Veckans avslutning och början till ny...
Nu är det söndag och mitt sista blogginlägg. Har varit intressant att sätta sig ned och reflektera om dagen och vad det rör sig i huvudet på sig själv inspirerat av fotbollen. Det blir aldrig alltid som man tänkt sig från början så jag gör väl som vanligt bara låter orden flöda.
Idag är det en förlustens dag då våra herrar förlorade kvalet igår med 1-0. Sedan har jag väntat in resultatet från Malmö och förlust med 1-0 där också. SUCK! Som jag förstår var det en riktigt tät match och hög kvalité på matchen (lkanske den matchen skulle visats i TV4 istället för damfotbollens skull?)
Vill ni läsa mer om matchen ifrån lokaltidningens perspektiv på webben,
http://www.norran.se/artikel.php?id=7287357&avdelning_1=101&avdelning_2=0
Åsa Berglund gjorde visst en bra match där nere idag och jag känner mig glad över att vi har en så bra målvaktskultur häruppe. Det har alltid kommit till talanger som både är och bland de främsta i Sverige. Nu sitter en tjej på bänken, Eva Nilsson, som bara blir bättre och bättre. Nästa år konkurrerar hon säkert ännu mer med Åsa och då kan vi säkert ha en pusselbit till att bli ännu bättre som lag. Det är det här vi behöver få in i våra spelares medvetenhet att ha hög träningsmoral och göra sitt bästa varje träning ger högre kvalté till hela laget.
Något som har varit kul att följa de senaste åren i Sunnanå är just det här att de karaktärer av spelare vi har är ett gäng som har en god INSTÄLLNING och målmedvetet ser utveckling i det dom gör.
Ett homogent gäng i olika åldrar som vet att de kan och vill bli bäst!
Fotbollskväll och såg/hörde Anna Pohjanen igen. Hon spelade ju här under ett stort antal år. En mycket duktig spelare med stort driv. (Skulle bli tränare kanske?)! Barcelonas ungdomsakademi var ett intressant inslag i programmet med en oerhört lockande röd tråd, där alla lag spelade i A-lagets anda. Det klart det är en stor skillnad på att ha tränare som är heltidsanställda och kan fokusera på spelarnas utveckling hela dagarna. Ekonomi i klubbarna är ju ett problem men kanske också status att bli och vara tränare på juniornivå är kanske vår största utmaning. Samarbete med skolorna är också något som skulle kunna utvecklas till att bli ännu bättre genom kommunikation, rådgivare/mentorer och samspel.
Vad jag nu gör de närmaste dagarna är faktiskt ett fullspäckat prorgam. Skall bl a ta emot och gå igenom ett projektbidrag från IDROTTSLYFTET på tisdag. Just det som jag ovan skrev om skall vi ta ännu ett tag i när det gäller 14-18 års tjejer. "Att bli sin egen tränare och ledare" är arbetsnamnet på projektet.
Vi vill bl a träna tjejerna på att bli än bättre individuella lagspelare (ex spelförståelse), en individ som kan påverka sig själv och andra positivt, att skapa förutsättningar till att bli bra ledare och bli mer medvetna om valen vi gör och hur de konsekvenser som uppstår påverkar dig själv och andra.
Ja det är en hel del at ta i...
men nu så länge vill jag bara på att skicka en hälsning till er alla som gör ett jättejobb i att utveckla damfotbollen och dessutom sända en hälsning till mina "unga och gamla" fotbollsvänner därute,
från "hon som bara vill hålla på med bölla" (skaraborgska)
som mina syskon sa när jag var yngre...
Inger
Åh vad jag tycker det är gott...
att veta att det är fredag och en ledig helg
att äta take away från Wok and Roll
att det skall bli kul att gå på en 40-årsfest med roliga människor imorgon lördag
att jag talat med min underbare gudson Paul i eftemiddag (bor i Sthlm) och även prövat få tag i min guddotter Julia (Oslo)
att mina gladioulus har spruckit ut med sina vackra orange och gula blommor
och att lampan är på plats ...
TÄNK BARA...
Idag tänker jag att det blir en härlig fredag då jag bara tar det lugnt och fixar lite som jag lämnat i veckan, med tvätt, småstädning och lite TV-tittande blir det säkert också.
