Då var man äntligen hemma igen och sitter här framför datorn för att skriva min sista blogg.
Det har som vanligt varit en lång och krävande dag med mycket resande. Destinationen var Stockholm och match mot ett Hammarby som var i stort behov av sin första trepoängare. Matchen började riktigt bra för våran del med mål redan efter 2 minuter av Sandra (hennes första allsvenska mål, Grattis!). Tyvärr så var minut 61 den som avgjorde hela matchen till Hammarbys favör. Elin gjorde en reflexräddning med handen på mållinjen vilket bedömdes korrekt av domaren med rött kort och straff. Hammarby satte straffen säkert vid stolproten. Tyvärr orkade vi inte nå en kvittering med endast tio tjejer på planen utan Bayern gjorde istället slutresultatet 4-2 med ca tio minuter kvar att spela. Jag tycker ändå att vi kämpade tappert hela laget men det som svider mest är ändå att vi får klara oss utan vår duktiga ytterback Elin i nästa match... Men så är spelets regler.

Klockan har nu passerat 23 så det är dags att slänga sig i bingen. Imorgon ringer den där osaliga väckarklockan redan runt femsnåret, då ska jag sätta mig i bilen för att åka upp till Karlstad och sitta med i TV4/Karlstad och Skaraborgs sportpanel. Morgondagens ämnen att diskutera är bland annat Hockey VM och fotboll - kul ämnen.

Nu återstår bara för mig att tacka för denna vecka och önska nästa veckas bloggare lycka till.

Mitt sista tänk på blir följande:
Den verkligt lata människan kommer ingenvart. Den ständigt upptagna människan kommer inte mycket längre.

Om man bortser från morgonens träning så har jag inte gjort något annat än slappat. Veckans obarmhärtiga schema har nästan knäckt mig. Så trött som jag varit de två senaste dagarna har jag nog inte varit sen Emma var liten och vägrade sova på nätterna. Och det vill inte säga lite...

Dagens träning innehöll lite kvadratspel i olika former och sedan var det enbart fokus på morgondagens match. Vi tränade både försvar och olika anfallsvarianter. Det var en bra träning även om de flesta såg ganska trötta ut, kanske inte bara jag som känt av den tuffa veckan... Trodde ett tag att det berodde på åldern! Nu var onsdagens förlust glömd och samtliga verkade oerhört taggade inför matchen i morgon mot Hammarby.

Nu ligger jag på soffan och kollar på en salig blandning av bra och dålig musik på Eurovision Song Contest. Oj vilka bidrag en del länder skickat men det kanske bara är mitt öra som inte förstår det sköna i en del kråksånger. Jag har faktiskt inte någon egen favorit än men kan konstatera att The Ark borde hamna bland de tio bästa i alla fall om nu inte öststaterna röstar som tokar på varandra igen.

Nu är det dags att slå igen ögonen om jag ska få en hyfsad dos med sömn. Avresan sker redan 06.15 från Grästorp... Men vad gör man inte för den ädla konsten, fotboll!!!
Ha en fortsatt riktigt bra kväll och god natt!

Tänk på följande:

Mitt hem är min borg

När väckarklockan ringde i morse klockan 06.00 trodde jag inte att det var sant. Hur skulle jag få upp min kropp ur sängen och hur skulle jag överhuvudtaget orka öppna ögonen? Men till slut så insåg jag att om jag inte går upp nu så kommer kontoret att stå obemannat om två timmar. Efter en skön dusch och en promenad med Lufsen (min mammas underbara Golden Retriever) så kom jag äntligen iväg, som vanligt mina obligatoriska fem minuter sen...

Jag var själv på kontoret hela dagen så tempot var ganska högt och någon lunch var inte att tänka på.

Väl hemma igen så kom jag hem till en färdig tapetserad hall som var riktigt snygg! Fick verkligen berömma Tobba för hans arbete, det är så kul när saker bara sker i hemmet när man är borta. Jag måste erkänna att jag är lyckligt lottad som har en så duktig och förstående sambo som sköter mycket i hemmet, annars hade det aldrig funkat att spela fotboll på den här nivån i kombination med ett heltidsarbete.

