KT-bollen delas årligen ut till en spelare, ledare eller domare inom fotbollen i Karlskoga och Degerfors. Priset ska tillfalla den som svarat för en prestation av betydelse för sporten. I år är Milenko Vukcevic, Andreas Drugge från Degerfors IF nominerade tillsammans med Stefan Larsson Kalmar FF (tidigare i Degerfors IF), Ludvig Björkström Karlskoga SK och Maria Kroon Rävåsens IK.

Först blev jag chockad när jag läste det i Karlskoga Tidning (KT) och höll på att sätta frukosten i halsen. Sen blev jag upprörd för jag var helt övertygad om att jag blivit könskvoterad in i omröstningen. Men för några veckor sen kom jag på att det kanske var så att jag faktiskt gjorde en bra säsong och förtjänar en nominering. Det tog lite tid att komma fram till det och mycket peppning från lagkamraterna krävdes. Så nu känner jag mig faktiskt stolt och hoppas självklart på att vinna bollen. Men att tävla mot Mille och Drugge som var de största hjältarna när Degerfors klarade Superettan kontraktet, blir ingen lätt uppgift.

När jag var och hälsade på lite vänner i Göteborg, berättade jag stolt om nomineringen. Jag mer eller mindre tvingade dom att rösta på mig också. Lite senare på kvällen frågar den ena kompisen lite försynt: Är det verkligen något positivt att bli nominerad till "Kåt i Bollen". Ha ha ha, skrattar fortfarande när jag tänker på det. Stackarn, han hade inte velat fråga tidigare för ingen annan verkade tycka att det var något konstig. Antingen pratade jag väldigt otydlig eller också så hörde han väl dåligt, men säger man KT-bollen snabbt och många gånger så.....

Så var äntligen de första intervallerna för min del gjorda. De andra har kört några veckor redan men jag har dragits med en inflammation i hälsenan som har hindrat mig. Glädjande nog så kändes senan helt okej idag men det var betydligt värre med orken. Efter att inte ha sprungit på hela hösten så ska väl inte orken vara på topp, men jag tror nog jag hinner få igång flåset innan serien startar. Det som oroar mig nu är hur träningsvärken kommer vara i låren i morgon. Det har ju hänt mer än en gång att jag har varit tvungen att ta hissen ner från andra våningen och hållit i mig handfatet när jag ska sätta mig på toaletten. Nä, låren är inget bra ställe att ha träningsvärk på.

Imorgon blir det spännande och se om jag klarar en hel vecka utan sen ankomst till jobbet. Känner mig i form, så det ska nog inte bli några problem. Det skulle vara om hissen stannar med mig imorgon bitti förstås. Usch hemska tanke!

Ha det bra//

Det var konstigt att jag inte fick en massa kommentarer på gårdagens blogg. Mitt val av kvällsaktivitet på min träningslediga dag var ju inte det smartaste med tanke på att det var OS-kval på tv. Bio och damfotboll är inte jämförbart. Det var rena turen att jag läste tv-tidningen och fick syn på matchen i tablån. Jag fattar bara inte hur det gick till när den informationen lämnade huvudet, för vi pratade om matchen senast igår morse på jobbet. Hm, det kan väl inte ha att göra med att jag börjar komma upp i en viss ålder.

Dessvärre missade jag de 27 första minuterna, för jag råkade somna på soffan. Jag går ju upp så tidigt på morgonen nu, så jag är lite trött när jag kommer hem. När jag sen nyvaken skulle försöka få igång digitalboxen med dvd fjärrkontrollen, gick det ytterligare minuter. Till slut fick jag igång grejerna och jag hade nog inte missat så mycket vad det verkade. Jag såg alla målen och hann bli upprörd på domaren, så tv kvällen blev lyckad ändå.

Jag ska erkänna att jag nog börjar komma upp i en viss ålder trots allt och har lite 30 års kris faktiskt. Jag är överlägset äldst i laget och på träningen i måndags var den näst äldsta hela tolv år yngre. Nu har lagkamraterna kommit på att det är roligt att påminna mig om min ålder också, eftersom jag inte tycker att det är alls skojigt. Följande hände förra veckan: Jag, lagledaren och en till med en medelålder på ganska exakt 31 år satt i bastun efter träningen. In kommer lilla Malin Högberg med årsmodell -92 och utbrister: Jasså är det här gammel tanterna sitter! Suck, dagens ungdom har ingen respekt.

