Kära läsare av dessa rader,

Ännu en dag, ännu en blogg att skriva i. Min syster, som är en världens tio roligaste personer, har fått för sig att hon tycker att jag skall ha en fuschsia-blogg. Jag har nämligen en gång av familjemedlemmar fått en fuschsia på stam, ett riktigt vackert exemplar som säkert hade kostat otroliga summor. Fuschsian levererades stolt till min koloni av familjemedlemmar som var inbjudna på grilleri. Men - sommaren var varm, placeringen var fel, jag hade inte finger tip sensibility och fuchsiahelvetet gick dän som man säger. Detta var för några år sedan. Nu har jag, av min humoristiska syster med familj, fått en ny fuchsia - denna gång i ampelvariant. Jag är nu så stressad över att hålla fuschsian vid liv att jag knappast kan cykla till mitt arbete utan att ta den med mig. Alla fuschiatips anammas och mottages tacksamt.

Men nu skall det handla om fotboll.

När jag av chefredaktör Börjesson fick uppdraget att blogga på denna eminenta site ringde jag omedelbart till min goda vän, före detta MFF- och landslagsspelaren Anika Bozicevic som numera är bosatt lite utanför "Apladalen i Värnamo".

Anika, som kallas "Lillis" är en sann källa till inspiration eftersom hon dels har ett mycket bra minne för detaljer, dels har hon och jag sedan flera år en plan om att skriva en bok om våra minnen från elitfotbollen. Det förlag som läser detta och direkt känner "wow" ombedes höra av sig till oss fortare än kvickt. Vi vill gärna gå på författarluncher med Henning Mankell och Annika Lantz, köpa nya kläder hela tiden och stå inför fulla hus på Bok- och biblioteksmässan och marknadsföra vår produkt.

När jag så frågade "Lillis" om vad jag skulle skriva svarade denna entusiastiska kvinna med bara ett enda ord:

- Madsen!

Det var kort och kärnfullt och ett helt riktigt påstående.

Alltså berättar jag lite om Madsen.

Madsen, med förnamnet Annika, - numera är hon gift och heter något annat - var under många år naprapat i Malmö FF:s allsvenska damlag. Inom ramen för sin profession är hon helt fantastisk och nådde många goda resultat med skadade spelare. Själv är hon en naturkraft och har en simultankapacitet som inte många kan toppa. Med fyra barn på meritlistan, eget företag samt en aldrig sinande lust för nya saker är hon på många sätt berömvärd. Gård på landet har hon också, förresten.

Just fotboll var dock inte hennes starka sida. Då dessa episoder utspelade sig hade Annika ett stort intresse för mat och godis. Ja, hennes längtan efter sötsaker sträckte sig ibland något för långt.

Kolla bara dessa exempel:

- Minns ni en sorts blåvit liten väska i hårdplast som man brukade ha kylpåsar i? Denna typ av tingest finns säkert inte längre (finns förresten kylpåsar längre?) men då var det en sak som åkte med till alla matcher. Annika hade ansvaret för denna liksom för övriga sjukvårdsmaterialet men en gång blev hon avslöjad. Någon blev skadad under match och då Annika skulle rusa ut på planen glömde hon sin lilla blåvita box. En ordningssam ledare öppnade den då för att eventuellt kunna bistå med kylpåse. Locket var lite svårt att öppna för att....väskan var alldeles full.....av ett åttapack muffins!

- En annan gång hade matchen just börjat, det var bortamatch på Hagavallen i Öxabäck och alla som varit där minns förmodligen två saker: 1) att man fick ta väldigt kort ansats om man la hörnor från höger på ena sidan på grund av ett stort berg som låg just där - arenan är k-märkt och 2) kiosken som var så otroligt välsorterad. Annika som stod i korvkön direkt efter avspark fick plötsligt ett bud från sidlinjen: - Huvudskada!

(Här blir det en liten parantes. Ett bud från sidlinjen skrev jag. Lät inte det j-vligt litterärt i sammanhanget? Jag tänker på direkt på Frödings dikt som börjar: Tungt gick ett sorl ifrån Asgårdsvallen, Balder är fallen, glansen är släckt i den höges sal.....osv. Hrm, det bor en kärlek till Fröding i mitt bröst! Nu tillbaks till Hagavallen, inte Asgårdsvallen )

Annika släppte allt hon hade för händer och.....nej, så gick det inte till. Annika sprang, med den gigantiska sjukvårdsväskan i ena handen och en smal grillad med senap och ketchup i den andra ut på plan. Där behandlade hon den skadade som inte var så farligt skadad. Jag tänkte faktiskt krydda den här historien med ...."och så bad hon domaren hålla korven medan hon behandlade" men då hade det varit så uppenbart att den inte var sann. Det är den, emellertid! Sann!

Nästa episod ur Madsens liv:

- En gång på Malmö Stadion blev alla avbytarna halvdrogade under pågående match. Det luktade kort sagt sprit på bänken. Alla tittade på varandra och undrade vem som hade tagit en hutt innan matchen men så kom man att titta på Annika.....som helt ogenerat satt och målade naglarna!

- Vid en landskamp Sverige-Danmark på Malmö Stadion satt 48 spelare med ansiktsmålning, landslagströjor och fanor för att heja på fosterlandet som dessutom hade representation i form av lagkamrater. Det enda som bröt av på den bänken var Annika som satt och .....broderade på den häradsdräkt som hon sedermera bar vid sitt bröllop!

- Vid ytterligare ett annat tillfälle var det träningsläger i Danmark. Det pågick match mot Fortuna Hjörring, det var så blåsigt att danskorna hade svårt att få fyr på sina cigaretter i halvtid. Ni hör att detta utspelade sig under ett annat århundrade, eller hur? Annika som inte uppfattade den irritation som fanns ute på plan gick in i omklädningsrummet för att värma sig en liten stund innan matchen slutade. Då fick hon den gyllene idén att ....ja, hör nu här....sy ihop spelarnas byxben, allra längst nere där foten liksom skall sticka ut! Lite på måfå valde Annika, som alltid var utrustad med sy-kit som ni förstår av texten ovan, ut ett par olika jeans som hängde på krokar. Så tog matchen slut och spelarna kom in. Fullständigt vansinniga. Matchen hade förlorats och det förekom ett internt bråk, det rörde sig visst om en hörna som någon inte hade tagit rätt markering på. Ni som har viss insyn förstår ju nu att vår färgstarka målvakt Elisabeth Leidinge kliver in i handlingen. Under sin tid som spelare visade hon ibland prov på ett mustigt språk och en röst som gjorde satelliter överflödiga. Just denna dag var hon rosenrasande. Eden som kom ur hennes mun när hon skulle försöka stoppa sina långa Julia Roberts-ben genom brallorna är inte tryckbar av hänsyn till minderåriga och frireligiösa. Än en gång hade Annika Madsen satt sitt avtryck i fotbollshistorien.

- Sist men inte minst, en annan händelse från ett annat läger i just Danmark. Det var tidigt 90-tal, MFF var iväg och mötte ett lag från Odense vars namn jag glömt. Vänsterbacken Therese Bergkvist, fortfarande idag aktiv ungdomstränare i LdB, for omkring som en virvelvind på planen. Annika Madsen observerade hennes raider och gav kommentaren: - Guuud så offensiv Tessan är, snart gör hon mål!

Vi andra ledare som hade nåpot bättre koll kände oss föranledda att lakoniskt konstatera:

- Madsen, hon är vänsterback, det är andra halvlek och de har bytt sida!

Det var allt för idag!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!

(Agnetha Fältskog, 1976.....)