Eftermiddagen blev så underbart lugn och skön som jag behövde. Vi åkte hem till svärmor (den allra bästa) och fick middagen serverad. Sedan tog vi en liten "powernap" i soffan på ynka två timmar och softade lite framför teven. Oj vad skönt det var att få varva ner lite! Men det blev snart fart under grillorna igen. Målis Malin ringde och tyckte att vi skulle kolla på semesterfilmen från Kroatien förra sommaren. Självklart satte vi oss i bilen och åkte hem för att kolla på denna fantastiska komedi... (Där kan man snacka om floskler alltså men dom kan jag inte berätta om på en sofistikerad sida som denna.) Och mitt i denna underbara film försöker jag skriva dagens blogg och då går det inte fort för skratten avlöser varandra hela tiden. Hur kan fyra personer säga så mycket dumt under en och samma förfest??? Varför filmar man inte fler fester och semestrar egentligen? Det är ju just sådana här filmer man ska ta fram och titta på för att glömma exempelvis en 8-0 förlust...

Nu återstår bara en kort kvällspromenad med Lufsen och att säga hejdå och godnatt till Malin & Matte. Likadant gör jag till er!
På återseende i morgon.

Tänk på följande:

Ett gott skratt förlänger livet

Ja då var man hemma igen efter 260 mil på 38 timmar och 8-0 i baken...

Det var inga muntra tongångar på bussen tillbaka till Umeå, för lite sömn, kan jag lova. Utan snarare som vi varit på en begravning. Faktum är att det var precis så jag kände efter den största förlust jag någonsin upplevt på seniornivå. Sorgen kändes oerhört tung att åka hem med. Men mitt i all bedrövelse så måste jag säga att Sunnanå var det bästa lag jag mött, dom spelade ett enkelt spel som dom behärskade till 100%. Det var långa bollar över våran backlinje som deras forwards sprang på oavbrutet, det var kvalificerade inlägg, skott utifrån och inte nog med det de vann i stort sett alla dueller över hela planen. Ja, dom lyckades med allt denna match och var bättre än oss på alla positioner. Så nu vet vi verkligen vad det innebär att spela i damallsvenskan...
Det har varit många tankar och analyser under dagens hemresa och vi alla verkar vara överens om att Sunnanå lyckades med allt och precis lika lite presterade vi! Så nu är det verkligen bara att bryta ihop och komma igen för på söndag är det match igen. Hoppas bara att hela laget tar förlusten på rätt sätt och att samtliga är riktigt sugna på att revanschera sig redan mot Hammarby. Det är i alla fall jag!!!

När Malin släppte av mig hemma så tänkte jag för ett kort ögonblick att jag bara skulle ligga på soffan och slappa, men ack så fel jag fick. För hemma väntade en pigg sambo som höll på att tapetsera om hallen så det var bara att ta på snickarbyxorna och kavla upp ärmarna... Pust! Det var väl inte direkt vad jag var sugen på men nya tapeter var verkligen på tiden, för de gula strukturtapeterna som satt innan var inte från 2000-talet direkt kan jag lova...

Nu är det dags för lite kvällsmat och sedan väntar nog tv med semifinalen i melodifestivalen och en efterlängtad sömn. Tror inte jag sovit mer än 10 timmar de senaste två dygnen, kanske inte konstigt att man känner sig som ett "utsketet äpplamos" (ursäkta uttrycket). Det är efter en sådan här resa man önskar att man var proffs och inte hade behövt upp och jobba tidigt i morgon bitti...
God natt på er alla! Jag återkommer imorgon och är förhoppningsvis lite gladare och piggare!

Tänk på följande:

Det som inte dödar, det härdar!

Ja, då sitter man här med datorn framför sig igen och funderar över dagen. Det blev som vanligt en hektisk arbetsdag med många kundbesök. Men för ovanlighetens skull så hann jag åka hem och packa väskan inför kvällens träning. Jag hann till och med att städa, diska ock plocka in och ut ur diskmaskinen under den halvtimma jag hade mellan arbete och träning. Men var gör man inte för att samla pluspoäng tills på torsdag då min sambo kommer hem igen... Han borde ju märka det i alla fall, för jag har inte skämt bort honom med att vara en hemmafru direkt... På tal om hemmafru så undrar jag om jag någonsin kommer att bli den där perfekta kvinnan som bakar bullar, syr gardiner och gör min egen saft. Nä, nog för att det låter bra men jag undrar verkligen om jag ens blir sån när jag passerat 65.

