Hej fotbollsvänner

En av mina klokaste vänner, Jeanette "Vante" Rosengren brukar alltid säga något i stil med:
"jag gillar bara idrotter med mittfält"
Jag är nog beredd att hålla med henne. De senaste månaderna har jag nämligen försökt mig på en idrott utan mittfält, nämligen golf. Resultatet är inte bra.....
Jag menar, hur svårt kan det vara att dänga till en boll som ligger helt still?

Jag har listat några troliga orsaker till mitt usla spel, och de flesta kan kopplas till fotbollen.
* Jag lirade oftast yttermittfältare i fotbollen och det är säkert förklaringen till att jag "breddar" även i golfen, vilket jag har förstått är mindre bra, eftersom ruffen är svårbemästrad....
* Jag har i fotbollen sedan barnsben fått lära mig att titta upp innan jag slår en passning eller skjuter ett skott. Det är svårt att ställa om och bara stirra på bollen, som man ju måste i golfen.....
* Jag har aldrig gillat försäsongsträningen på grus så därför är jag okoncentrerad när jag måste ner i en "bunker". 
* Sedan har jag sydeuropeiskt blod i ådrorna och detta gör att temperamentet är lite ojämnt.

Näää, jag får ge det några chanser till, innan det är dags att börja leta efter en ny hobby....
Min nya slogan kommer att bli:
" en idrott där man inte kan slå en tunnel är ingen rolig idrott"

Härmed vill jag avsluta min blogg-vecka (sorry Börjesson men jag har troligen ej tillgång till dator/internet i helgen), med att önska alla en riktigt trevlig sommar!
Tack också till damfotboll.com som släppte in mig på denna hemsida....

Och till alla i IFK Värnamo: Det finns många poäng att spela om till hösten..... kör hårt!

Bättre sent än aldrig. Här är en bild på veckans bloggare.

Hej fotbollsvänner

Vad gör en förening när väldigt många av deras spelare och även nyförvärv, behöver hjälp med en lägenhet?
Man gör som  Malmö FF gjorde på 90-talets andra hälft.
Man tar:
1st Maria "Nisse" Nilsson från mörkaste norrland,
1st amerikanska vid namn Denise Reddy,
1st Caroline "Carre" Jönsson (japp, det är Ldb:s och A-landslagets målvakt) från den skånska landsbygden,
1st Malmö-tös vid namn Tina "Latti" Lindqvist (då spelare - nu lagledare Ldb Malmö)
.... man skakar om ordentligt, och droppar dem i en gigantisk 6-rums lägenhet (8:de vån) i centrala Malmö.

Detta boende fick snabbt namnet: "kollektivet"! Det var här man festade, fikade, kollade på TV och mycket annat.
Jag ska berätta en utav alla "mycket annat" historier...

Det hände under den stora inlines/rollerblades-boomen som då ägde rum. Alla skulle glida omkring utmed Ribersborgsstranden och bara se snygga ut. Jadå givetvis vi också...
Tina Lindqvist som aldrig hade stått på ett par inlines, fann det säkrast att öva balans inne i "kollektivet". Eftersom  vardagsrummet var så enormt stort, var det perfekt att köra från vägg till vägg i de nyinköpta "rollorna".
Vi hjälpte henne genom att flytta undan de få möbler (mycket sparsamt inredd lägenhet) som stod i vägen, och vi insåg snabbt att vi skapat en inomhusrink!

Alla som inte bodde i "kollektivet" rusade hem för att hämta sina "rollor" och innebandyklubbor. Sedan var matchen igång! Vi höll på ett bra tag innan vi upptäckte massor av svarta sträck på parkettgolvet.
Det var spår från våra fotbromsar! Game over...
Jag minns faktiskt inte hur svårt det var att skrubba bort sträcken..... kanske lika bra det...

Jag glömmer däremot aldrig när jag en gång var på väg till kollektivet (en av måååånga gånger), och såg en handskriven lapp hängande i hissen. Ni vet hur man brukar skriva lappar när katten eller papegojan försvunnit.
Men denna efterlysning var annorlunda, den löd ungefär så här:

Borttappat!
Duntäcke med blått påslakan, borttappat från 8:de våningen på Friisgatan 33b.
Hör av Er till Caroline Jönsson (följt av telefon och lägenhetsnummer)

Jag skrattade hela vägen upp till "kollektivet". Väl där berättade en skärrad "Carre" att hon hade hängt ut sitt täcke för vädring och när hon kom hem så var det borta - bortblåst!
Hon hade hängt upp liknande lappar i alla trappuppgångar på gatan och hoppades få återförenas med sitt kära täcke. 
Dagen efter kom en liten farbror med det berömda täcket. Han hade hittat det när han hade varit ute och gått med hunden, och ja, han hade blivit förvånad över att hitta ett täcke på en trottoarkant i centrala Malmö.

Jag kan inte låta bli att berätta denna......hmmm..... solskenshistoria, innan jag slutar för dagen.
Jag var en utav alla som hjälpte kollektivet-Tina att flytta. Senare på kvällen skulle hon bjuda på inflyttningsfika. Fikat var gott (dvs köpt - ej bakat)) och efter ett tag behövde jag besöka "damernas".
Väl sittande på toalettstolen inser jag att toalettpappershållaren är tom.
- Tina, har du inget toalettpapper, ropar jag.
- Näää men det ligger Melitta-filter till vänster, ropar Tina tillbaka.
Jo tack -kaffefilter- mycket kreativ lösning månste jag ändå säga...

Tack: Tina, "Nisse", "Carre" och Denise - för alla roliga stunder i "Kollektivet"!

MER KOLLEKTIV ÅT FOLKET!

Slut för idag och tack för idag /Lillis


 

Hej fotbollsvänner!

Jag har redan konstaterat att det var väääääldigt länge sedan jag var aktiv fotbollsspelare. Jadå, numera gör man sig bäst framför TV:n, på läktaren eller som statistik i fotbollssammanhang.
Det här med statistik kan vara rätt kul.
Varje år är det någon ung och ambitiös journalist som får för sig att fördjupa sig i "gåtan": varför finns det så få damlandslagsspelare med utländska (främst utom-skandinaviska) föräldrar?
Det är då mitt namn brukar dyka upp eftersom "Bozicevic" avslöjar mina Kroatiska rötter (båda föräldrarna).
Men -NEJ- jag har inga svar, utan tänkte istället berätta om en episod som utspelade sig hos fam Bozicevic (redaktör Börjesson nämnde den i min bloggpresentation, men här kommer fullversionen).

Mina föräldrar (båda har tyvärr lämnat jordelivet i ung ålder) har alltid uppmuntrat mig att spela fotboll, och i ungdomsåren har de alltid kört mig till och från träningar och matcher, utan att ens sucka.
Så när jag bestämde mig för att flytta till Malmö och prova allsvenskt spel var det bara positiva tongångar.

Det enda som oroade min mamma var: maten!
Kroater äter väldigt mycket och .....typ....alltid! Hos en Kroatisk familj puttrar det alltid i minst två grytor på spisen, medan steken gör sitt i ugnen och brödet jäser i väntan på att få gräddas.
Så efter min flytt handlade alla samtal hem om mat:
- Vad har du ätit idag?
- Du har väl mat hemma? osv osv
Jag svarade alltid -JA- och ljög ihop en för dagen schysst meny, fast jag troligen precis käkat fiskpinnar med två tryck i brödrosten och till detta potatis-pulvermos i ljummet kranvatten....

Så när jag för första gången blir uttagen till ett läger med A-landslaget (2st träningsmatcher mot Norge, om jag minns rätt), ringer jag hem för att berätta om den fantastiska nyheten.
- Mamma, jag har blivit uttagen till A-landslaget, så om två veckor ska vi åka till Norge i fem dagar på träningsläger!
Svaret som kom - kom från hjärtat:
- Herregud vad bra, då vet jag att du får mat de dagarna i alla fall...

Som sagt: Kroater och mat - lös den gåtan istället!

