Vi åkte tåg igår ifrån Tianjin till Peking, en lätt tur på under timman. Att åka bil hade tagit mer än dubbla tiden. Väl framme i Peking ville vi inte att stå i kö för att hitta vanlig taxi utan dealade med en man som körde oss i en minibuss till vårt hotell. 80 kr kostade turen som tog cirka 20 minuter i den tunga trafiken som rår inne i staden. Dock är luften bättre här än vad den var i Tianjin. Jag har varit här förut. Den första gången var 1982 och jag lovar att det är milsvid skillnad mellan då och nu. Katie Melua sjunger  "nine million bicycles in beijing".  Det stämde nog in bättre  förr. 1982 såg man undantagsvis en bil, och då kunde man räkna med att det var en statsanställd som åkte i den. Cyklar var och är fortfarande var mans/kvinnas bästa och enklaste transportmedel. Idag skulle jag tro att det finns lika många bilar som cyklar. Någon berättade att det säljs 1200 nya bilar i veckan i Kina???? Fundera över det faktumet, som jag lämnar med reservation men ändå. Hur skall det bli framöver. Kommer man att kunna andas om det skall släppas ut så mycket avgaser i luften. I Tianjin vete katten om luften var så hälsosam. Men så gick folk, och då menar jag alla, både män och kvinnor, och harklade sig och spottade, titt som tätt, utan att på något sätt undvika att göra det helt öppet. För oss västerlänningar är det en ganska märklig upplevelse. 

Himmelska Fridens Torg som ligger framför den förbjudna staden är inte så fridfulltlängre. Denna enormt stora plats lär kunna fyllas med en miljon människor. Jag har sett torget när det inte fanns en tillstymmelse till reklam, försäljning, läktare eller plakat på plats. Nu är det som att komma till Venedig eller någon annan plats som turisterna vallfärdar till. Försäljarna flockas kring västerlänningarna för att sälja vykort, Kinavimplar, mao-klockor, mao-mynt, maos lilla röde eller vad som helst som går att kränga till oss turister.
Man kan säga att man ser inte torgets enorma ytan för alla människor som springar omkring där och för de utställningar som så sakteliga håller på att byggas upp för att få Peking att framstå i sin allra bästa dager inför OS.

Ordförande Mao hade säkert vridit sig i sin grav om han hade vetat vad det är som händer i Peking(Beijing)i dag. Inne i den Förbjudna staden rustas det också för att bli skinande rent och nymålat inför OS 2008, samtidigt som det blir allt mer kommersiellt inne i den muromgärdade staden. Här råkar man direkt i kontakt med de rika och de fattiga. Vid lunchtid satte vi oss vid en servering och fick in lite ris, kött och grönsaker. 25 kr för en enklare måltid med dryck är billigt men det finns de som inte klarar av att skaffa mat för dagen. Precis i utkanten av serveringen stod ett tiotal män och vakade över vår mat som hökar. Dom hade full koll och när vi gjorde första antydan till att resa oss så kastade dom sig fram och nöp våra tallrikar. Tio meter bort satte dom sig och slevade i sig resterna som dom visste att vi skulle lämna. Inga problem med det, men man är helt enkelt inte van att få deras verklighet presenterad mitt framför ögonen på en. Deras tuffa livsvillkor får mig att man inse hur bra jag har det.

Eftersom Sverige åkte ur VM-turneringen så ska jag åka hem. Har fått biljett hem på fredag så det här blir sista bloggen ifrån mig på ett bra tag. Andra tar över. Mina tankar före VM var att det skulle ha varit väldigt bra gjort av Sverige om dom tog sig till kvartsfinal eftersom det var en grymt svår grupp dom hamnat i. Att möta Nigeria  i första matchen var heller inte optimalt eftersom Sverige brukar vara tröga i starten och inte är lika bra mot lag som de skall föra matchen mot. Det fick också omedelbara konsekvenser som ledde till lagets respass ifrån VM.
Det här är något man måste förbättra tillsammans med lite annat smått och gott som säkert kommer analyseras fram efter detta mästerskap. Jag bär dock med mig Nordkorea som ett gott minne på hur bra Sverige kan spela när dom spelar som bäst. Och jag hoppas att den matchens höga standard ska bli ett rättesnöre för hur Sverige skall spela sina matcher, alltid framöver.

Anette Börjesson Beijing 20 september 2007