Idag hamnade jag i den situation som jag tycker är allra jobbigast, den när man måste välja mellan sitt eget idrottande och min dotter Emmas.Hon hade sin första seriematch för året borta mot Mullsjö just denna kväll då vi hade träning och matchgenomgång. Det känns inte riktigt bra att inte kunna följa med och se när hon spelar, det svider starkt i mitt modershjärta även om Emma själv vill att jag ska spela allsvensk fotboll och med det vet att jag kommer att missa många av hennes matcher och andra aktiviteter. Det är tur att hon har både pappa, mormor och farmor med flera som gärna åker med och tittar. Men den trösten känns ganska klen för det är ju faktisk så att jag så himla gärna själv skulle åkt med och sett hennes seriepremiär... Hur gick matchen då? Jo kanonbra! Falköpings KIK´s F12-lag vann matchen med hela 9-2! Emma tyckte det var en bra match och hon hade haft en kul kväll tillsammans med sina lagkompisar. Grattis F12!!!

Kvällen träning var betydligt lugnare än det igår. Det var mycket fokus på fasta situationer, lite snabba fötter och avslut.
Konstigt nog så var alla helt plötsligt rädda för att säga något utan att tänka efter före... Kan inte förstå varför men kanske berodde det på att lagets assisterande tränare bloggar just nu?!? Men hoppas att tjejerna, och för den delen även Krister, glömmer av det under resan upp till Skellefteå så att jag kan bjuda på lite fler floskler.

Nu är det dags att avrunda dagens skrivande och hoppa ner i sängen. Ty det kommer att bli en lång dag i morgon då resan till Sunnanå redan startar 06.00 med att våran målis Malin kommer och hämtar mig och avslutas i Umeå någon gång runt midnatt. (Hoppas verkligen att hon ringer och ser till att jag inte snoosar för länge...) Det ska bli spännande och förhoppningsvis inte alltför kallt att möta Sunnanå, vilket jag aldrig gjort tidigare.Hoppas verkligen att det blir en bra match och att vi kan prestera lika bra som vi gjort i inledningen av serien.

Måste bara passa på att säga, till alla mina lagkompisar, det jag alltid säger inför varje match;

1.Se till att käka ordentligt med pasta och taggtråd.

2.Minst åtta timmars sömn. (hmm, det sket sig ordentlig för mig upptäckte jag nu, inte bra!)

3. Vi tar oss igenom matchen inch by inch.

4. Och slutligen, våra farligaste motståndare är oss själva.

Ha en riktigt god natt så återkommer jag så fort jag får tillgång till en dator igen efter Sverigeresan vi ska ut på.
Tänk på följande:

Ju större motgång vi stöter på - desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom.

Slog upp mina ögon vid åttatiden efter att bara ha snoosat fem gånger... Det kändes rätt mysigt att vakna här hemma i den lilla idyllen Grästorp, kyrkklockorna ringde, solen letade sig in mellan persiennerna och en fågel sjöng för full hals. Hade helst velat ligga kvar men det var bara att kliva ur sängen och göra de vanliga morgonbestyren inklusive att sätta på en maskin tvätt och slänga in i torktumlaren. Eftersom vi åker redan klockan sex imorgon bitti och att jag säkerligen inte är hemma före 21 ikväll så passade jag på att börja packa lite också. Det känns redan i kroppen att det börjar bli dags för match - den där härliga känslan av adrenalin och vinnarinstinkten börjar ge sig tillkänna. Det är ganska fantastiskt att jag fortfarande kan känna så efter att ha spelat fotboll i 28 år!!! Fast i år kanske det inte är så konstigt, vi är ju nykomlingar i Allsvenskan och inspirationen över att spela i världens bästa damfotbollsliga gör ju att man brinner för fotbollen det där lilla extra som verkligen behövs. Det känns riktigt kul att vi lyckats kämpa oss till sex poäng så här i inledningen och visat alla förståsigpåare att vi inte kommer ge oss så lätt... Frågan är bara hur långt våran lagmoral och kämparglöd räcker efter 22 omgångar. Det ska bli riktigt spännande att se....

Ha en riktigt bra dag!

Det blev som vanligt en lång och intensiv dag. Dock en dag med blandning av glädje och sorg.

Det roliga var att mina bästa vänner fick sitt första barn, en liten son som ska heta Axel och jag kan lova att det var två stolta föräldrar!

