Hej och godmorgon alla läsare och övriga vänner,

7-0 till Sverige och jag som tippade 6! Å andra sidan gjorde både Sjögran och Lundin mål precis som jag sa. Emellertid fick inte Frida Nordin spela. Jag tror att jag skall ta Dennerby i örat lite grand. Detta om detta, nu skall vi tillbaks till forntiden. Apropå forntiden så har man hittat en fornlämning i skånska Uppåkra som är förbluffande lik Musse Pigg. Tänk om Musse är ett ufo som har hälsat på hos oss för länge sedan och att det finns en särskild Musse Pigg-planet där alla ser ut som han. Hrrmmmm.

Idag vill jag tacka och säga hej till Magdalena i Själevad! Glad midsommar själv!

Nå, fortsättning följer från igår, vi befann ju oss i Kina, ombord på ett plan som åkte jojo upp och ner i luften. Ner kom vi välbehållna till slut även om en uppdaterad ledare tyckte det var pedagogiskt att informera oss alla om att Air China hade världens högsta olycksstatistik vid tiden för vår färd. Detta sa han när vi befann oss tiotusen meter över marken.

En anna flygresa i Kina var något lugnare. Dock fanns det flera spelare som var väldigt flygrädda i laget. Amerikanska Denise Reddy bad varje gång till högre makter och knaprade på något som doktorn skrivit ut, nuvarande göteborgskan Jenny Engwall tyckte inte heller om att flyga. Vid ett tillfälle satt jag på ett plan, på ett tremannasäte tillsammans med Bozicevic och Annika Nessvold, mer om den senare nedan.

Vi satt och småskojade, bland annat tyckte jag att det var otroligt roligt när "Nesse" skulle berätta om sin samiska bakgrund och påstod att hennes pappa hade en egen joddel som han brukade dra i de norska bergen. När jag hör ordet joddling tänker jag på Kikki Danielsson och "The cowboy yoddle song" som var en landsplåga för rätt många år sedan. Det roliga var ju emellertid att samer jojkar, inte joddlar. Detta hade inte "Nesse" så stor koll på, kanske hade hon inte stått med pappa Olav i de norska fjällen och kallat samman renarna.

När vi satt där och pratade vände sig plötsligt Jenny Engwall om, hon satt snett framför oss, skräcken lyste i hennes ögon.

- Jag visste det, utbrast hon och började hyperventilera.

- Jag hörde det, de sa "accident"!

Tydligen hade flygpersonalen sagt något i högtalarna, men det hade vi inte hört för vi hade snackat så mycket skit. "Nesse" fanns sig emellertid snabbt:

- Det sa de inte alls Jenny, de sa "excellent"!

Med detta lät sig Jenny nöja. Naturligtvis hade flygpersonalen varken sagt det ena eller andra, de pratade endast kinesiska, men det visste ju inte Engwall. Då.

---

Dags för att berätta fler historier om dagens och gårdagens elitfotbollsspelare. En sak vill jag inte undanhålla er, även om den kan tyckas vara lite ekivok. Sofia Johansson, tidigare landslagsspelare och MFF-are, har många goda egenskaper. En är att hon berättar saker även om det är hon som gjort bort sig. Den här historien utspelades egentligen när hon spelade i gamla anrika Wä IF men hon berättade den snällt för oss när hon kom till Malmö FF.

Det var bussresa på väg till bortamatch, Sofia som kallas "Sivan" och de andra satt på bussen i godan ro och lyssnade till pop som strömmade ut ur högtalarna. Plötsligt spelade man gamla schlagers. Först ut var Pernilla Wahlgren som sjöng sin kända "Piccadilly circus". Alla i laget sjöng med, är det nåt som fotbollsspelare kan så är det svenska schlagers. Alla i bussen tog det strukna c:et. Heter inte det ciss förresten?

Plötsligt blev hela laget, alla utom "Sivan" moltysta och sedan följde ett skratt som varade från Göinge till Sunne. Mitt i låten sjunger ju Pernilla "...och inte för en miljon, vill jag missa mitt möte.... - med Piccadilly circus....osv". Istället för denna rad sjöng "Sivan" något helt annat, det värsta var att hon trodde att Pernilla sjöng samma sak. Vad hon sjöng? Jo, följande: "...och inte för en miljon, vill jag visa mitt sköte..."