Pratade för en stund sedan med en av mina bästa väninnor, Doris, och uppdaterar hur vi mår efter att att inte pratats vid på ett tag. Imorgon kommer vi, delar av Lyckoklubben (gamla fotbollskompisar och några andra - dagens "syjunta" fast vi aldrig syr) fika inne på CK, stamfiket som vi ses på när vi gör våra lördagsbestyr. Det är faktiskt härligt att bo i en stad som inte är större än Skellefteå (ca 70.000 i kommun) och veta att vi utan större åthävor kan mötas och umgås väldigt enkelt.
Säkert blir det en del snack om alla 50-åringar (fest nästa fredag igen) i gänget och alla barn som är utflugna här och var i Sverige och världen.
Det är roligt att veta att de äldsta barnen som vi startade ett föräldrakooperativ med 1986 är idag 23 år! Har det blivit så många fotbollsspelare av dom då?
Nja om vi menar elitfotbollspelare - Nej - men många har spelat/r fotboll på något sätt under hela sin uppväxt. Och jag tror de förstår hur viktigt det har varit för deras föräldrar och har positiva minnen med sig ut i livet från deras egen och de vuxnas gemenskap kring fotboll.
Inte minst visade det sig när vi åkte 7 vuxna och 8 barn till VM i Tyskland förra året och hade kanonroligt alla tillsammans.
Vi brukar uppträda på varandras tillställningar och inget är det andra likt men tokigt. Nu skall vi uppvakta en ung man, Bosse, 50 år och ständigt lever vi under tidspress om vem, vad och hur skall vi göra med jubilaren den här gången? Men karlarna har denna gång tagit tag i det och har själva planerat vilket känns otroooligt skönt för då kan vi tjejer/damer/kvinnor bara sitta ner och njuta.
Det känns som om jag har världens bästa vänner - alla med olika egenskaper och personlighet som ger mig glädje.
Imorgon lördag dar båda våra representationslag iväg till match igen. Damerna far med första flyget till Malmö i Damallsvenskan (ca 140 mil) och herrarna till Kiruna (ca 50 mil). Då förstår ni att vi inte riktigt bor i översta Norrland eftersom det är ännu längre till Sveriges nordligaste punkt.
Herrarna skall spela sista kvalmatchen för Div II och det står 0-0 innan matchen, då inget lag lyckades göra mål här hemma förra lördagen.
Återigen en helg med väntan och nyfikenhet på resultaten framför Text TV, damfakta.se och telefon. Faktiskt riktigt jobbigt speciellt i början av serien när du/vi inte riktigt vet var lagen står och tabellplacering o s v. Men nu har jag kommit överens med en av systrarna Marklund (som gör likadant som jag) att vara restriktiv med att inte zappa för mycket. Bara en gång vid halvtid och strax före slutet är OK - annars kan ju pekfingret få en arbetsskada ha ha!
Lite från en fredagssoffa någonstans i Sverige
Ciao
Yoga ett balsam för själ och hjärta...
Vet inte om det passar för alla att aktivera sig med yoga men själv känner jag i höstmörkret att det hjälper att slappna av och skapa energi. Idag var det en lugnare form men ändå är det mycket balans och rörlighet som krävs. Skrattar åt mig själv inombords ibland hur övningar som jag tidigare gjorde automatiskt ex stå på ett ben är lite svårare än jag trodde idag. Men för varje gång så blir det liiite bättre...
De som utövar denna form tillsammans med mig är goda vänner men också några 15-åriga tjejer (döttrar till mina fotbollsvänner) vilket gör mig glad att se att de har tänkt till och gör något som jag tror de behöver. Tjejer idag har så mycket dolda höga krav på sig. Allt ifrån att vara bäst i skolan, i sin idrott, se vacker ut och hela tiden prestera bra i det hon gör! Att trivas och må bra är ju grunden tiil din utveckling och prestation så yoga kan hjälpa till att lära sig andas och slappna av. Pröva det!
Varför inte ha det med i sin idrottsträning kanske?
Köpte en ny taklampa i början av veckan. Den är jättefin tycker jag men hur skall jag få upp den på rätt sätt? Tidigare har jag lyckats fixa det där på ett eller annat sätt men nu har jag gått bet. Jag behöver förlänga sladden (med hjälp av en "sockerbit"?) för att den skall hänga rätt över bordet. Vilket jag lyckades med! Men sen skall "foten" sitta snyggt mot taket så alla sladd skall vara sträckt och dold. Lampan är konstruerad på något nytt sätt som jag inte lyckas klura ut, hur detta skall gå till. Behöver nog gå upp till min granne, elektrikern och ta hjälp!?
