Veteranträning
Jag bor ca en mil utanför Ludvika i en by som heter Saxdalen. Här finns Dalarnas finaste fotbollsplan Furuliden men tyvärr inga aktiva lag.
På just torsdagkvällar spelas här säkerligen den bästa fotbollen i Sverige i alla fall enligt de som är närvarande. Då samlas veteranerna, det är ett antal herrar i varierande ålder, lite yngre förmågor och så jag. Vi delar in oss i två lag och spelar match. Och det är precis som någon klok person tidagare sagt: Fotboll är inte en lek på liv eller död, det är allvarligare än så.
Att bara lyssna på de anekdoter som förtäljs i pausen och efter avslutad drabbning är underhållning på hög nivå.
De bravader på och utanför planen dessa gentlemen varit med om skulle bli en bra bok för oss som är insatta i fotbollens värld.
Det är nästan värt en pilgrimsresa för att uppleva lagsport när den är som bäst.
I dag har det varit jobb framtill lunch och sedan lite skolarbete på¨eftermiddagen. Ska på kräftskiva i morgon så det blev en vända till affären med gröna skylten och ett par nya byxor innan jag åkte hem.
Yngsta dottern ska på kalas och bara måste PLATTA HÅRET och den äldre som lovat hjälpa till hänger framför tv'n.
Vi tänkte åka in till Ludvika och se LFK's match men vi får se hur det känns om en timme eller om det blir till att stanna hemma och somna i soffan strax efter klockan åtta.
Ha det !
Jessica
Ps Fick en fråga vad TLC var, tender , love , care, omtanke helt enkelt.
Jag hinner.....
Hade hemstudier i går. Lungt och skönt tänkte jag. Blev uppringd av min chef som frågade om jag hade möjlighet att jobba. Självklart! Läsningen hinner jag med när jag kommer hem.
När jag inte studerar jobbar jag på Ludvika lasaretts akutmottagning och på vårdcentralen. Försöker gå ut lite extra under terminerna, för som student så behöver plånboken alltid fyllas på en aning.
Slutade tre efter en dag då lunchen slängdes ner i två tuggor mellan ett antal halsar och stukade fötter och eftermiddagsfikat svaldes till en föreläsning om nya omläggningsmaterial för bensår.
Nu börjas det med alla dessa infektioner så fort skolorna börjar och semestrarna tar slut och människor trängs ihop på begränsade utrymmen är det färdigt. Här om morgonen väcktes jag först av sambon som mummlade något om svid i halsen, sen kom döttrarna en efter en med svårt att svälja och ömma mandlar. Som den omvårdnadsspecialist man är tittar man liute snabbt i halsen med en hand på pannan och konstaterar : Det går över bara du kommer i gång! Min äldsta dotter säger att om hon skulle ha brutit benen skulle hon få ta bussen till lasarettet. Riktigt så illa är det inte men visst heter det att skomakarens barn har de sämsta skorna. Nog ska de vara riktigt sjuka innan jag drar i väg med dem till en doktor.
Var lite uppe i varv när jag kom hem så jag bestämde mig för att ta en lång promenad, hade en och en halvtimme på mig för halv 6 hade äldsta barnet samling till match. Yngsta skulle också med till stan då hennes träning började sju. Fick halvspringa de sista kilometrarna för att hinna hem för att hinna till stan i tid.
När dotter var avsläppt åkte jag hem till mamma och pappa och fick två Ipren och en stor kopp kaffe, tur att de vet vad en trött dotter behöver!
Matchen mellan dotterns ÖIS och St Tuna slutade 0-0. Tunas målvakt fick ett knä i huvudet under en närkamp deras ledare reagerade inte. Det slutade med att jag med hjälp av en annan ledare för ÖIS tog hand om henne. Visst det är inte lätt att veta vad man ska göra men lite vanlig TLC funkar bra i sådana lägen. Som tur var hade det gått bra, hon var yr och hade en bula i bakhuvudet men för övrigt ok.
Sista 20 minuterna satt axlarna strax under öronen och fötterna var som isbitar, sommaren är slut......
Hann i alla fall hem lagomt för att se Elfsborg-Valencia nerkrupen i sängen med pyamas och fårskinnstofflorna på. Hemstudierna får jag ta i morgon....
Ha det !
