Idag började veckan så där bra som bara ett fåtal veckor på ett år gör. Jag steg nämligen upp 06:10 och hann för första gången sen jag började prenumerera på Karlskoga Kuriren i våras, läsa den innan jag var tvungen att åka till jobbet. Mycket nöjd över detta gled jag in på jobbet sju minuter innan jag egentligen börjar. Mina arbetskamrater tittade förvånat på mig, sen på klockan och sen på mig igen. Ja jag vet sa jag, jag är förvånad själv! Jag tillhör skamligt nog den lilla skaran ( undrar om en person kan kallas skara?) på jobbet som vanligtvis släntrar in prick klockan sju eller någon minut över och som några gånger varje år får väckningssamtalet:  Hej, vart är du? Ska inte du jobba idag?  Svaret på de frågorna brukar bli en massa vokaler i en salig blandning och avslutas med - Jag kommer!

Men nog om det nu, jag kom ju faktiskt i tid idag.

Jag tror min superba veckostart kan bero på att jag nu äntligen efter tre veckors funderande, gnällande och muttrande, äntligen börjar få motivationen tillbaka. Det känns skönt, eftersom fotboll är det roligaste jag vet och när inte det känns kul längre, vad gör jag då? Den frågan och andra har flugit runt i skallen på mig sen upptaktsträffen i oktober, men nu äntligen har skiten landat. Ett års flygförbud har utfärdats, så nu är det säsong 2008 som gäller. Tack och lov!

Med mycket mer motivation än vanligt åkte jag därför till träningen idag och gav mina lampsladdar till armar en riktig omgång. Fick dock ångra mig lite senare när det var dags att duscha och tvätta håret, armarna  ville nämligen inte högre upp än axlarna. Men om Muhammed inte kan komma till berget så får berget komma till Muhammed tänkte jag och löste det hela med en lite framåtböjd stil. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Ren i håret sitter jag nu här och ser faktiskt fram emot morgondagens träning,

Men nu är det läggdax, så jag inte förstör min nya kommaitidtilljobbet image!

Ha det bra//