Att hjälpa till är ju något som vi behöver göra för att också känna oss behövda. Det skapar en relation till varandra.
Det visar sig alltid på fotbollsplanen hur vi hanterar denna förmåga. I passningsspel är det ju tydligt när vi hela tiden ger understöd, är spelbara och visar, pratar och rör oss. Det är en skön känsla när laget får ihop det där med kommunikation och hjälper varandra. I år har vårt lag Sunnanå tagit ett steg till i denna utveckling. De försöker verkligen hjälpa varandra och förstärka känslan av att alla behövs.
LDB FC Malmö är ett mycket bra lag som är duktiga i passningsspelet, tycker jag. Men förstår inte varför de inte lyckas spela till sig allsvensk seger något år? Har trott på dom i flera år nu eftersom de har uppvisat ett homogent lag med kvalitativa spelare.
Nu hoppas jag ju på att resan ner till Malmö på lördag med match söndag skall bli en seger för de våra men det blir en tuff match - attitude is everything! Bra lag att möta är också en utmaning som alltid bör ge extra tändningsvätska.
Vad ser jag på TV just nu? Sporten såklart i TV4. Hör om bandyns Pelle Fosshaug som uttalat sig om läggmatcher i det förgångna. Kan inte förstå hur detta kan gå till? Skulle en idrottsman/kvinna gå ut och inte göra allt för att vinna?
Pengar är ju svaret på frågan men vi/jag har ju inte levat i en idrottsvärld där det ens fanns/finns pengar i alla lägen för att gå runt. Det känns som ett hån till alla lojala, ideellt arbetande, samarbetspartners och sponsorer som stöttar med hårt arbete och hjälp till framgång och sedan används pengarna till att ibetala för att vinna! Huvva vad detta ger mig hurven! "Mycket skall man höra innan örona trillar av en" som min moster Majken alltid sa, när hon inte trodde saker var sant!
Inte för att jag inte vet att det förekommer all slags fusk, doping och liknande som ovan i idrotten precis som i annat ute i samhället. Men ni vet vad jag menar...det finns egentligen inga genvägar till slut.
Vad gör jag imorgon?
En hel del hoppas jag. Skall bl a få hämta ett helt matchställ som vi får av Intersport (en av våra sponsorer) att skicka med Perpetua till Nigeria. Vi har samlat lite fotbollsgrejer till hennes tänkta fotbollskola därnere.
Skall också säkert sitta i telefon en hel del vilket mitt jobb tenderar att innehålla en hel del. Ibland ringer det i tre telefoner samtidigt, växeltelfonen som jag ibland har, min egen fasta telefon och så mobilen. Framför allt skall jag försöka prioritera att vara kreativ och planera in del möten och reda ut lite administration - få bort lite mail och papper från mitt bord helt enkelt!
Nej, nu är det försent att få hjälp och skapa en relation med elektrikern - Hoppsan...
English Delight!
Inger is taking a little break tonight from her blog, sitting on her couch watching the Sweden versus North Ireland game and chatting with my mom about the good ol' days of the 1970's and 80's.
This was when Swedish Women's football was in its prime (insert here Bruce Springstein's song "Glory Days") and the Råsunda Stadium (where the Swedish men are playing now) was the scene for one of her first official women's Sweden Cup Championship 1983...and by the way, Sunnanå won against Hammarby! And, to glorify and exploit Inger's stories, it was a big thing to play in this national arena and she had a very good game.
They also speak about the first official European championship 1984 when Sweden won gold medal and some stories about that experience.
So...I have stolen her computer to write up a savoury Kiwi American delicacy as dessert to our dinner evening.
I'm sitting here in my CPM (continuous passive motion) machine which is helping in my recovery from my microfracture surgery of articular cartilege in my right knee that I had two weeks ago. It's quite a long rehab with a while on crutches. When my mom found out about my surgery, she decided to fly out here from Los Angeles, California where she resides with my dad, sister and my two beautiful awesome golden retrievers, who are getting older every time I return home and have even resorted to lying down on the trails during our walks--lazy, but still fantastic company.
