Äntligen hemma igen!


Det blev som vanligt en lång och intensiv dag. Dock en dag med blandning av glädje och sorg.

Det roliga var att mina bästa vänner fick sitt första barn, en liten son som ska heta Axel och jag kan lova att det var två stolta föräldrar!

Axel välkommen till världen!!!


Det tråkiga var att jag på Aftonbladets löpsedlar i dag läste att "VM-stjärnan tog sitt liv". För mig är det inte bara en världsspelare i innebandy utan också en gammal fotbollskompis... Vi delade alltid rum på Västgötalägren och umgicks i tonåren även utanför fotbollsplanen. Linda tog sitt liv för två år sedan och det var först idag som jag fick reda på denna oerhört tragiska hängelse. Linda som redan i tidig ålder spelade i allsvenska Mariestad Bois kommer jag alltid att minnas för den bolltrollare och tävlingsmänniska hon var. Kanske var det viljan att alltid vara bäst som gjorde att hennes krav på sig själv blev för mäktig och som tillslut gjorde att hon inte orkade bära den bördan längre. Mina tankar går ikväll till Linda och hennes familj.


Så till dagens fotbollsträning. Det var ett riktigt bra pass av hela truppen, fylld av fart, kreativitet och härliga dueller. Det märktes att samtliga ville ha en plats i onsdagens startelva och presterade därefter. Våran huvudtränare Krister tyckte det var så bra att vi fick sluta fem minuter tidigare, vilket aldrig hänt förut... Frågan är om han var rädd att vi skulle skada varandra eftersom det smällde rätt bra i närkamperna?!? Oavsett så var det väldigt kul att se att hela gänget tagit till sig av kritiken av att vi ofta är för snälla på träning och i matcher.

Dagens floskel stod inte jag för, som tyvärr sker ganska ofta annars, utan av våran ytterback Elin Osbeck. Då vi efter träningen hade lite genomgång om det praktiska inför resan till Sunnanå med tåg, flyg och buss så fick vi också reda på att vi skulle ha ett lättare träningspass i Umeå för att få känna lite på konstgräset. Då ställer Elin en ytterst viktig fråga; - Ska vi dusch efter träningen i Umeå? Hur tänkte du då egentligen Elin??? Krister svarade då, väldigt diplomatiskt med ett stort leende, att valet var fritt...
PS Elin. Vi övriga kommer i alla fall att göra det.


Nä nu väntar kudden på mig och jag efter den så det är väl dags att avrunda min första dag som Bloggare. Sov så gott och tänk på följande:

Så länge man inte gett upp, har man inte förlorat!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej! Gå in på bloggen ovan och visa ditt stöd, och uppmana alla andra att göra det!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback