Regntunga skyar och en massa vatten som faller ner, precis vad London är känt för. Slutade jobbet klockan fyra, sjönk ner på en blöt cykelsadel, men vad är det att bekymra sig över när jag har en 25 minuters trampande framför mig längs gropiga och vattenfyllda vägar där bilförare struntar fullständigt i om de dränker cyklister när de kör förbi. Är det något som är skamligt här så är det kvaliten på vägarna, förr hade vi också problem med vattenplaning på fotbollsplanen och de flesta matcher under Decmeber - Februari, blev antingen inställda eller spelade i lervälling. Den värsta fast coolaste matchen jag någonsin spelat var för Camden Town i Januari 2002. Matchen började på en fast lerplan, strax efter avspark kom ösregnet, planen blev mjukare och mjukare och bollen studsade inte ens efter utsparkarna. Vi sprang oss gröna i ansiktet, sparkade på bollen som knappt rörde sig ur fläcken eftersom att den låg halvt begravd i lera. Planen hade nu tagit form av ett gigantiskt lerbad och vårat oranga matchställ var allt annat an färggrant och i slutet av andra halvlek gick det knappt att urskilja vem som tillhörde vilket lag. Det var en fantastisk match, vi vann och jag var glad att jag varken var tvungen att städa omklädningsrummet eller tvätta hela matchstället. Det var den matchen det, ikväll ska jag återgen ge mig ut och dömma fotboll, men som tur är spelas matcherna på konstgräs så jag slipper bekymra mig om vilka skor jag ska smutsa ner. Gårdagens matcher gick vägen, viss frustration i slutet ful tackling bakifrån och de röda kort åkte upp. I kväll dömmer jag damer, de brukar sköta sig, bara hoppas att inte vädret eller början på arbetsveckan fått dom på dåligt humör. Nu ska jag leta upp mina regnkläder och bege mig ut i mörkret och höstrusket. Ha de Ax