Having been away from my tight-knit family since I was 1999 (with the exception of a year at home in 2003 after graduating from University) when things are great with me, Sweden doesn't feel so far away from California. And Sweden is a beautiful country of beautiful people and a fantastic place to live. Although, to be fair, the weather sure feels different...especially lately... Sweden feels like home too because of my great friends and my international mother, Inger, who tonight has cooked a gorgeous meal of Swedish treats like kantareller (mushrooms) and fish and potatoes soup, and who never hesitates to take care of anything that I may need. She has numerous "international" children, Perpetua Nkochwa is another, that she tucks under her wing and cares for as her own.
But at times, when things are tough, I can sometimes feel like I'm in the far north of a very long and cold country and far far away from my warm haven of Rolling Hills, California.
Since my mom's arrival, she's been pretty busy--driving me around (not allowed to drive), cleaning, doing laundry, ironing, and, before this begins to sound like I have brought my mom out here to double as my personal maid, she's also being great company and a positive source of energy and inspiration. Just to have my mom here, to share this experience with me, to hold my crutches and make my tea, and to laugh with me, and just be here...it feels like home. And there's almost nothing else that can "hit that spot." So, this evening, I can watch the yellow jerseys running around at Råsunda Stadium, and feel like they are my home country, because home has come to me, and simply, home is where the heart is.
Som ni förstår lånade jag ut min dator till Rebecca Smith en stund. Ikväll bjöd jag nämligen hem henne med sin influgna mamma och Sanna Frostevall på middag. En trevlig kväll med herrlandslaget till desserten. Sorry att vi inte lyckades låsa oss vidare till EM men vi kommer att fixa det till slut - det är jag övertygad om.
Själv tänker jag också på de fantastiska tjejerna i dagens fotbollslag som är så ambitiösa, lojala, utvecklingsinriktade och engagerade (vilket vi också var). Det är konstigt att denna drivkraft har inte förändrats även om förutsättningarna har förbättrats några kliv. För att bli en bra elitispelare krävs ju en extra drivkraft och att älska att spela fotboll. Lära sig mer om spelet, gå och titta på fotboll, skapa bilder av sig själv på planen och om hur och var jag lär mig mer? Det är frågor som kräver lite extra för att bli bäst.
Fortfarande kan jag känna att jag har drivkraften kvar men hallå - inte kroppen!
Annars skulle jag väl hålla på än för när jag tänker efter så har jag ju mer kunskap, medvetenhet och insikt eftersom jag varit tränare (att lära ut ger verkligen insikt), ledare (att leda sig själv och andra ger dig medvetenhet) och förståelse (att kunna organisera och planera för andra) -
vilket då som summa summarum skulle vara att jag är en bättre fotbolls- och lagspelare nu eller hur!? Har kanske aldrig varit bättre?
Lite nostalgisk är ju aldrig fel att bli och hur som helst är jag oerhört tacksam för allt det jag lärt mig genom fotbollen och idrotten. Så många vänner, så mycket glädje, värme, skratt, tårar och gemenskap, så mycket utmaningar jag har lärt mig av och framför allt lärt känna mig själv.
Ingen träning idag men imorgon....då blir det yoga! Jomenvisst!
Huvva va´det gick fort idag!
Lite norrländska ord har jag lagt till med häruppe i norr.
Konstigt men när jag kommer ner det till Falköping (hemorten från barndomen) då kan jag tala "skaraborgska" men mina syskon tycker jag talar norrländska. Och här i Skellefteå hör de fortfarande att jag inte är barnafödd här. Det blir aldrig någon ordning...
Men jag har en del vänner som också är från Skaraborg häruppe och då plågar vi dom andra med vår härliga dialekt när andan sätter in. Uppskattat faktiskt!
Grattis till Umeå Södra som tog sig upp till Damallsvenskan i helgen! Det är stort att TRE lag från Västerbotten finns nu med i högsta serien.
Hur skall de nu stanna kvar i denna serie? Föreningen har skolat en hel del spelare från egna led och gjort det väldigt bra. Vi i Sunnanå har alltid haft en bra relation till Umelaget och haft spelare genom åren, (Lo Persson, Sofia Jonsson, Anna Gruffman och Ragna Lestander) spelandes i vår förening. Nu finns ännu några duktiga "coming girls" som säkert vill visa allsvenska takter.
MEN det är ett stort kliv de behöver ta hela föreningen. Organisatoriskt, sportsligt, ekonomiskt och med stort engagemang utvecklas till allsvenskt spel är en utmaning som naturligtvis är värd att anta men tålamod behövs.
Och oerhört mycket mer träning i kvalitativt sällskap.
