Hejsan, jag heter Lotta, är 16 år och älskar fotboll. Man kan nästan säga att jag heter fotboll i andranamn, eftersom jag inte har något annat. Lotta, fotboll, Schneider. Det låter bra! Fotbollen kommer in överallt i mitt liv, jag skriver om fotboll, jag spelar fotboll, jag kollar på fotboll, jag hänger upp bilder om fotboll, jag älskar fotboll.

Men det har inte alltid varit så. Först när jag var 11 år började jag intressera mig för denna härliga sport. Innan dess har jag aldrig haft någon relation till fotbollen. Ingen i min släkt spelar och ingen tvingade heller mig att börja spela, tyvärr. Men så under VM 2003 i USA sa det "klick" och jag blev förälskad. Min tre år äldre syster kollade på matcherna och förklarade för mig vem som kallades "Vickan" och vilka som var bäst i laget. Sverige tog sig vidare från gruppen, Sverige kom vidare från kvartsfinalen och snart var Sverige i final. För varje match som gick växte mitt intresse. Och när Sverige förlorade finalen fick mina föräldrar trösta en gråtande 11-åring.

Jag älskade det svenska landslaget och lärde mig allt om spelarna. När de fyllde år, hur gamla de var, vilka klubbar de spelade i och vad de hade för jobb. Jag klippte ut varenda artikel jag hittade om damfotboll och tapetserade mitt rum med bilder. Jag samlade autografer på matcher och blev överlycklig då en spelare log för mig in i kameran. Här byggde jag min grund för den kunskap jag idag har om de svenska fotbollstjejerna.

Tillslut beslöt jag mig för att även börja spela fotboll själv. Som 12-åring började jag i Järna SK där jag spelade i tre år. När vårat lag lades ner bytte jag till en annan liten klubb, Hölö-Mörkö IF där jag fortfarande spelar.

Efter VM 2003 började mitt fotbollsintresse smitta av sig på mina texter och snart gjorde jag en egen klasstidning om damfotboll. Två år senare skrev jag min första artikel i fotbollsmagasinet Nya Mål. Detta var stort och jag var oerhört stolt.

Tre artiklar i Nya Mål vart det innan jag i höstas började skriva för hemsidan damidrott.se. Nu fick jag plötsligt chansen att träffa mina idoler som jag sett upp till och avgudat i alla år.

Mitt första uppdrag för hemsidan blev att åka ner till Kolmården där landslaget precis var på träningsläger inför VM 2007. Jag blev väldigt glad över att de ville att jag skulle dit och göra intervjuer och reportage, men samtidigt fruktansvärt nervös. Jag insåg att det nu fick vara slut med autografjagandet. En journalist ber inte sina "intervjuoffer" om en autograf efter intervjun eller låter sig bli fotad tillsammans med personen. Här gällde det att verka så proffsig som möjligt. Det lyckades och jag fick till två bra intervjuer med Lotta Schelin och Sofia Lundgren.

Sedan har det fortsatt med krönikor under VM och reportage från fotbollsgalan.

Och nu detta. Att få blogga på en så stor hemsida som damfotboll.com känns stort. Jag ska verkligen göra mitt bästa och hoppas att alla ni där ute kommer få några trevliga lässtunder under veckan.

Ha det så bra!

Lotta Schneider