Tanken på att Pernilla Wahlgren skulle spela in en schlager med denna text är helt osannolik. Men "Sivan" tyckte inte att en sådan rad var särskilt konstig i en svensk schlager, sjungen av en - vid tidpunkten för tävlingen - sjuttonårig Pernilla.

Men hela Wä skrattade och MFF skrattade och kanske är det någon i vårt avlånga land som skrattar nu också.

"Sivan" är för övrigt en stor djurvän.....not. Hon är ruskigt rädd för alla slags djur särskilt hundar och katter. Därför var förvåningen stor en gång då hon på en lagfest/kräftskiva hemma hos Lena Videkull började gulla med katten. Visserligen hade hon tagit en hutt till kräftan, men i alla fall. Hon inte bara lekte med katten, hon utmanade den också då hon höll en leksaksmus i ena handen som hon med jämna mellanrum kastade så att katten fick apportera.

Leksaksmus? Nej, sa Lena Videkull, någon sådan har jag inte. Då stelnade "Sivans" leende och det framgick att leksaksmusen var en riktig mus, ehuru död, som katten släpat in från framgångsrik jakt i trädgården. Denna döda mus hade "Sivan" lekt med i timmavis och kastat fram och tillbaks till katten. Hon hade inte sina linser inne. Ja, man skulle kunna skriva en hel blogg om "Sivan". Om hur hon som nybliven MFF-are gav sig ut att jogga i Pildammarna, hon rehabtränade och skulle springa lite extra.

Olyckligt nog satte hon inte i sina kontaktlinser då heller. Efter en halvtimmas dimmig sikt och trist ensamjogging såg hon plötsligt en grupp med blå träningskläder en bit bort. - Jippi, det är mitt lag och nu skall jag springa ifatt dem och så stretchar vi ihop tänkte "Sivan" och lade på ett kol. Till slut nådde hon gruppen av MFF-spelare, joggade glatt med dem, småpratade och stannade för att stretcha. Då märkte hon plötsligt att hon inte kände igen rösterna hos spelarna, ansiktena var också ganska obekanta. Och värst vad de såg små ut? Till slut förstod "Sivan" att något var fel. Ja, laget var i alla fall rätt men det var MFF:s flickor 12 som var ute och joggade och dem "Sivan" anslöt till.

----

Annika Nessvold är en annan gammal landslagsspelare som också lirade i MFF i sin glans dagar. Hon var, som ovan avslöjats, av unik blandning (smålänning/same) och borde därför vara fridlyst. Att hon är smålänning och därmed ekonomisk finns det otaliga bevis på, men ett av dem uppenbarade sig för några år sen när hon hade köpt ett sommartorp i sin barndoms bygder i Småland. "Lillis" eskorterade mig dit för en kaffevisit och "Nesse" visade runt på tomten. Har ni sett Raskens? Minns ni då hur hans soldattorp såg ut då han tog över det?

Så såg det ut i Villa Nessvold, bortsett från att Nergårds-Anna inte tryckte bak knuten. Däremot hade "Nesse" en riktig guldklimp på sin tomt. Den eländiga stenbumlingen som såg ful ut i hörnet och som hon hade tänkt baxa bort visade sig vara en fornlämning med hällstensristningar på! Goda råd var inte dyra. "Nesse" presenterade sin affärsidé: - Jag säljer kanelbullar och kaffe iförd en gammal småländsk allmogedräkt och tar entré vid grinden, alla som vill titta på runstenen (nu var det plötsligt en runsten!) får betala tio kronor! Det kan bli ett utflyktsmål i stil med Astrid Lindgrens värld!

När "Nesse" slutade spela allsvenskt gick hon, som så många andra, över till korpspel i det meriterade laget Blåa Tjejer. Tillsammans med andra hot shots från förr bildade hon ett slagkraftigt team. En gång kunde hon emellertid bara spela en halvlek. Hon hade bara lagt på parkeringsautomaten för tjugo minuter. Snacka om smålänning!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön midsommar med tillhörande ledighet. Hoppas ni alla har någonstans att fira och vänner att ringdansa med. En midsommarstory kommer imorgon!