Slut för idag och tack för idag /Lillis

För Er som undrar: Vad gör en fd fotbollsspelare som fortfarande älskar fotboll som som får okontrollerade ryck i benen varje gång hon ser en boll och en härligt grön gräsmatta?
Börjar spela?
Nej, nej, nej man får istället för sig att ge tillbaka till fotbollen genom att: bli tränare!

Efter lång och intensiv övertalning lovade jag att ställa upp som hjälptränare för Värnamo Södra:s 8-åriga grabbar. Eftersom jag har noll erfarenhet av barn, konsulterade jag min gamla klasskompis Maggan, numera min granne och stolt mor till fyra barn. Enligt henne räcker det att känna till grundfakta så som:
* Om ett barn kommer springande och skrikande med blodet rinnande från huvudet = helt normalt - inga problem.
* Om ett barn ligger ner helt tyst och blöder = inte bra - problem!

Berikad med denna kunskap gick jag för fyra veckor sedan ner till min första träning som ledare.
Efter samling (39st barn) och presentation, delades de in i fyra grupper för övningar. Jag tilldelades tio lirare i väldigt förstora röda västar. Vi gick bort till min hörna där bollar och koner prydligt stod uppställda.
När jag äntligen, efter många minuter, fått ihop mina kycklingar och skulle börja förklara den extremt enkla övningen, sker följande:

Lirare nr:1 måste springa ut till buskarna för att kissa. Utav detta blir det en kedjereaktion och även nr:2, nr:3, nr:4 och nr:5 måste kissa. Lirare nr:6 sitter och äter gräs, nr:7 och nr:8 har börjat att brottas samtidigt som nr:9 ställt sig upp och börjar skjuta bort alla bollar som jag lagt fram till övningen. Lirare nr:10 sitter välkammad framför mig och berättar om den silverfärgade cykeln, med röda flammor, som han ska få om nio dagar när han fyller år!

När jag åter igen fått ihop min grupp och kört igång träningen dröjer det inte många minuter innan hela övningen, ja alla ungar i alla träningsgrupper, stannar upp och pekar åt samma håll samtidigt som de skriker: -glass!
Det var Hemglass-bilens siren/melodi som ekade från bostadsområdet några hundra meter bort......

När jag åkte hem efter den träningen tänkte jag bara på en sak: "Jag ska sterilisera mig!"

Men skam den som ger sig! Tre dagar senare var jag tillbaka med nya krafter och nu, åtta träningar senare undrar jag varför jag inte gjort detta tidigare. De är helt enkelt underbara!
Och det är fantastiskt kul att se deras fotbollskunskaper utvecklas från träning till träning.

Att de sedan blir imponerade när man kickar till tio, under någorlunda kontrollerade former, är bara ett plus. Det gäller bara att inte bli övermodig, utan att plocka upp bollen på tio, för det är då ljumskarna börjar värka och fiolsträngarna till baksidor gör sig påminda....

För Er som undrar:
NEJ - jag steriliserade mig aldrig...
JA - jag är orolig för killen som äter gräs, jag lovar att hålla extra koll på honom...

Slut för idag och tack för idag /LILLIS

Anika "Lillis" Bozicevic, som är veckans bloggare, var med i VM-truppen 1995 som spelades i Sverige. Anika kom ifrån Värnamo till Malmö FF där hon gjordes succé med sitt sköna tekniska spelsätt under åren 1994-1997.

Hon var med och vann Malmö FF:s sista SM-guld 1994. Sista med anspelning på att föreningen nu bytt namn.

Lillis blev Miss Hattrick flera gånger och drog därmed in en massa pengar till Malmö FF Dam. 
 
Anikas mamma Milka (som tyvärr inte lever längre) hade en skön kommentar då Lillis kom med i landslaget:
- Fantastiskt bra, då vet jag att du får mat de dagarna i alla fall! 
 Anika är enligt egen utsago mest nöjd med att: 
-Ha slagit två tunnlar på Thorsten (Mr Damfotboll) Frennstedt - i samma anfall . Detta skedde i en jippomatch, men ändå liksom!

