Det var den helgen. Jobbade dag i går på akuten slutade klockan fyra.
Kräftskivan vi var bjudna på började fyra så det var bara hem och vända.

Det blev en trevlig kväll med tipspromenad, lite lekar, dans och sång och naturligtvis diskusioner om fotboll.
I går var det frågan om kvaliten på spelare i dag jämfört med för tio år sedan som stod på agendan.
Spelare som i dag platsar i div 4 skulle aldrig ha gjort det förr. Varför? Åsikterna var lika många som vi som deltog i samtalet. Jag tror att den slutsats vi kunde enas om var att vi var av "segare virke" förr än ungdomarna i dag.

I dag så får man räkna med att spelare åker till IKEA eller tar en sista minutenresa trots att det krockar med träning eller match. Blir man trött vill man byta. När jag var som mest aktiv låtsades man inte höra när det ropades på byte. Jag skulle aldrig ha kunnat resa bort under pågående säsong. Alla övriga aktiviteter planeras efter hur träningar och matcher ligger.

Jag var på en föreläsning för ett antal år sedan om "lust barn". Det pratades om att barn och ungdomar måste ha lust att göra något. Det börjar i tre års åldern då man tar kontroll över fjärrkontrollen till tv'n.
Det var tråkigt , då byter man kanal.
Det blir en chock för dessa barn när de börjar skolan och fröken står där och säger: Nu ska vi räkna matte. Det är tråkigt, hur byter man fröken?

Det är den stora skillnaden mellan att ha ett klubblag och ha hand om distriktslaget. I Dalalaget har man bara spelare som vill bli bättre, som är där för att de älskar fotboll. I klubblagen är det en ständig balansgång för att alla ska tycka att det är ok att vara där. Både de som satsar ,de som tycker att det är kul motion och de som är där för att polarna spelar.
I mindre föreningar så vet man att man måste vara rädd om alla, för rätt var det är ,framför allt på hösten, så åker några till Kreta för "bara"2995 kr och då kan man annars stå där utan spelare.

Därför är det en lista för själen för en tränare att ha hand om en grupp som alltid vill och alltid är där. Tror inte att spelare alltid vet hur mycket tid man lägger ner på träning och match. Det finns med i tankarna hela tiden.
På väg till jobbet funderar man på senaste matchen, vad behöver vi träna på, vilka positioner fungerade ,vilka ska vara med i u-laget, måste prata med den spelaren, måste ringa en skadad spelare, är nya klubboverallerna klara, har kansliet kommit ihåg att kalla domare, planen är avstängs pga regn- vart ska vi ta vägen, måste hinna på styrelsemötet de vill ha en rapport, måste ringa och försöka flytta nästa match, måste fylla på förbandsväskan och hämta trunken med matchstället, kiosklistorna ska delas ut, vilkas tur är det att ta bil till nästa match och just ja planera nästa träning.  Och alltid ställa upp och vara positiv , uppmuntrande, energigivande, påläst, rättvis, medkännande, ja adjektiven kan staplas på varandra.
Det låter negativt men på något konstigt vis så älskar man det och kan inte vara utan det. Och oavsett hur trött man är på hösten och hur skönt det är när uppehållet kommer så efter två veckor så kryper det i kroppen och man vill igång igen.

Tack så mycket för den här veckan !
Jessica