Jessica
Vi är dryg!!
Mina kollegor i distriktslaget och jag håller på med en utvärdering till vårat förbund av året som gått. En av frågeställningarna var vad som skillde oss från de lag som vi mött. Vi diskuterade detta en hel del under slutspelet. En ledare för ett av Norrlands distrikten sammanfattade det på följande sätt: " Ni är så dryg att möta".
Det vi själva kan tycka är att det finns en bra rörlighet både med och utan boll. Det är kul att se för att det måste tyda på bra spelförståelse vilket tidigare har varit något av en bristvara inom flickfotbollen.
Dessutom så spelar vi som ett lag, alla gläds åt varandras framgång. Vi har betonat redan från början att de spelare som går vidare till all-star team matcher och landslagssamlingar gör detta för att de övriga i laget gör dem bra.
En grej som hände under en av slutspelsmatcherna var att en av våra mittbackar under slutet av första halvlek ropade: Vi har bytt! Bytt vad då?
Det visade sig de bytt vem som skulle stöta och vem som skulle falla. Förklaringen var att den ena av tjejerna tyckte att den andra började att andas konstigt då hon fick jobba ganska hårt och för att underlätta lite och låta henne "vila " så bytte de. Fantastiskt! Undrar om detta skulle ha hänt i en killmatch , att man byter för att man tycker lite synd om polarn som fått slita hårt?
Denna fantastiska sammanhållning tror jag också kan vara en av orsakerna till den framgång vi haft.
Som DFK är man en motivator, den viktigast rollen man har är faktiskt, i alla fall i min mening, att ge spelarna en trygghet så att de får möjlighet att prestera sitt bästa. Klimatet i gruppen är jätte viktigt, är det någonting jag kan säga om de här tre åren är att jag skrattat. Mina med- coacher har varit helt outstanding att ha att göra med.
Ibland har jag fått för mig att man tittat på oss och tyckt att vi varit lite för livliga. Men jag hoppas att det vi har försökt att förmedla, glädjen med att vara med i distriktslaget och att spela fotboll, har gått fram. Tjejerna har i alla fall aldrig behövt att tvivla på vårat engagemang.
Det känns nästan lite sorgset att våra tre år med tjejerna är slut nu, nu återstår endast en avslutningsmiddag i oktober och i samband med en P-18 landskamp mellan Sverige- Turkiet i Borlänge om någon vecka ska tjejerna bli lite uppmärksammade.
Nu är det dags för kvällsmat och sedan ska jag, fast att det tar emot lite, åka in på Body Attack, vilket är precis som det låter en omgång för kroppen. Gick första gången förra tisdagen, hade som målsättning att ta mig dit på torsdagen också men då jag vaknade på torsdag morgon och knappt fick pjamasjackan över huvudet pga träningsvärk, blev det inställt. Men skam den som ger sig....
Ha det !
Jessica
Presentation av Jessica Lagergren
| Bor: | Saxdalen i södra Dalarna |  |
| Född: | Den 26 juni 1971 | |
| Bakgrund: | Spelat fotboll sedan 1979. Har gått steg 3 i tränarutbildningen. Varit aktiv som tränare för seniorer i tio år. Sitter med i tränarutskottet i Dalarnas fotbollsförbund, är också kursinstruktör. Distriktsförbundskapten för F-88 och F-91. Studerar för närvarande till sjuksköterska, tidigare jobbat som lärare. Har sambo, två döttrar och två katter. | |
| Aktuell: | DFK för Dalarnas F-91 som vunnit Cup Kommunal i år. | |
| Klubb i mitt hjärta: | Djurgårdens IF | |
Måndag morgon i Saxdalen och hösten är här, termometern visade +3 grader.
ÖIS slog Mora med 1-0, hade kiosktjänst för min yngsta dotter men hade tur att stå med en förstående mamma som vet att man är fotbollsidiot, så jag fick se hela matchen.
Ilade hem efteråt och hann lagom kasta i mig mat innan Inter-Udinese började. När man berättar om hur man har det för icke- fotbolls intresserade tittar de på en som om man skulle vara tokig. Jag har en fantastisk tur som delar intresset med min familj.