Hej fotbollsvänner

Då har man lyckats nästla sig in som gästbloggare på denna eminenta sida. Jag skriver i egenskap av en före detta fotbollsspelare.....jaaaa......hur länge sedan var det egentligen?
Jag håller lite på svaret och ger Er chansen att testa era fotbollskunskaper i form av ledtrådar  på olika poängnivåer:

5 poäng
På den här tiden hade alla damlag och även damlandslag storlek L eller XL på sina tältliknande matchtröjor, och alla fotbollsskor var svarta med någon form av vit rand på.
Idag bär alla damlag snygga figursydda matchtröjor i storlekarna XS-M, och på fötterna har de färggranna kreationer ur NASA:s rymdprogram....

4-poäng
På den här tiden gjorde man försäsongsträningen på en frusen grusplan iförd alla träningskläder man hade. Man stapplade omkring likt en Michelin-gubbe och försökte undvika att halka på de under snön dolda isfläckarna.
Idag går de till sin uppvärmda konstgräsplan, utan alltför mycket kläder på, eftersom klimatförändringarna har sett till att vintrarna ej längre är kalla....

3-poäng
På den här tiden hade man en CD-freestyle och ett CD-fodral innehållande 10st favoritskivor, när man skulle fördriva många och långa busstimmar. CD-freestylen fungerade dock inte på de skumpiga och krokiga vägarna till Öxabäck och Mallbacken, för då hoppade skivan.
Idag går alla runt med sin I-Pod och de 1520st låtar som man har laddat ner. Hörlurarna är knappt synliga så jag tror inte ens att de tar av dem när de tränar eller sover.

2-poäng
En fika bland oss spelare bestod oftast av några liter Coca-Cola och en kladdkaka toppad med ett massivt berg av grädde.
Idag sitter damfotbollseliten och myser med sin färskpressade juice och Powerbar.

1-poäng
Pia Sundhage var ej gråhårig!


RÄTT SVAR: mitten av 90-talet

Jag låter möjligen lite bitter men ack neeeejjj!
Snarare är jag glad att konstatera att det skett en positiv utveckling... ja kanske allt utom 1-poängsnivån.

Har man som min bror, inte alls tittat på inomhusfotboll sedan 80-talet kan man få en smärre chock. Detta bevittnade jag i vintras när jag lyckades lura med honom till en lokal five-a-side turnering.
När första matchen skulle till att börja utropar han:
- Va, spelar man inte med filtbollar längre?
"Filtboll", tänkte jag och tittade lite konstigt på honom. Men så kom jag ihåg den: en neongrön/gul luddig boll som man absolut inte fick nickskarva med, såvida man inte ville ha "SELECT" brännmärkt i pannan för resten av livet.

När spelet var igång kom hans nästa insikt i den moderna inomhusfotbollen:
- Va, får man inte valla i väggar och ribbstolar längre?
I det läget kände jag att det inte var lönt att förklara varken regler eller taktiska finesser, utan helt enkelt svara:
- Näää
Innan matchen var slut hade han hunnit gå på toaletten en gång och köpt kaffe till hela sällskapet en gång.
Jag behöver kanske inte skriva att han är totalt ointresserad av fotboll, men jag har lärt mig att älska honom ändå!

Slut för idag och tack för idag // Lillis

Så här inför sista bloggtillfället vill jag bara passa på att ge alla några fina visdomsord. Nej, riktigt så är det nog inte men man kan lära sig så otroligt mycket av sin familj, sina vänner, även sina ovänner och andra personer som inspirerar dig. Man ska ta till sig det man tycker är vettigt och sålla bort det man inte håller med om. Men samtidigt försöka se kritiskt på det man inte håller med om och hålla ett öppet sinne. Man kan alltid lära sig något av alla. Tänk om man bara kunde suga åt sig allt och vända detta till något positivt för sig själv. Man kan alltid försöka, det skadar inte.

Vem vet, kanske just du tänker till lite extra nästa gång någon säger en sak som får dig att fundera. Då kanske just du lär dig något nytt som gör att du utvecklas på det sättet du vill och gör att du mår bättr. Vem vet?

Ha en bra sommar och ta tillvara på solen!
Massa kramar från mig.