Hej fotbollsvänner!

Jag har redan konstaterat att det var väääääldigt länge sedan jag var aktiv fotbollsspelare. Jadå, numera gör man sig bäst framför TV:n, på läktaren eller som statistik i fotbollssammanhang.
Det här med statistik kan vara rätt kul.
Varje år är det någon ung och ambitiös journalist som får för sig att fördjupa sig i "gåtan": varför finns det så få damlandslagsspelare med utländska (främst utom-skandinaviska) föräldrar?
Det är då mitt namn brukar dyka upp eftersom "Bozicevic" avslöjar mina Kroatiska rötter (båda föräldrarna).
Men -NEJ- jag har inga svar, utan tänkte istället berätta om en episod som utspelade sig hos fam Bozicevic (redaktör Börjesson nämnde den i min bloggpresentation, men här kommer fullversionen).

Mina föräldrar (båda har tyvärr lämnat jordelivet i ung ålder) har alltid uppmuntrat mig att spela fotboll, och i ungdomsåren har de alltid kört mig till och från träningar och matcher, utan att ens sucka.
Så när jag bestämde mig för att flytta till Malmö och prova allsvenskt spel var det bara positiva tongångar.

Det enda som oroade min mamma var: maten!
Kroater äter väldigt mycket och .....typ....alltid! Hos en Kroatisk familj puttrar det alltid i minst två grytor på spisen, medan steken gör sitt i ugnen och brödet jäser i väntan på att få gräddas.
Så efter min flytt handlade alla samtal hem om mat:
- Vad har du ätit idag?
- Du har väl mat hemma? osv osv
Jag svarade alltid -JA- och ljög ihop en för dagen schysst meny, fast jag troligen precis käkat fiskpinnar med två tryck i brödrosten och till detta potatis-pulvermos i ljummet kranvatten....

Så när jag för första gången blir uttagen till ett läger med A-landslaget (2st träningsmatcher mot Norge, om jag minns rätt), ringer jag hem för att berätta om den fantastiska nyheten.
- Mamma, jag har blivit uttagen till A-landslaget, så om två veckor ska vi åka till Norge i fem dagar på träningsläger!
Svaret som kom - kom från hjärtat:
- Herregud vad bra, då vet jag att du får mat de dagarna i alla fall...

Som sagt: Kroater och mat - lös den gåtan istället!

Slut för idag och tack för idag /Lillis