I dag är det också dags att återvända till skolbänken, det känns lite som att få semester efter att ha jobbat och varit koncentrerad på slutspel hela sommaren. När jag inför den här säsongen bestämde mig för att inte träna något lag utan att ?bara? ha Dalalaget, såg jag massor med fritid framför mig. Jag började tänka ut en massa saker jag skulle göra nu ?när jag skulle få tid?. Var den tiden tog vägen har jag ingen aning om?
Det är som omaka strumpor. På strykbrädan ligger en hög med strumpor som väntar på att den andra ska dyka upp, men det händer aldrig. Det är lika med tid. Innan sommaren planerade vi flera projekt som skulle genomföras och besök hos släkt och vänner som skulle göras. Nu sitter jag och funderar på när jag trodde att detta skulle ha kunnat pressas in?Jag lider av tidsoptimism.
Klockan är nu strax efter 9 första föreläsningen i Falun börjar klockan 12. Jag ska åka med kurskamrater från Smedjebacken så måste åka hemifrån om en timme, skulle helst ha velat hinna ut och springa men insåg att det inte är möjligt.
Yngsta dottern har fiol och fotbollsträning i Ludvika efter skolan, har tur att farfar kan hämta så att min sambo slipper åka fram och tillbaka till Saxdalen utan bara kan hämta henne i stan.Den äldre dottern har match borta, mot Falun, hon har tack och lov fyllt femton och har köpt sig en EU-moped och kan transportera sig själv fram och tillbaka till samlingar.
Hoppas att jag är hemma i skaplig tid så att det kan bli en löptur innan det är dags att läsa igenom morgondagens föreläsningar innan ögonen faller igen. Det brukar vara strax efter 9, vilket ät PRO varning enligt min sambo.
Tack för idag!
Jessica
Planeringsdag
Idag är det söndag, vädret här i Karlstad har varit väldigt växlandet. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att det i nästa stund ösregnar. Mitt i allt detta blåser det nästan storm. Ja, ja så har vi haft det här i Karlstad idag.
Själv har jag suttit inne och planerat lite inför starten av gympasäsongen. Jag är gympaledare i Karlstads Gymnastikförening sedan några år tillbaka, och har hur kul som helst. Om det inte vore för att man måste göra ett nytt pass!!!! Jag har varit gympaledare sedan 1996 nu, och det blir bara värre och värre att komma på musik och rörelser. Och nu är det bara en vecka kvar tills vi börjar. Det blir nog så att jag drar igång gympandet med gamla pass om jag känner mig själv rätt, eller så sitter jag på söndagkväll nästa vecka och sliter mitt hår i ren förtvivlan. Inte nog med att jag ska göra ett så kallat "Landgympass", jag ska även hitta på ett vattengympapass, eftersom jag är ledare där också!
Usch ja, vad gör man inte för att komma ut och få motion. Annars såg jag under helgen att fotboll bränner mer fett än vad löpning gör. Får nog försöka sätta igång att sparka boll jag också. Kan man börja när man är 45 år? Nej, jag gör nog som jag brukar göra - sätter mig i soffan framför TV:n och kanske äter något godis av något slag och bara njuter!
Ha en bra kväll allihopa
AnnaKarin
Junicupen i Karlstad
Jag kom med som funktionär på den här turneringen 1997, då som försäljare i kiosken. De flesta lagen kommer från Stockholms-trakten, eftersom de lagen tydligen inte får spela sina matcher på gräs utan de spelar på grusplaner. Här i Karlstad får de spela på gräs, och de trivs alldeles ypperligt där. Och så är jag där och hinner knappt titta på någon match, för vi har så fullt upp i kiosken. Efter att ha gått Friskvårdslinjen på Molkoms Folkhögskola har jag avancerat till sjukvårdsansvarig. De två senaste åren har jag fått sköta om skavsår och sträckningar i lårmuskler. Men det är kul, och vi får väldigt bra kontakt med spelarna.
Fast det fattas tjejlag! De första åren jag var med var det med så pass många tjejlag att det kunde bli en serie för dem också, men nu ... Vart är ni??!! Jag vet att Korpen Karlstad bara hoppas och önskar varje år att det kommer tjejlag också. Så kom igen nu tjejer - anmäl er till nästa år!!!!
Ett annat litet minne som jag har med fotboll är från när jag var liten och gick på grundskolan. Min mormor och morfar hade en garageinfart, där jag lekte för mig själv efter skolan och under loven. Och vad gör jag då? Jo, jag spelar fotboll! Och jag är både hemma- och bortalag, PLUS kommentator! Min mormor var tvungen vid något tillfälle att kolla efter vem det var jag pratade med, så var det bara lilla jag som kommenterade matcherna jag spelade.
Detta är sista inlägget från en icke-fotbollspelande värmlandstös för den här gången! Det har varit jättekul att få skriva om mitt liv inom fotbollsvärlden. Och jag hoppas att ni som läser har haft nöje att läsa mina rader. Jag återkommer gärna igen vid ett senare tillfälle!
Ha det gott och en bra helg!
AnnaKarin
Chaufför åt en tvättäkta prinsessa ....
.... har jag aldrig varit, men inte långt ifrån. 1995 var det damfotbolls VM i Sverige, och Karlstad var hemvist för en av grupperna. I gruppen spelade bland annat Nigeria. Deras Head Of Delegation var prinsessa, och det var med spänt intresse som hon väntades in av oss som ingick i körcentralen. Jag var då med i Kvinnliga Bilkåren och kåren här i Karlstad hade ansvaret för alla så kallade VIP-körningar. Det blev en jobbig vecka, men oj vad vi hade kul.
Jag jobbade först mina åtta timmar på mitt ordinarie jobb, och sen var det bara att slänga sig på cykeln ner till Stadshotellet mitt i Karlstad, för att jobba kanske runt åtta timmar till på VM:et. Sova det fick vi göra sen när allt var slut efter en vecka. Jag tror inte att jag sov speciellt många timmar den veckan, bara ett par timmar varje natt.
Det lag jag var med och körde mest var det norska landslaget, som vann hela turneringen tillslut. Fast en gång fick jag vara med och köra även det nigerianska landslaget. De hade besök av vad jag tror var hela regeringen en dag, och de skulle köras ut till flyget senare på eftermiddagen. Så hela bilparken just då fick ställa upp och köra. När vi var tillbaka på hotellet, där vi hade vår körcentral, kom Prinsessan inspringandes och gav alla oss tjejer en varsinn kram - hon hade fått lite parfym av sin chaufför och ville att vi andra skulle känna hur gott hon luktade.
När gruppspelet och den kvartsfinal som spelades i Karlstad var över, då var det en tomhet som kom över mig. Det hade varit en sån intensiv vecka med mycket körande runt om i stan, plus en sväng ner till Partille en natt, så man var helt slut överallt. Vi ville inte att det skulle ta slut, så vi var några stycken som fixade biljetter till finalen i Stockholm. Den dagen regnade det - den enda dagen på hela VM:et tror jag som det gjorde det. Till att börja med verkade det som om det var final i vattenpolo mellan Tyskland och Norge, inte fotboll för planen var så dränkt av vatten. Men solen kom fram på slutet, och det blev en riktigt bra match. Som då Norge vann med 2 - 0.
Mycket roligt har jag fått vara med om tack vare intresset för både fotboll och bilar. Och det är ju kul när man kan kombinera ihop de båda intressena genom att det kommer en större turnering där det behövs chaufförer. Vi fick erbjudande att köra även på EM:et som var i Värmland något år senare, men det blev ingenting av det. Fast det skulle ha varit kul att få ha varit med på det också.
Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!
AnnaKarin
Jitex i mitt hjärta
Jag har varit med i supporterklubben i något år då 1981 när detta hände. Jitex spelade mot QBIK och jag skulle få åka med spelarbussen från Karlstad till Grums, där jag då bodde. En resa på cirka tre mil, och det var den mest pirriga och nervösa dag jag har varit med om. Ja, tänk er själva att få åka buss med sina absolut största favoriter - jag var så nervös så jag skakade nästan.
Men vilken lycka det var att få kliva upp på bussen tillsammans med kompisen, som skulle gå av innan mig. Där satt hela den svenska fotbollseliten, och så jag då. I Jitex då spelade stjärnor som Elisabeth Leidige, Pia Sundhage, Anette Börjesson och Marika Domanski. Ja, nästan hela laget spelade ju i landslaget då. Jag vågade nästan inte vända mig bakåt för att kolla vilka som egentligen var med. Men de satt där - hela gänget.
