Dagen började med en försovning. Ett fenomen som tyvärr verkar ha blivit en otrevlig vana vilken jag har lagt mig till med lite så här lagom till intensivplugget innan sommaren. Hur som helst så lyckades jag, mot alla odds, slutligen ta mig upp ur sängen och transportera mig till Lunds Språk- och Litteraturcentrum för lite plugg med en kursare. När meddelandet nådde oss om att det var utförsäljning på Skivlagret försvann dock alla tankar på allt vad finansiell ekonomi hette och vi lämnade kvickt marknadsrisk och prissättning av obligationer åt sitt öde...
Kan någon klandra oss?

Det är trots allt inte var dag det är 50-procentig rea och när man är fattig student som lever på existensminimum ska man minsann vara tacksam för det lilla!

Därefter bar det av till stationen för att i vanlig ordning möta upp Vlora och ta tåget till Kristianstad.
Träningen inleddes starkt.
Nilsson fick agera diktator (hon utbildar sig till lärare, det är ju ändå nära nog synonymt?) och utnyttjade sin enväldighet till att hålla i en uppvärmning som bland annat innehöll "tre zoner". Mitt lag stod för en gedigen insats trots att vi inte levde upp till samma standard som det gamla, fruktade mästarlaget Jönsson-Ericsson-Falk (vilket, synnerligen välförtjänt om jag så får säga, har utnämnt sig till Årets Tre Zoner-lag). Efter denna prestigefyllda drabbning blev det spel elva mot elva innan vi avslutade med spel på liten plan med mycket avslut.

En riktigt kul träning med andra ord.

Nu är jag åter hemma och det är hög tid att sova.
Jo, just det. En sak till.
Det känns hemskt att behöva erkänna det men Erra fortsätter att briljera med sin dödligt farliga högerslägga (att hon har betalat stora summor för att jag ska skriva så bör emellertid förbli en hemlighet...)