Däremot är jag inte nöjd med att vi förlorar ett lag i Div I från Skellefteå, Morön BK. De lyckades inte helgen med att ta poäng som kanske hade räddat dom kvar. Konstig serie i år. 22 poäng har de tagit - det är ganska mycket ändå för att sedan åka ur. Synd för vi behöver denna stege av lag i Skellefteå med åtminstone ett lag i varje hög serie. Det är väldigt bra för våra unga spelare att kunna ta ett kliv i sänder och spela på den nivå de individuellt utvecklas till allt eftersom. Ett helt gäng unga tjejer i sta´n har ju nu fått pröva på lite högre upp och skulle behöva få fortsätta där men som sagt "det blåser däruppe" och är inte så lätt utan så mycket rutin i laget.
Idag har jag planerat och gjort klart spelordningen för SPONSORCUPEN vi har varje år. Denna säsongen kommer företagen spela inomhus, 5-manna. Ett härligt arrangemang med många skratt och roliga episoder bruka förekomma. Lördag den 27 okt går den av stapeln och en del lag TRÄNAR redan inför detta. Det skall vara en tjej på planen hela tiden och jag har hört att det värvas friskt bland våra "gamla" spelare för att kunna få så bra lag som möjligt. Det är flera lag som sagt till mig att de skall vinna i år! Bra inställning och kul att det är prestige att vinna vår cup.
Vi har sedan middag och kamratkväll på restaurang Johanna i parken på kvällen och det är också uppskattat. Oerhört viktigt att ha sådana här arrangemang som sponsorvård. Alltid bra att skapa goda relationer och komma närmare förening och spelare. Vi håller också en golftävling varje år i juni för företagen vilket också visar sig populärt.
Den här tiden på året har jag dragit igång 2008 års marknadsplan och försäljning på allvar. Ett riktigt hårt jobb som kräver förutom en bra produkt förståss, envishet, tålamod, vinnarskalle och försäljningsteknik. Det är lite likt en fotbollsmatch - när det går bra är det riktigt roligt - när det går dåligt är det SURT.
Jag tror i alla fall att det kommer att bli positivare ju högre upp i serien vi hamnar så nu tjejer får ni nöta på och slå de dära Malmötösera i helgen.
Imorgon skall jag träffa en PR-byrå. Skall bli intressant att höra vad de kan och vill i samspel med oss?
Sen kväll som vanligt och tiden går fort...behöver nog ta en natts sömn för att köra på igen. Imorgon är det träning (alltså för mig) vilket kanske blir motionscykel en timma som det känns nu.
Ganska bra att sitta och se en film eller läsa en bok under tiden. har faktiskt lärt mig det vilket ger mig större nöje av denna ganska tråkiga träningsform.
Måndagar är en dag jag upplever det bitterljuva...
Vad menar jag då?
Ja, först är det ju det här med att kliva upp nu när höstmörkret börjar infinna sig, mörkt och konstgräsväder för en fotbollsintresserad. (är som ni förstår uppfödd på naturgräs och inte riktigt lika förtjust i det nya underlaget som blir allt vanligare).
Bittert också för att vårt lag i Sunnanå SK förlorade igår afton mot Hammarby efter att inte ha förlorat sedan juli månad. Känns aldrig roligt att förlora när man som jag har en vinnarskalle men igår var faktiskt det den sämsta matchen för i år för laget.
Bittert också för att måndagar brukar vara kaosartat i en förening då allt skall plockas upp efter helgens aktiviteter alltifrån praktiska saker till att ta tag i nya uppgifter och nya möten för att få ordning i oredan på skrivbordet. Sådant som du aldrig hann före helgen.
Bittert också för att jag inte har golf att se fram emot som avkoppling och andningshål för mig själv. (Det är lite för kallt nu...) Men yogan börjar och skidåkningen väntar väl snart runt hörnet så hålla igång handlar nu bara om min egen disciplin.
Ljuvt för att en ny vecka ger dig chans att uträtta nytt, utveckla nytt och träffa nya människor.
Ljuvt också för att vi i Sunnanå SK fortfarande har chansen att ta ett litet brons - om vi slår LDB FC borta (naturgräs!) och avgör mot våra kombatanter om fjärdeplatsen Göteborg i sista omgången.
Ljuvt även att veta att föreningsliv är ett självklart lagarbete. Vi skapar något tillsammans så det gäller att vara kreativ och lösningsinriktad...
