Cristiane och Hope Solo
Jag tycker om Cristiane. Hon är mycket talangfull, tekniskt skickligt och har en positiv utstrålning. Eller hade? Brasiliens nästan glamourösa seger över USA i går innehöll den där händelsen i första halvleken när både Cristiane och Shannon Boxx ramlade och domaren visade andra gula kortet till Boxx. Gult fick bli rött och Boxx vandrade ensam till omklädningsrummet. Jag tittade ett stort antal gånger på reprisen, rullade fram och tillbaka bilden. Cristiane filmade inte, hon föll verkligen. Men det var hon som trampade på Shannon Boxx fot och det gjorde att båda ramlade. I reprisen sitter Cristiane på gräsmattan och visar domaren två fingrar som om hon ville säga att det här är andra gången hon tog mig. Och bilder från en annan kamera visar hur Cristiane jublar och klappar i händerna när hon förstår att Shannon Boxx kommer att bli utvisad. Mycket dålig stil, hon borde verkligen skämmas för sitt osportsliga uppträdande. Brasilien behövde inte det här. Om jag vore hennes tränare eller ingick i
ledningen skulle jag ta ett allvarligt samtal
med henne. "Damfotbollen förlorade sin oskuld," skrev en (kvinnlig) tysk journalist omdetta vilket är överdriven, men allvarligt var det. Att hon inte behöver sådana utspel visade hennes snygga 3:0 mål.
En annan spelare som lär få problem är amerikanska målvakten Hope Solo. USA:s tränare Greg Ryan valde att sätta henne på bänken i semfinalen och lät 35-åringen Briana Scurry spela. Kanske en matchavgörande felbedömning. Ingen vet hur matchen
skulle ha slutat med Solo och vi såg bara hur besviken hon var på bänken. Efter matchen sa Solo att alla som vet det minsta
om fotboll visste att det var ett stort misstag att byta målvakt. Och tillade att hon skulle tagit bollen på båda Martas mål som blev till 2:0 och 4:0.
Hope Solo har rätt - det var ett stort misstag att "change the winning team". Om man tittar på målvakternas rena yrkesskicklighet finns det ofta inte så hemskt stora skillnader mellan ett landslags första och andra målvakt. Caroline Jönsson är inte klassen bättre än Hedvig Lindahl vågar jag påstå. Lite bättre är hon dock fortfarande och det viktigaste är att hon är samspelad med backlinjen, att försvaret känner sig tryggt när hon finns där bakom. Ett målvaktsbyte som i Sveriges fall kom med Carros skada är alltid en ganska stor förändring. Ett av skälen varför det svenska äventyret gick som det gick och då skyller jag varken på Hedvig eller försvaret, men att bytet ändå leder till en stor omställning, även om den främst är psykologiskt, råder det ingen tvekan om för mig.
Bytet från Solo till Scurry var onödigt. Ryan visade för mycket respekt för motståndaren, han anpassade sig till Brasilien och han gav sitt eget försvar ett tecken. Nej, Hope Solo har rätt att vara arg och besviken.
Men får hon säga det i offentligheten? Det borde hon nog inte göra, det hjälper laget inte heller. Om jag hade en roll i USA skulle jag också ta ett samtal med henne, men inte skulle jag sparka henne ur laget för det hon gjorde. Men eftersom jag inte är med i USA är jag lite rädd att Scurry står också mot Norge, troligen enda sättet för Ryan att visa sin auktoritet.
ledningen skulle jag ta ett allvarligt samtal
med henne. "Damfotbollen förlorade sin oskuld," skrev en (kvinnlig) tysk journalist omdetta vilket är överdriven, men allvarligt var det. Att hon inte behöver sådana utspel visade hennes snygga 3:0 mål.
En annan spelare som lär få problem är amerikanska målvakten Hope Solo. USA:s tränare Greg Ryan valde att sätta henne på bänken i semfinalen och lät 35-åringen Briana Scurry spela. Kanske en matchavgörande felbedömning. Ingen vet hur matchen
skulle ha slutat med Solo och vi såg bara hur besviken hon var på bänken. Efter matchen sa Solo att alla som vet det minsta
om fotboll visste att det var ett stort misstag att byta målvakt. Och tillade att hon skulle tagit bollen på båda Martas mål som blev till 2:0 och 4:0.
Hope Solo har rätt - det var ett stort misstag att "change the winning team". Om man tittar på målvakternas rena yrkesskicklighet finns det ofta inte så hemskt stora skillnader mellan ett landslags första och andra målvakt. Caroline Jönsson är inte klassen bättre än Hedvig Lindahl vågar jag påstå. Lite bättre är hon dock fortfarande och det viktigaste är att hon är samspelad med backlinjen, att försvaret känner sig tryggt när hon finns där bakom. Ett målvaktsbyte som i Sveriges fall kom med Carros skada är alltid en ganska stor förändring. Ett av skälen varför det svenska äventyret gick som det gick och då skyller jag varken på Hedvig eller försvaret, men att bytet ändå leder till en stor omställning, även om den främst är psykologiskt, råder det ingen tvekan om för mig.
Bytet från Solo till Scurry var onödigt. Ryan visade för mycket respekt för motståndaren, han anpassade sig till Brasilien och han gav sitt eget försvar ett tecken. Nej, Hope Solo har rätt att vara arg och besviken.
Men får hon säga det i offentligheten? Det borde hon nog inte göra, det hjälper laget inte heller. Om jag hade en roll i USA skulle jag också ta ett samtal med henne, men inte skulle jag sparka henne ur laget för det hon gjorde. Men eftersom jag inte är med i USA är jag lite rädd att Scurry står också mot Norge, troligen enda sättet för Ryan att visa sin auktoritet.
Kommentarer
Trackback