Inte en spya i sikte på väg till jobbet i dag. Ändå ett framsteg.

Jag vet inte om killen som stod och sov över muren var medveten om det. Vid hans fötter låg en spya. Gylfen var öppen, skärpet på sne. Jag gick förbi. Som alla Bajenfans också gjorde, fast åt andra hållet. Men efter tio meter vände jag. Killen sov inte. Jag hörde honom hicka där han stod hukad över muren. "Halllå, hallå", sa jag. Jag vågade inte ruska honom i armen - rädd för att få konstiga kroppsvätskor på mig. Killen svarade inte. "Halllå, hallå", sa jag. Inget svar och jag gick vidare, som alla andra. 

När jag lämnat kom två poliser fram. De började resolut att ruska killen i armen. Jag tänkte på bästis L som är polis. Modigt att ruska spyende killar i armen.

När jag berättade historien för pojkvännen M konstaterade sa han bara: "Typisk Bajenfans". 

Kanske. Eller en förvirrad själ långt bort från Vångavallen.

_________________________________

T undrar i en kommentar vem jag tror blir första svenska att bli världens bästa.

Jag säger Caroline Seger, Linköping. Tätt följd av Nazanin Vaseghpanah, AIK.