Jag brukar dock få min hämnd i gymmet, där jag tar alla chanser jag får till att fråga om de har Kina pinnar i händerna eller om det är hantlar? Malin slapp undan hämnd den här gången endast för hon är uttagen till landslagsläger på Bosön och gör oss stolta. Alltid kul att se en som förvaltar sin talang. Jag har tyvärr sett för många som gjort precis tvärtom.

I morgon är det intervaller och styrka på schemat. Träningsvärken hinner precis gå över innan det är dags att skaffa sig ny. Det är sista träningen innan helgen och den är helt klart den värsta på hela veckan, men den absolut skönaste när den är över. 

Ha det bra//

Jo då, visst håller sviten i sig, två dagar i rad nu har jag kommit i tid. De är fortfarande imponerade på jobbet. Tänkte jag skulle hålla i det här så pass länge att de blir förvånade när jag försover mig. Det kommer krävas några år men man måste sikta högt. Håll tummarna.

Däremot blev inte jag det minsta imponerad imorse när jag satte mig i postbilen för avfärd mot Åtorp. Rutan i bildörren ville bara åka upp en decimeter. Det var ju just typiskt. På novembers hittills kallaste dag ska fönster eländet strejka. Muttrade några ramsor om Tidningstjänst som lånar våra bilar om nätterna och som blir syndabockar för alla fel på bilarna. Men det var ju i alla fall bättre än den gången när jag inte hade någon ruta alls, tänkte jag och gick in och bytte från keps till mössa

Fyra timmar senare återvände jag genomfrusen och aningens irriterad. Jag spenderade hela eftermiddagen med att försöka tina upp kroppen. Blir jag inte förkyld nu, så klarar jag mig nog hela vintern.

Någon sa en gång att träningsvärk är kroppens sätt att förbereda sig för mer hårt arbete. Idag har jag undrat om det verkligen stämmer? Det enda mina armar har velat göra idag efter träningen igår var att hänga rakt ner intill kroppen. Vilken fruktansvärd träningsvärk jag har haft!!! Rena turen att målvaktstränaren är i Thailand och min målvaktskollega har en blindtarm som bråkar. Fick därför en lugn kväll som ensam målis på träningen. Det blev  mestadels tvålagsspel, vilket gynnade armarna. Bävar för morgondagen dock, då dag två brukar vara snäppet värre.

De tre senaste veckorna har nästan bara innehållit träning och träningsvärk, men vår målsättning är hög inför kommande säsong så det är nog bara att försöka vänja sig. Vi kör redan fyra pass i veckan för att vara så väl förberedda som möjligt till våren. Utan att skvallra för mycket om vår interna målsättning så kan jag säga att det helt klart är övre halvan i tabellen som siktet är inställt på.

Onsdagar är dock helt tränings lediga och därför heliga, så i morgon blir det nog Solstorm på bio och en stor popcorn.

Ha det bra//

Där nötte jag med fotbollen mot garageväggen från april till oktober, sen blev det bandy på dammen så fort isen la sig.

Först 1993 när jag gick i nian började jag spela fotboll i Bäckhammars SK. Började där först som utespelare men hamnade mellan stolparna av en slump under QBIK cup -94 (numer LBC Frakt Cup) och där har jag blivit kvar. Hösten 1997 ringde Gert Edbom från Rävåsens IK och ville att jag skulle komma till Karlskoga och lira. Funderade inte så värst länge innan jag skrev på och blev röd vit. Först pendlade jag några år, men tröttnade och tog mitt pick och pack och flyttade de fyra milen till Karlskoga.

Sökte diverse jobb och hamnade på posten i Degerfors. Där behöver man aldrig förklara offside regeln för folk. Fotboll är mer kultur än hobby där. Jag kör postbilen ca 10 mil om dagen runt den lilla bygden Åtorp. Vårt postkontor har ett guld ett silver och ett brons i Post-SM i Five a side och vi är mycket stolta. Vi har tänkt att ta en ny medalj i januari då Post-SM går av stapeln på Bosön.

I Rävåsen har jag spelat i tio år nu och fått vara med om både uppflyttningar och nedflyttningar. Kvalet 2002 är nog det jag kommer att minnas allra längst. Då kvalade vi oss upp till division ett men blev tyvärr bara kvar en säsong. Nu har vi varit nere i trean och vänt och ska till våren återigen spela division två.