När vi kom till Grums skulle det bli mat, så bussen stannade vid Folkets Hus, och hur hungrig jag än var, så var jag så nervös så jag skulle förmodligen inte ha fått i mig en bit. Till min lycka fick jag prata i några minuter med Anette Börjesson då medan hon käkade. Sen fortsatte färden, jag klev av några minuter senare och Jitexbussen fortsatte mot Göteborg.
Jag var ett minne rikare - ett minne som jag bär med mig hela tiden och som jag tänker på ofta. Hela dagen kommer jag ihåg som det vore i går, och nu är det 27 år sedan! Och Jitex hejar jag fortfarande på trots att de spelar i ettan och inte i allsvenskan. Men jag hoppas och tror att de kommer upp igen!
Nu ska jag ta natten, klockan är mycket. Imorgon kommer det mer!
AnnaKarin
Jobbig vilodag
Belöningen blev ett härligt dopp i en iskall Kroppkärrsjö när vi kom tillbaka in till Karlstad. Jag, som inte har badat än i år, höll på att få en chock när jag skulle "kasta" mig i. Gissa om jag var lång innan jag väl doppade mig. Men nu har jag badat, och frågan är om jag kommer att bada ute någon mer gång i år - tror knappast det.
I alla fall, det känns i ett antal muskler i dag att jag inte har cyklat så här långt på ganska länge. Har man bil så blir man ganska lat. Nu har jag ingen bil längre, så nu är det cykeln som gäller. Och har man målet Tjejvättern framför sig, så ...
Ha en bra dag allihopa, så blir det mer senare ikväll. Och då blir det ett kärt fotbollsminne från tidigt åttiotal.
AnnaKarin
När jag började och avslutade min fotbollskarriär
Jag avslutade min aktiva karriär som fotbollsspelare flera år senare, närmare bestämt i ettan på gymnasiet. Då var min klass med i en skolturnering, och eftersom varje tjej i laget fick ett bonusmål låg min klass långt före redan från början, vi var bara tjejer i min klass. Själv stod jag i mål, och ärligt talat så är jag rätt bra som målvakt i vilken sport det än är. Vi vann våra två första matcher och låg bra till i tabellen - då blev jag sjuk och missade den tredje matchen. I vårt mål stod då den mest bollrädda i laget, självklart förlorade vi då. Och sen blev det inga fler matcher för oss. Så med detta avslutades min fotbollskarriär.
Sedan 1978 har jag inte spelat någon fotboll alls, bara tittat på. Men jag har tittat på desto fler matcher. Min stackars far fick köra runt mig i hela Värmland innan jag fick körkort för att jag bara var tvungen att se Jitex BK spela här i Värmland. Otaliga gånger har vi varit till Mallbacken och titta, vi har varit i Karlstad och till och med i lilla Eda när de spelade i allsvenskan en kort sväng på åttio-talet. Men vad gör man inte för att se sina idoler spela?
Numera skriver jag om fotboll. Tänk att få skriva om det man tycker så mycket om! Och detta bara för att jag kom på att jag skulle intervjua redaktör Anette för ett skoljobb jag hade under min utbildning till journalist. Och som ett led i detta, så ska jag den här veckan blogga om mitt intresse för fotboll och mina minnen från vad som känns som ett tidigare liv.
Hoppas ni kommer att få någon glädje av mina rader!
AnnaKarin
Presentation av AnnaKarin Johansson
| Gör: | Ingenting just nu, är en arbetslös ekonomikontorist som precis skolat om sig till journalist. |  |
| Född: | Den 1 juli 1962 på Karlstads BB | |
| Bor: | I Karlstad | |
| Bakgrund: | Har jobbat som receptionist och ekonomikontorist på ett antal företag i Karlstad. Nu har jag skolat om mig till journalist som är en dröm jag har haft att bli i ett stort antal år. | |
| Fotbollsbakgrund: | Som fotbollsspelare - knappt någon. Har spelat en skolturnering på gymnasiet, det är det enda. Annars är jag en MYCKET aktiv f d supporter till Jitex BK | |
| Gillar: | Mina nallar. Samlar på kramdjur av alla de slag, och det är alldeles för många i min trea. Och Pollygodis. | |
| Aktuell: | Har precis blivit B-loggare på damfotboll.com. | |