Idag har varit en sådan dag där jag gjort mycket som inte känns och syns som arbete men haft mycket möten med spelare ex Perpetua Nkwocha, vår nigerianska spelare som nu är helt klar för att spela hos oss hela nästa säsong. Jättekul men också ett speciellt ansvar då det alltid är frågor som behöver lösas kring sociala och kulturella frågor. Då får BIG MAMA Inger kliva in och hjälpa till.
Jag har också träffat Rebecca Smith (USA/Nya Zeeland) som var här med sin mamma (kom i fredags från Los Angeles). "Bex" hoppar ju nu på kryckor efter att ha opererat sitt knä efter VM. Rehabilitering pågår...Vi kollar lite efter lägenhet till henne då hon stannar längre än det lägenhetskontrakt hon har just nu. Roligt med Rebecca för hon kan idag tala väldigt bra svenska (efter 2,5 säsong hos oss) och jobbar lite (50%) de närmaste månaderna med logistik och export. Där sitter det inte fast inte...
Hann sedan undan lite på skrivbordet den sista timmen mellan 16-17 innan jag hade 45 min på mig för snabb hemfärd, snabb soppmiddag och iväg till kvällsmöte på skolan. LFG (Lokala förebyggargruppen där Sunnanå SK är representerat) i stadsdelen Söder har hand om dialogcaféer för klass 7-9 och idag var det dags för 8:ornas föräldrar. Väldigt bra uppslutning och här resoneras det om hur vara en restriktiv förälder till tonåringarna när det gäller alkohol, tobak, skolk o dyl. Det här är viktiga frågor i dagens samhälle då allt omkring oss har eskalerat kring våld och skadegörelser, ofta förknippat med alkohol och droger. Vi är ju inom idrotten ofta lite förskonade genom att "våra" ungdomar ofta har en gemenskap att luta sig emot, många träningar och grupptrycket mot droger blir större. Men alla dessa finns ju också i andra sammanhang på skolan, andra kompisar, kommunicerande på dator och "bör" vara förebilder på skolan. Detta kräver en bra spelar/ledarutveckling i föreningen så vi kan leva upp till detta också...Drogpolicy, trafiksäkerhetspoiicy och vilket förhållningssätt skall vi ha? Det är ständigt "levande" frågor som är förknippade med idrottens värderingar.
I sena timmen kan jag ju inte missa Fotbollsmåndag som idag förmodligen handlar mest om landslaget mot NordIrland på onsdag.
(När skall vi lyckas få lite information och mer om damfotboll i detta program?)
Tomorrow är det en vanlig tisdag - förlösande och dagen efter måndag - det känns skönt!
Presentation av Inger Arnesson
Född 530412 i Floby (Västergötland utanför Falköping)
Kanslichef i Sunnanå SK
Klubbar:
Floby IF 1968-1971
Åsarp IF 1972
Öxabäck IF 1973-1981
Sunnanå SK 1982-1986
4 SM-guld (1973,1975,1978, 1982)
Svenska Cupen
Några NM-guld
EM-guld 1984
Första landskampen (mittfältare) 1973 på Åland (Finland 0-0)
Första landskampen (målvakt) NM i Danmark 1978
Tränare och ledare för barn och ungdomar under många år - 2005.
1 SM-guld för 17-åriga flickor (f 1980/81)
Suttit/sitter i olika styrelser/kommittér bl a EFD under några år, engagerad i damfotbollen länge...
Intressen förutom fotboll:
Golf
Umgås m familj/vänner
Lära mig nya saker
Hjälpa andra
Inredning/design
Kanslichef i Sunnanå SK
Klubbar:
Floby IF 1968-1971
Åsarp IF 1972
Öxabäck IF 1973-1981
Sunnanå SK 1982-1986
4 SM-guld (1973,1975,1978, 1982)
Svenska Cupen
Några NM-guld
EM-guld 1984
Första landskampen (mittfältare) 1973 på Åland (Finland 0-0)
Första landskampen (målvakt) NM i Danmark 1978
Tränare och ledare för barn och ungdomar under många år - 2005.
1 SM-guld för 17-åriga flickor (f 1980/81)
Suttit/sitter i olika styrelser/kommittér bl a EFD under några år, engagerad i damfotbollen länge...
Intressen förutom fotboll:
Golf
Umgås m familj/vänner
Lära mig nya saker
Hjälpa andra
Inredning/design