För Er som undrar: Vad gör en fd fotbollsspelare som fortfarande älskar fotboll som som får okontrollerade ryck i benen varje gång hon ser en boll och en härligt grön gräsmatta?
Börjar spela?
Nej, nej, nej man får istället för sig att ge tillbaka till fotbollen genom att: bli tränare!

Efter lång och intensiv övertalning lovade jag att ställa upp som hjälptränare för Värnamo Södra:s 8-åriga grabbar. Eftersom jag har noll erfarenhet av barn, konsulterade jag min gamla klasskompis Maggan, numera min granne och stolt mor till fyra barn. Enligt henne räcker det att känna till grundfakta så som:
* Om ett barn kommer springande och skrikande med blodet rinnande från huvudet = helt normalt - inga problem.
* Om ett barn ligger ner helt tyst och blöder = inte bra - problem!

Berikad med denna kunskap gick jag för fyra veckor sedan ner till min första träning som ledare.
Efter samling (39st barn) och presentation, delades de in i fyra grupper för övningar. Jag tilldelades tio lirare i väldigt förstora röda västar. Vi gick bort till min hörna där bollar och koner prydligt stod uppställda.
När jag äntligen, efter många minuter, fått ihop mina kycklingar och skulle börja förklara den extremt enkla övningen, sker följande:

Lirare nr:1 måste springa ut till buskarna för att kissa. Utav detta blir det en kedjereaktion och även nr:2, nr:3, nr:4 och nr:5 måste kissa. Lirare nr:6 sitter och äter gräs, nr:7 och nr:8 har börjat att brottas samtidigt som nr:9 ställt sig upp och börjar skjuta bort alla bollar som jag lagt fram till övningen. Lirare nr:10 sitter välkammad framför mig och berättar om den silverfärgade cykeln, med röda flammor, som han ska få om nio dagar när han fyller år!

När jag åter igen fått ihop min grupp och kört igång träningen dröjer det inte många minuter innan hela övningen, ja alla ungar i alla träningsgrupper, stannar upp och pekar åt samma håll samtidigt som de skriker: -glass!
Det var Hemglass-bilens siren/melodi som ekade från bostadsområdet några hundra meter bort......

När jag åkte hem efter den träningen tänkte jag bara på en sak: "Jag ska sterilisera mig!"

Men skam den som ger sig! Tre dagar senare var jag tillbaka med nya krafter och nu, åtta träningar senare undrar jag varför jag inte gjort detta tidigare. De är helt enkelt underbara!
Och det är fantastiskt kul att se deras fotbollskunskaper utvecklas från träning till träning.

Att de sedan blir imponerade när man kickar till tio, under någorlunda kontrollerade former, är bara ett plus. Det gäller bara att inte bli övermodig, utan att plocka upp bollen på tio, för det är då ljumskarna börjar värka och fiolsträngarna till baksidor gör sig påminda....

För Er som undrar:
NEJ - jag steriliserade mig aldrig...
JA - jag är orolig för killen som äter gräs, jag lovar att hålla extra koll på honom...

Slut för idag och tack för idag /LILLIS