Vad är medias uppgift för att öka intresset för damfotboll och vad måste faktiskt klubbarna själva jobba med? Hur framställs damfotbollen i media? Hur är egentligen fördelningen mellan herr och damsport? Allt detta har de senaste fyra dagars inlägg handlat om. Jag har verkligen försökt beta av det mesta inom det här området och fått många härliga kommentarer som nu gjort att jag inte längre känner mig så ensam om att tycka så. Det finns fler som har lagt märke till olikheterna. Det är svårt att ta initiativ till att göra något åt problemet, men egentligen borde vi alla, som tycker så, göra det. Det hjälps inte att en desperat 12-åring skriver arga mejl till sportchefen på DN för att få läsa mer om sina idoler. Det behövs en ordentlig reaktion. 

"Den överlägset vanligaste kritiken jag får från våra läsare är att vi har för lite bevakning av herrarnas allsvenska i fotbollen (det och att vi borde ha mycket mer bevakning av elitserien i ishockey)

Så svarade Anders Steinvall, f.d. sportchef på DN, när jag frågade om han fick in många klagobrev vad gällde fördelningen av dam och herrfotboll. Ni kanske kan tänka er vad besviken jag blev. Jag minns att jag tänkte då: "om t.o.m. jag kan mejla in och klaga, varför gör inte fler det?". Jag kunde verkligen inte förstå att jag var så ensam. Jag önskade att fler kunde sätta sig ner, fem minuter, skriva ihop ett snabbt mejl och skicka iväg det.

Redan då bestämde jag mig för att fortsätta uppmärksamma olikheterna. Och nu fick jag denna otroliga chans; att få skriva en hel vecka för damfotboll.com, om precis vad jag vill - eller hur Anette? Självklart tar jag min chans och uppmanar alla som läser det här att reagera. Ett mejl eller ett kort telefonsamtal räcker. Det måste inte vara en fler-sidig avhandling, bara något litet. Så att det märks att det finns ett intresse.

Men våra synpunkter ska inte bara vara negativa. Det behövs också uppmuntran att fortsätta när någonting har blivit bra.

Såhär avslutade Anders Steinvall ett mejl där han berättade om alla deras stora satsningar på damfotbollen: "Tyvärr har dessa stora satsningar resulterat i ytterst få läsarreaktioner, vilket är trist. Om tystnaden beror på att många tycker det var bra eller ointresse är svårt att säga".

Jag har nu förstått att mitt engagemang som 12-åring ändå ledde någon vart. Visserligen lyckades jag inte förändra hela Mediasverige med mina mejl, men däremot hände något annat. Jag lyckades bli riktigt arg, förbannad och besviken. Om jag inte hade skrivit de där mejlen, hade jag inte haft något att skriva om idag. Min ilska har hållit i sig i fyra år och förhoppningsvis håller den ännu längre.

Nu avslutar jag mediabloggen, vad jag ska skriva om imorgon och på söndag får ni se. Vi hörs imorgon!