Axel välkommen till världen!!!

Det tråkiga var att jag på Aftonbladets löpsedlar i dag läste att "VM-stjärnan tog sitt liv". För mig är det inte bara en världsspelare i innebandy utan också en gammal fotbollskompis... Vi delade alltid rum på Västgötalägren och umgicks i tonåren även utanför fotbollsplanen. Linda tog sitt liv för två år sedan och det var först idag som jag fick reda på denna oerhört tragiska hängelse. Linda som redan i tidig ålder spelade i allsvenska Mariestad Bois kommer jag alltid att minnas för den bolltrollare och tävlingsmänniska hon var. Kanske var det viljan att alltid vara bäst som gjorde att hennes krav på sig själv blev för mäktig och som tillslut gjorde att hon inte orkade bära den bördan längre. Mina tankar går ikväll till Linda och hennes familj.

Så till dagens fotbollsträning. Det var ett riktigt bra pass av hela truppen, fylld av fart, kreativitet och härliga dueller. Det märktes att samtliga ville ha en plats i onsdagens startelva och presterade därefter. Våran huvudtränare Krister tyckte det var så bra att vi fick sluta fem minuter tidigare, vilket aldrig hänt förut... Frågan är om han var rädd att vi skulle skada varandra eftersom det smällde rätt bra i närkamperna?!? Oavsett så var det väldigt kul att se att hela gänget tagit till sig av kritiken av att vi ofta är för snälla på träning och i matcher.

Dagens floskel stod inte jag för, som tyvärr sker ganska ofta annars, utan av våran ytterback Elin Osbeck. Då vi efter träningen hade lite genomgång om det praktiska inför resan till Sunnanå med tåg, flyg och buss så fick vi också reda på att vi skulle ha ett lättare träningspass i Umeå för att få känna lite på konstgräset. Då ställer Elin en ytterst viktig fråga; - Ska vi dusch efter träningen i Umeå? Hur tänkte du då egentligen Elin??? Krister svarade då, väldigt diplomatiskt med ett stort leende, att valet var fritt...
PS Elin. Vi övriga kommer i alla fall att göra det.

Nä nu väntar kudden på mig och jag efter den så det är väl dags att avrunda min första dag som Bloggare. Sov så gott och tänk på följande:

Ja, då var det måndag morgon igen och hård arbets- och fotbollsvecka väntar. Match mot Sunnanå borta på onsdag och Hammarby borta på söndag. Hoppas att vi kan ta vårat första bortapoäng och att Hammarby låter oss spela med "flickbollar" för DÅ kanske det blir tre pinnar ; )...

Jag blev väckt av min sambo Tobba klockan 05.15 när han piggt sa; - Hejdå, ha en bra vecka så vi ses på torsdag! Lite yrvaket svarade jag bara okej... Och somnade genast om. Det är bara att konstatera att jag måste vara en av Sveriges mest morgontrötta människor! Så ringde tillslut min egen väckarklocka kl 07.00 och som vanligt snoosade jag ett par gånger innan jag fick tummen ur att lämna min sköna säng för att sega mig in i duschen. Varför ska det vara så himla trögt att gå upp på morgonen???

Idag ska jag ut och tjäna ihop pengar till brödfödan. Dagens säljtur kommer att gå till Skövde, Mariestad, Skara och några mindre orter runt om i Skaraborg vilken gör en runda på ca 20 mil. Hoppas att butikerna jag ska besöka har sålt mycket ost i helgen så kanske det blir en bra säljdag. Det är riktigt synd att Moderaterna tog bort det så kallade friåret, annars hade det verkligen varit aktuellt för mig att utnyttja det i år. För det är inte lätt att få ihop schemat när man jobbar 40 timmar i veckan, lägger 20-30 timmar på fotboll och sen ska man försöka sköta hemmet, min dotter Emma och förhållandet också... Ja, ja, det är inget att lipa över för det är ju som min mycket kloka mor brukar säga; -" Du har valt det själv"! Hmm, inget medhåll där inte... Och faktum är att jag för det mesta känner mig lyckligt lottad som har två arbeten som jag verkligen trivs med!

Nä, nu är det dags att packa träningsväskan och sätta sig i bilen. Jag återkommer ikväll runt 22-tiden när jag är hemma igen. Ha en riktigt bra dag allesammans!