och ömma mandlar. Som den omvårdnadsspecialist man är tittar man liute snabbt i halsen med en hand på pannan och konstaterar : Det går över bara du kommer i gång! Min äldsta dotter säger att om hon skulle ha brutit benen skulle hon få ta bussen till lasarettet. Riktigt så illa är det inte men visst heter det att skomakarens barn har de sämsta skorna. Nog ska de vara riktigt sjuka innan jag drar i väg med dem till en doktor.

Var lite uppe i varv när jag kom hem så jag bestämde mig för att ta en lång promenad, hade en och en halvtimme på mig för halv 6 hade äldsta barnet samling till match. Yngsta skulle också  med till stan då hennes träning började sju. Fick halvspringa de sista kilometrarna för att hinna hem för att hinna till stan i tid.
När dotter var avsläppt åkte jag hem till mamma och pappa och fick två Ipren och en stor kopp kaffe, tur att de vet vad en trött dotter behöver!

Matchen mellan dotterns ÖIS och St Tuna slutade 0-0. Tunas målvakt fick ett knä i huvudet under en närkamp deras ledare reagerade inte. Det slutade med att jag med hjälp av en annan ledare för ÖIS tog hand om henne. Visst det är inte lätt att veta vad man ska göra men lite vanlig TLC funkar bra i sådana lägen. Som tur var hade det gått bra, hon var yr och hade en bula i bakhuvudet men för övrigt ok.
Sista 20 minuterna satt axlarna strax under öronen och fötterna var som isbitar, sommaren är slut......

Hann  i alla fall hem lagomt för att se Elfsborg-Valencia nerkrupen i sängen med pyamas och fårskinnstofflorna på. Hemstudierna får jag ta i morgon....

Ha det !
Jessica