De senaste två åren har jag aviserat att jag ska lägga skorna på hyllan men det går liksom inte. Jag kan helt enkelt inte sluta och i höstas lovade jag mitt i seriesegeryran att fortsätta även nästa år.

Det återstår att se om det var rätt beslut eller inte..

Idag har det varit fotboll hela dagen och innehållet har verkligen svängt. Jag ska börja med att säga jättegrattis till herrlandslaget idag. Matchen avslutades alldeles nyss. Fantastiskt kul att Sverige gick vidare till EM i Österrike och Schweiz. Det känns som om Sverige har varit klara länge, fast bara nästan. Det var ju bara att hämta hem den där lilla ynka poängen som saknades.. och idag, sista matchen och det gäller en hel del. Härligt

Sedan har jag haft fullt upp med att planera innehållet i en konferens i Barcelona. Deltagarna är  härliga människor som tycker om spelet fotboll. Det kommer att vara massor av fotbollssnack under hela helgen. Det kommer att finnas personer i den här grupperingen som inte känner varandra sedan tidigare. Visst är det häftigt, att få byta erfarenheter med andra personer som brinner för fotbollen precis som du själv.
Det kan bli långa nätter när man ska prata spelsystem och löpvägar mm, men det är då man letar på  ljusstakar, tändstickor, stenar osv för att sätta upp dem som spelare på bordet. Bort med alla fina dukar och blommor för nu ska det snackas fotboll och inte nog med det. Startar två stycken så kommer det snart fler som vill vara med och både visa och ha både åsikter och instick i samtalet. Visst är det häftigt. Fotboll berör och en av mina uppgifter är att finna bra mötesplatser för likasinnade och i detta fall fotbollsfolket. Jag ser verkligen fram emot detta.

Det har varit mer fotboll idag. Ett antal spelarutbildare träffades idag med initiativ från Olle i Uppland. Bra Olle!! Vi lyssnade av varandra för att se hur de olika distrikten har jobbat med detta fram till idag. Alla distrikt som var på plats presenterade sitt arbete och hur tänket var inför 2008. Vi har olika förutsättningar i de olika distrikten men åter igen träffar jag människor som brinner för fotbollen. Vi skulle lätt ha kunnat vara där i flera dagar och utbytt erfarenheter och vänt ut och in på många saker för att hitta bra och nya lösningar för att svenska fotboll ska utvecklas ännu mer.

Jag avslutade kvällen med att boka möten för nya samtal om struktur och organisationsfrågor inom fotbollen för att sedan skynda mig hem för att se Sverige möta Lettland. Det gick ju bra! Grattis Sverige och alla fotbollsfantaster där ute.

Idag får ni ett tankekorn som avslutning

"Vad vi bäst behöver i livet
är någon som förmår oss
att göra vad vi kan"


Må så gott/ Eija

Bor: Fjugesta som ligger ca 3 mil utanför Örebro

Född: -66 i Inari i norra Finland

Familj: Sambo, Per Östergren( hockeyfantast) samt våra barn Amanda och Oscar

Bakgrund: Min moderklubb heter Rävåsens IK och ligger i Karlskoga. Flyttade till Örebro  och började spela i Karlslunds IF (som numer heter KIF Örebro) när jag var 19 år. Hann med två klubbar till Axbergs IF och  Vivalla/Lundby IF innan jag la skorna på hyllan och blev tränare.

KIF Örebro är föreningen jag har verkat i mest under mina år som tränare. Har varit med i Örebro läns fotbollförbund sedan -91 med många olika uppdrag som DFK, kursinstruktör, styrelsen osv.

På SvFF har jag haft möjligheten att jobba med Tipselit under några år, uppdrag med F-19 landslaget i olika sejourer och har nu fått en förfrågan från Lena Videkull att finnas med i organisationen med U 21/23, vilket jag tackade ja till.

Jobbar på SISU Idrottsutbildarna i Örebro med just fotboll.

Brinner för just nu: Tillslag - att få utveckla spelarnas förmåga att skjuta, slå långa bollar, hörnor osv. och känna att fot och knopp jobbar ihop, så att bollen kommer dit man tänkt sig.