Dagen innan imorgon.
Igår kväll var det träning som gällde.
En ej namngiven tränare, och jag kan säga så mycket som att det inte var Thomas, fjäskade galet mycket för att försöka få sitt namn i tryck på en viss damfotbollshemsida. Är ledsen att behöva krossa hans illusioner, men för detta krävs extraordinära prestationer av sällan skådat slag (det är faktiskt helt okej att mobba sina tränare i offentliga forum när laguttagningen är klar och det, i princip, inte finns någon återvändo!)... Annat anmärkningsvärt från fredagens träning var att Sofie a.k.a Åke a.k.a Jag-skriver-alltid-mitt-riktiga-namn-på-offentliga-sidor sprayade klisterspray (små barn roar sig lätt!) på Marres skor innan träningen. Jag tror aldrig hon märkte något!?
Idag är det uppladdning med tillhörande kolhydratintag inför morgondagens match mot Gauthiod som gäller!
Och så landskamp ikväll förstås.
Jag säger som Thomas skulle ha gjort:
"Sverige vinner med 2-0. Thomas Brolin gör båda målen..."
Torsdagen i komprimerat format.
Dagen började med en försovning. Ett fenomen som tyvärr verkar ha blivit en otrevlig vana vilken jag har lagt mig till med lite så här lagom till intensivplugget innan sommaren. Hur som helst så lyckades jag, mot alla odds, slutligen ta mig upp ur sängen och transportera mig till Lunds Språk- och Litteraturcentrum för lite plugg med en kursare. När meddelandet nådde oss om att det var utförsäljning på Skivlagret försvann dock alla tankar på allt vad finansiell ekonomi hette och vi lämnade kvickt marknadsrisk och prissättning av obligationer åt sitt öde...
Kan någon klandra oss?
Det är trots allt inte var dag det är 50-procentig rea och när man är fattig student som lever på existensminimum ska man minsann vara tacksam för det lilla!
Därefter bar det av till stationen för att i vanlig ordning möta upp Vlora och ta tåget till Kristianstad.
Träningen inleddes starkt.
Nilsson fick agera diktator (hon utbildar sig till lärare, det är ju ändå nära nog synonymt?) och utnyttjade sin enväldighet till att hålla i en uppvärmning som bland annat innehöll "tre zoner". Mitt lag stod för en gedigen insats trots att vi inte levde upp till samma standard som det gamla, fruktade mästarlaget Jönsson-Ericsson-Falk (vilket, synnerligen välförtjänt om jag så får säga, har utnämnt sig till Årets Tre Zoner-lag). Efter denna prestigefyllda drabbning blev det spel elva mot elva innan vi avslutade med spel på liten plan med mycket avslut.
En riktigt kul träning med andra ord.
Nu är jag åter hemma och det är hög tid att sova.
Jo, just det. En sak till.
Det känns hemskt att behöva erkänna det men Erra fortsätter att briljera med sin dödligt farliga högerslägga (att hon har betalat stora summor för att jag ska skriva så bör emellertid förbli en hemlighet...)
En presentation.
Mitt namn är Johanna Jönsson, jag är 19 år gammal och är, sedan två månader tillbaka, bosatt i Lund där jag är i full gång med mina studier på Politices Magister-programmet. Jag fostrades i ex-allsvenska WÄ IF men är nu inne på min femte säsong i Kristianstads DFF. Om någon undrar på vilken position jag spelar envisas jag alltjämt med att kalla mig innermittfältare, men de flesta i min omgivning betraktar mig, sedan ungefär en månad tillbaka, som ytterback. Karakteristiskt för mig som fotbollsspelare är att jag är löpstark och en duktig passningsspelare med bra blick för spelet samt att jag har världshistoriens förmodligen fulaste löpstil. Man har sagt mig att den ser ut som en korsning mellan Michael Johnson och en friidrottsgångare... Om någon vågar sig på att förklara hur den kombinationen är möjlig så är ni hjärtligt välkomna att försöka!
Tentaskrivande och träningsledighet.
Nåja. Jag överlevde även denna prövning (dock bör det låtas förbli osagt huruvida den gjorde mig mycket klokare eller ej) och därefter bar det av till domkyrkan och en stunds välbehövlig avslappning i det gröna i goda vänners sällskap. Det får räcka som återhämtning innan plugget återupptas imorgon inför den kvarvarande tentan i finansiell ekonomi nästa vecka.
Plugg, plugg, plugg. Denna själsdödande verksamhet när man istället kunde ha gjort något konstruktivt med sitt liv. Som att käka glass på Glasskulturen (otillåtet, syndigt gott), spelat boll i stadsparken eller firat Milans Champions League-seger med ett dopp i valfri lundafontän. Men men. Jag är inte bitter...
Serien har startat på bästa möjliga vis.
Sex vinster av sex möjliga och Kristianstads DFF toppar söderettan.
Dessutom har vi uppvisat ett målskytte som aldrig förr med delad skytteligaledning för Klicken, Moberg och Frida som har gjort sex mål vardera. Bör dock erkännas att jag i hemlighet är lite förbittrad på min kära backlinjekollega Erra som har ryckt ifrån i den interna backskytteligan med sina två mål (hon erbjuder förövrigt lektioner på sitt expertområde "skott-från-död-vinkel" tisdagskvällar klockan 20.00 på Vilans IP. För visat intresse kontaka mig eller anmäl er i gästbok på kdff.nu).
Men, jag misströstar icke, ty även min dag skall komma!
Lite småsnuskig tillfredsställelse när man slog upp tidningen igår och kunde läsa att vår publiksiffra, för första gången sedan urminnes tider, överträffade Kristianstads herrlags.
Nästa hemmamatch möter vi Jitex.
Då hoppas vi att trenden håller i sig.