Åh vad jag tycker det är gott...

att veta att det är fredag och en ledig helg
att äta take away från Wok and Roll
att det skall bli kul att gå på en 40-årsfest med roliga människor imorgon lördag
att jag talat med min underbare gudson Paul i eftemiddag (bor i Sthlm) och även prövat få tag i min guddotter Julia (Oslo)
att mina gladioulus har spruckit ut med sina vackra orange och gula blommor
och att lampan är på plats ...
TÄNK BARA...

Idag tänker jag att det blir en härlig fredag då jag bara tar det lugnt och fixar lite som jag lämnat i veckan, med tvätt, småstädning och lite TV-tittande blir det säkert också.
Pratade för en stund sedan med en av mina bästa väninnor, Doris, och uppdaterar hur vi mår efter att att inte pratats vid på ett tag. Imorgon kommer vi, delar av Lyckoklubben (gamla fotbollskompisar och några andra - dagens "syjunta" fast vi aldrig syr) fika inne på CK, stamfiket som vi ses på när vi gör våra lördagsbestyr. Det är faktiskt härligt att bo i en stad som inte är större än Skellefteå (ca 70.000 i kommun) och veta att vi utan större åthävor kan mötas och umgås väldigt enkelt. 
Säkert blir det en del snack om alla 50-åringar (fest nästa fredag igen) i gänget och alla barn som är utflugna här och var i Sverige och världen. 
Det är roligt att veta att de äldsta barnen som vi startade ett föräldrakooperativ med 1986 är idag 23 år! Har det blivit så många fotbollsspelare av dom då?
Nja om vi menar elitfotbollspelare - Nej - men många har spelat/r fotboll på något sätt under hela sin uppväxt. Och jag tror de förstår hur viktigt det har varit för deras föräldrar och har positiva minnen med sig ut i livet från deras egen och de vuxnas gemenskap kring fotboll.
Inte minst visade det sig när vi åkte 7 vuxna och 8 barn till VM i Tyskland förra året och hade kanonroligt alla tillsammans.

Vi brukar uppträda på varandras tillställningar och inget är det andra likt men tokigt. Nu skall vi uppvakta en ung man, Bosse, 50 år och ständigt lever vi under tidspress om vem, vad och hur skall vi göra med jubilaren den här gången? Men karlarna har denna gång tagit tag i det och har själva planerat vilket känns otroooligt skönt för då kan vi tjejer/damer/kvinnor bara sitta ner och njuta.
Det känns som om jag har världens bästa vänner - alla med olika egenskaper och personlighet som ger mig glädje.

Imorgon lördag dar båda våra representationslag iväg till match igen. Damerna far med första flyget till Malmö i Damallsvenskan (ca 140 mil) och herrarna till Kiruna (ca 50 mil). Då förstår ni att vi inte riktigt bor i översta Norrland eftersom det är ännu längre till Sveriges nordligaste punkt.
Herrarna skall spela sista kvalmatchen för Div II och det står 0-0 innan matchen, då inget lag lyckades göra mål här hemma förra lördagen.
Återigen en helg med väntan och nyfikenhet på resultaten framför Text TV, damfakta.se och telefon. Faktiskt riktigt jobbigt speciellt i början av serien när du/vi inte riktigt vet var lagen står och tabellplacering o s v. Men nu har jag kommit överens med en av systrarna Marklund (som gör likadant som jag) att vara restriktiv med att inte zappa för mycket. Bara en gång vid halvtid och strax före slutet är OK - annars kan ju pekfingret få en arbetsskada ha ha!

Lite från en fredagssoffa någonstans i Sverige 
Ciao


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback