Japp, då befinner jag mig på plats i Chengdu.
Det är Kinas fjärde största stad med cirka 10 miljoner innevånare och ni kan ju alltid leka med tanken att hela Sverige och några till befinner sig på en och samma plats.
Lite läskigt eller hur?

Befinner mig på Luoman Grand Hotel där för övrigt nästan alla svenska journalister bor.
På hotellet finns ett gäng volontärer, unga engelskspråkiga kineser, som verkligen jättevänliga och har varit till stor hjälp med att fixa kinesiska kontantkort till mobilen, visat väg till arenan och lite annat.
Vi bor riktigt centralt och VM-arenan i Chengdu ligger på bara fem minuters gångavstånd. Det gillar vi eftersom det annars brukar bli en hel del bilåkande till och från träningar och presskonferenser.
Under EM i England tillbringade vi säkert 3 timmar om dagen i bil, skönt att slippa det.
Vi det är gänget ifrån Radiosporten. Eller gäng och gäng, det är Annica Greder Duncan och jag men det sitter ju ett gäng i Stockholm som också jobbar med det här, så på så sätt känns det som ett gäng.

Tillbaka till den stora staden Chengdu. Som ni förstår är trafiken här är enorm. Bilar, mopeder, cyklar och människor kör och går i något slags organiserat kaos, känns det som.
Till en början kändes det som om man tog den där promenaden till arenan med livet på spel. Fast det vara bara en illusion. 
Bilförarnas körstil är aggresiv  men samtidigt lugn, inget gapande och svärande här inte! När man åker taxi känns det som om man åker slalom emellan bilarna, men det finns ändå någon slags logik i det hela, eftersom alla verkar veta precis vad dom ska göra. Fort går det, nära varandra ligger dom men vänligheten finns där.
Alla väjer för alla och det är först när vi turister förskrämt och tvekande ger oss ut i trafiken som de blir kaos.
Regel nummer ett. Stanna inte, gå lugnt och målmedvetet så klarar du dig helskinnad över gatan.

Riktigt överraskad blir man  när ett gäng ljudlösa scotrar, eller mopeder dyker upp på trottaren bakom en och vill förbi.
Det här vore absolut något att införa i Sverige.
Ja inte att man ska köra scoter eller moppe på trottoaren, men de ljudlösa mopparna tilltalar definitivt.
Tänka slippa tonåringar som verkar ha lagt klipulver på gashandtagen!
Det finns massor av dessa mopeder som alltså är batteridrivna. Visst låter det som en tyst miljövänlig saga!

Vi har varit på två presskonferenser och en träning och allt är lugnt så som det brukar vara innan stormen.
Tjejerna i landslaget är spelsugna och väntar förstås på att allt skall komma igång. Alla försäkrar att allt är Ok.
- Hotellet är bra och maten är bra men det är tur att vi har egna kockar med oss, som någon sa!

Journalisterna är som flugor kring laget och precis som herrlandslaget har damlandslaget börjat att dela upp ansvaret att ta sig an presskåren.
En kväll kom inte Carolin Seger ner på presskonferensen. Katastrof. Hon som hade klappat en Panda på dagens utflykt!   Bildbyråns Andreas Hillegren hade fångat detta på bild och detta bildtillfälle kunde man inte sumpa.
Om Carolin kom ner till slut? Jodå, Jonas Nystedt, SVFF:s presschef gick och hämtade henne.

Alla frågar mig om hur det skall gå. Tyvärr är jag inte synsk eller kan se in i framtiden, för då hade jag nog satsat en slant på vinnarna. Kanske borde man välja det lag som är presenterat på sidan 88 (ett lyckonummer i Kina) i Media Guiden, nämligen Nordkorea.
Det vore väl en högoddsare, eller?

Nihao säger dom här när man hälsar, hur det stavas har jag ingen aning om.
På återhörande.

Anette