Det blev en lång dags färd mot natt. Lämnade hotellet i Chengdu kl 8.45 i en taxi som tog oss till
flygplatsen. Incheckningen tog tid men det var ändå lugnt.  Den svenska truppen kom samtidigt och tjejerna såg lagom pigga och glada ut. Pratade med några av dem och som ni förstår har dom känt sig på bättre humör.
Många av dem funderade länge innan de somnade efter förlustmatchen mot USA och det kan man lätta fatta.
jag träffade också Skottlands förbundskapten Anna Signuel och hennes assisterande f.k Ann-Helen Grahm som sett matchen mellan Sverige och USA. Dom skulle vidare till Shanghai.

Vårt plan som skulle gå 11.40till tTanjin blev 4 timmar försenat, till en början vill säga. Alla fick åka buss
till ett ställe där vi fick mat. Maten var OK och jag tjuvlyssnade när landslagsläkaren sa till
tjejerna att bara äta varm mat. Efter maten försvann landslaget och det vara bara vi journalister kvar. Har inte räknat men vi är väl en 25-30 pers ungefär. Det var varmt och de flesta försökte undvika solen. En stund gick att sola sig men det blev helt enkelt för hett, så skuggan kändes bäst. Några ägnade sig åt basketboll en stund, har ingen aning om var den bollen kom ifrån. Självklart hamnade bollen även i mina händer för en stund men eftersom jag tycker basket är  tråkigt började jag lira med fötterna istället. Inte så uppskattad av det långa skrället Annika Duncan Greder som  tycker hon är en fena på basket.

Det uppenbarade sig en man ifrån flygbolaget som visade in oss i en foajé där en kvinna stod redo att ta
emot pass och boardingkort. Allt kom i retur tillsammans med 200 yuan, cirka 200 kr, som vi fick i ersättning
för förseningen. Skulle aldrig hänt hemma att man fick någon ersättning utan att tjata om det.
Hur som helst alla tog tacksamt och förvånat emot det vi tyckte var en rätt furstlig ersättning för förseningen. Än så länge har vi levt rätt billigt här i Kina nämligen. 200 kr är ungefär vad som går i matpengar på två-tre dagar. Vi ledsnade på att sitta där och häcka och bad att bli körda till flygplatsen där man åtminstone kunde få tillgång till en toalett och lite svalka. Kl 15.30 åkte vi tillbaka och fick besked om att flyget inte skulle gå förrän kl 17.30.

Hittade ett lite käckt ställe på flygplatsen där man kunde få massage och "bathfoot"! Det finns många såna roliga översättningar lite här och där och som alla förstår är det fotbad dom menar.

Jag gick in och beställde en 30-minuters fotbad som kostade 60 kr. Det var helt en underbar behandling i all sin enkelhet. Fötterna ner i skitvarmt vatten och sen gick en tjej loss på mina vader. En kvart senare masserade hon fötterna som nu var rejält mjuka och sköna. Jag svävade ut ifrån salongen på lätta och sköna fötter.

Såna här faciliter finns det lite här och var i de stora städerna här. Vanlig massage och/eller fotbad får man till en ringa kostnad. Skillnaden mellan massage här i Kina och hemma i Sverige är att här sker den med kläderna på. Inga oljor och grejer, det går bra ändå.

Flyget lyfte som utlovat halv sex och både det svenska och det nordkoreanska landslaget satt på samma plan
till Tianjin. Halv nio var vi på hotellet Golden Crown i tianjin som ligger lite öster om Peking. Jag var nöjd för jag lyckades hinna se andra halvlek mellan Brasilien och Kina som gick på TV. Men nog kändes Kina som en besvikelse idag. Brasilien var helt överlägsna åtminstone den halvlek vi såg.Därefter bandade, vi en kommentar till Radiosporten. Eller eller banda och banda, vi pratar in i en mic som har en inbyggd hårddisk.
När Annika hade fört över det till Radiosporten i 08 kunde vi äntligen gå ut och få oss en bit mat.
Nu är klockan lite över midnatt och sängen väntar.